Extremvärmen har åter drabbat Sverige och sommarens höga temperaturer skapar nya utmaningar för både människor och miljö. När termometern klättrar uppåt och dygnsmedlet når 25 grader börjar vardagen förändras på ett sätt som inte längre känns normalt för den svenska sommaren.

För dem som bor nära vatten skulle värmen kunna vara uthärdlig med hjälp av ett svalkande bad, men i år har stora delar av Mälaren drabbats av omfattande algblomning. Havs- och vattenmyndighetens karta visar en alarmerande bild där badplatser efter badplats markeras med röda stoppskyltar. Det gröna vattnet vid strandkanterna har förtätats till en mossfärgad gröt som gör det omöjligt att bada.

Algproblematiken i Mälaren är inte ett isolerat fenomen. Det uppvärmda vattnet, i kombination med decenniers övergödning i Stockholms vattensystem, har skapat gynnsamma förhållanden för cyanobakterier att blomstra. Problemet är så omfattande att det förra året påverkade dricksvattenförsörjningen från den varma Mälaren, vilket väcker oro inför framtiden.

Både Havs- och vattenmyndigheten, Miljöförvaltningen i Stockholm och Vatten och avlopp bekräftar att situationen är allvarlig. Värmeböljorna kommer tidigare på säsongen än tidigare, redan i juni visar vattnet tecken på omfattande algblomning, något som tidigare främst förekom under högsommaren.

De höga temperaturerna påverkar även människors hälsa direkt. Kroppsstressen som värmen orsakar slår hårt, särskilt mot de mest utsatta grupperna. Små barn är extra känsliga, och feber orsakad av extremvärme blir allt vanligare.

Varje sommar följer numera ett bekant mönster. Värmerekorden avlöser varandra och med dem kommer också ökade dödsfall relaterade till extremvärme. Samtidigt politiseras klimatfrågan alltmer, och debatten i sociala medier tar ofta en felaktig riktning.

Den moderata riksdagsledamoten Lars Beckman har vid upprepade tillfällen förmedlat felaktigheter om klimatförändringarna. Han har bland annat skyllat oron inför årets värmeböljor på medial skrämseltaktik och påstått att sommarens värme inte skiljer sig från tidigare decennier. Genom att referera till väderrapportering från början av 2000-talet försöker han måla upp en bild av att situationen är oförändrad.

Men statistiken från SMHI visar en helt annan verklighet. I början av 2000-talet var högsommardagar över 25 grader ovanliga i Sverige. I dag kommer de betydligt tätare och temperaturer på 35 grader, som tidigare var extremt sällsynta, förekommer numera regelbundet.

Klimatskepticism har dessutom fått allvarliga konsekvenser för meteorologer i flera länder. Det har rapporterats att väderexperter utsätts för dödshot från personer som påstår att väderinstituten ljuger och medvetet felplacerar mätstationer för att överdriva klimatförändringarna. Budskapet om klimatförändringar blir allt mer kontroversiellt, trots att det stöds av vetenskaplig konsensus.

Medan svenska temperaturer kan uppfattas som måttliga jämfört med extremvärmen i södra Europa, där Paris nyligen drabbades av 43 grader, är även 35 grader i Sverige långt ifrån normalt. Faktum är att Europa värms upp dubbelt så snabbt som det globala genomsnittet, vilket innebär att kommande somrar sannolikt kommer att bli ännu varmare.

Den australiske filosofen Glenn Albrecht myntade 2005 begreppet ”solastalgi” för att beskriva sorgen över att ens hemtrakt förändras medan man fortfarande bor där. Det är en träffande beskrivning av den känsla många svenskar nu upplever.

För dem som bor vid vatten men inte längre kan bada där, för dem som brukade längta till sommaren men nu möter den med oro, har relationen till årstiden förändrats fundamentalt. Den svenska sommaren, som tidigare var förknippad med glädje och avkoppling, har blivit en period präglad av klimatångest och praktiska problem.

Situationen speglar en större global utveckling där klimatförändringarna inte längre är något avlägset framtidsscenario, utan en påtaglig verklighet som påverkar vardagen. Den svenska sommaren år 2025 ser helt enkelt annorlunda ut än den gjorde för bara två decennier sedan.