Kristofer Ahlström: Kan SVT bromsa Jan Emanuel har de gjort en samhällsinsats

Svenska tv-konsumenter står inför ett överflöd av Jan Emanuel på skärmarna, enligt nya analyser. Under det senaste halvåret har den före detta politikern och företagaren förekommit i tre olika programserier på SVT, med totalt 16 avsnitt och över 15 timmars innehåll, förutom medverkan i nyhetsprogram som Aktuellt och liknande produktioner.

Den senaste satsningen, ”Shaolin heroes”, utökar denna exponering med ytterligare åtta avsnitt och cirka sex timmars programtid. Programmet har väckt debatt om såväl public service-uppdrag som representation och genusfrågor.

”Shaolin heroes” är en realityserie där sju kända män samlas på en kung fu-anläggning i Sydkorea för att genomgå såväl fysisk som mental träning. Deltagarna, bland dem advokaten och komikern Filip Dikmen samt krögaren Johan Jureskog, får utöva shaolin – en traditionell kampsport med tillhörande filosofiska inslag som fokuserar på självdisciplin, uthållighet och mental styrka.

Programmets upplägg följer en välbekant realitystruktur där deltagarna inledningsvis presenterar sina personliga utmaningar och psykiska hinder. De beskriver ett behov av inre balans och stabilitet, vilket ska uppnås genom den intensiva träningen under ledning av programmets ”mastrar”.

Konceptet har kritiserats från olika håll. I tidningen Fokus anklagade skribenten Vesna Prekopic programmet för att vara ”testosteronstint” eftersom samtliga deltagare är män. Andra röster har dock försvarat detta val med argumentet att programmet specifikt syftar till att utmana maskulina normer och socialiseringsmönster, något som enligt förespråkarna hade blivit mindre tydligt med en könsbalanserad deltagargrupp.

I en tid då högerextrema grupper aktivt rekryterar unga män med löften om fysisk och mental disciplin, kan ”Shaolin heroes” ses som ett försök att erbjuda en alternativ syn på manlig självutveckling – fri från extrema politiska undertoner.

Frågan kvarstår dock huruvida ett 12-dagars intensivprogram verkligen kan åstadkomma bestående personlighetsmässiga förändringar hos vuxna män med etablerade beteendemönster. Programledningens ambitioner står potentiellt i kontrast till hur svårt det är att genomföra djupgående förändringar på kort tid. Kritiker påpekar att mastrarnas vägledande fraser ibland påminner om militära klichéer snarare än genuin visdom.

En intressant aspekt är att programmets resultat går att utvärdera långsiktigt eftersom deltagarna är offentliga personer. Tittarna kommer att kunna bedöma om den intensiva träningen faktiskt leder till observerbara förändringar i deltagarnas beteende och framtoning i framtida mediala sammanhang.

För Jan Emanuels del skulle den ultimata framgången, enligt kritiker, vara om programmet leder till ett mer lyhört uppträdande och färre tv-framträdanden, något som skulle kunna gynna såväl medieklimatet som tittarnas omväxling.

SVT fortsätter därmed sin tradition av personlighetsutforskande programformat, men balanserar på gränsen mellan underhållning och genuint självutvecklande innehåll. Frågan är om ”Shaolin heroes” kommer att lämna ett bestående avtryck på såväl deltagarna som på den svenska diskussionen kring maskulinitet, eller om det främst blir ytterligare en plattform för redan välexponerade offentliga personer.

I ett bredare perspektiv speglar programmet den ökande trenden av reality-TV som fokuserar på personlig utveckling och självförbättring, ett format som fortsätter att locka tittare trots att de grundläggande elementen följer ett förutsägbart mönster. För public service blir utmaningen att balansera denna typ av underhållning med sitt övergripande uppdrag att erbjuda mångsidig och kvalitativ programmering till svenska folket.