Kristofer Ahlström: Julen fick mig att inse hur skärmberoende boomers är

I de äldres grepp om sociala medier: En ny generation skärmberoende

När farmor läser högt ur sitt Facebookflöde i hörnsoffans vinkel, och farfar recitera vägunderlaget från Trafikverkets app, framträder en ny bild av dagens pensionärer. Under julledigheten har de agerat som hyperlokala nyhetsankare, internets sufflörer, medan de tillbringat timmar nedsjunkna i fåtöljer med blicken mot skärmen.

Scenen är troligen bekant för många svenskar. Det handlar om ett kollektivt porträtt av boomer-generationen – fyrtio- och femtiotalisterna – som nu utvecklat ett närmast hämningslöst skärmberoende.

Statistiken bekräftar fenomenet. Enligt rapporten ”Svenskarna och internet 2025” använder kvinnor födda på 1950-talet sociala medier dagligen i större utsträckning än tonårstjejer. Tidskriften The Atlantic rapporterar om amerikanska pensionärer som inte kan slita sig från skärmhypnosen ens för att umgås med sina barnbarn.

”Borde man införa skärmtider för sina föräldrar?” suckar många vuxna barn som återvänt från familjefirande där äldre släktingar ständigt varit uppslukade av sina digitala enheter.

Hur har det blivit så här? Paradoxen är tydlig. De yngsta generationerna, som vuxit upp med internet, försöker nu aktivt begränsa sin digitala närvaro med hjälp av knapptelefoner, brädspel och analoga aktiviteter. Mellangruppen – dagens 30- och 40-åringar – exponerades för tekniken gradvis, tog datakörkort i skolan och anslöt sig till Facebook när plattformen fortfarande var relativt oskyldig.

Men för äldre generationer skedde mötet med sociala medier utan förberedelse eller uppbyggd tolerans. De kastades direkt in i ett digitalt landskap som redan optimerats för att skapa beroende. Som en expert uttryckte det: ”Det var som om deras första möte med rusmedel vore att suga på en crackpipa.”

Dessa pekfingerskrollande seniorer utsätts för algoritmer som blivit neurologiskt finjusterade för att fånga och behålla uppmärksamheten. Plattformarna utnyttjar medvetet våra mest primitiva impulser för att hålla användarna kvar vid skärmen.

Ett annat problem är att många äldre har en osäkerhet kring tekniken som gör att de är mindre kritiska till innehållet. Studier visar att personer över 65 delar sju gånger mer falska nyheter på Facebook jämfört med användare under 30 år. Allt fler familjemiddagar präglas av äldres uttalanden som börjar med ”Jag såg på YouTube att…” eller ”Min AI sa att…”.

Ett generationsskifte har ägt rum. Föräldrar som en gång varnade för internets faror befinner sig nu själva i riskzonen för desinformation, djupt nedsänkta i ett blandmissbruk av halvsanningar, konspirationer och rena påhitt.

Sveriges boomer-generation växte upp med stark tillit till samhällsinstitutioner, auktoriteter och en föreställning om att någon (oftast staten eller socialdemokratin) hade ansvar och kontroll. Denna grundinställning gör dem särskilt sårbara för teknikplattformarnas affärsmodell som livnär sig på känslomässiga reaktioner och konstant upphetsning.

Fenomenet väcker frågor om digital kompetens och medieanvändning över generationsgränserna. Medan yngre användare ofta har en mer nyanserad syn på sociala medier och dess påverkan, tycks den äldre generationen ha svårare att navigera i det digitala landskapet med kritisk blick.

Samhällsdebatten har länge fokuserat på barns och ungas skärmanvändning, men de senaste årens utveckling visar att även äldres digitala vanor förtjänar uppmärksamhet. Det finns ett växande behov av utbildningsinsatser riktade specifikt mot äldre användare för att stärka deras förmåga att identifiera falsk information och hantera sociala mediers påverkan.

Frågan som infinner sig blir därför oundviklig: Kan man lära gamla hundar att sluta sitta och skrolla? Eller är dagens äldre generation redan fast i ett digitalt grepp som är svårt att bryta?