Kristofer Ahlström: Krigsministern tuppar sig – men är en tunnis i bänkpress

Den amerikanska regeringens högt uppsatta herrar har på sistone visat ett oväntat intresse för att marknadsföra sina fysiska bedrifter på sociala medier. Det senaste exemplet kommer från krigsminister Pete Hegseth, vars träningsvideos nu väcker frågor om sanningshalten i hans påståenden.

För bara några veckor sedan spreds bilder på hälsoministern Robert F Kennedy Jr när han motionerade i bastu iförd jeans. Nu har fokus skiftat till Hegseth, som först uppmärksammades i ett klipp där han tillrättavisade sin femtonårige son för att ha ”sabbat” en inspelning av hans träningspass.

Helgens virala händelse blev en ny video där krigsministern påstås lyfta 143 kilo i bänkpress, omgiven av entusiastiska män från flottan. Pentagon delade själva inlägget på sina officiella sociala medier-kanaler, vilket visar hur militärindustriella komplexet i USA numera fungerar som en slags memefabrik.

Hegseth har gjort bantning till en del av sin offentliga persona, med valspråket ”Fit, not fat”. Rädslan för att uppfattas ha en ”pappakropp” verkar driva dessa framträdanden mer än någon egentlig hälsomedvetenhet.

Det pinsamma i situationen är dock inte bara uppvisningen i sig, utan att observanta internetanvändare snabbt kunde avslöja en betydande diskrepans. En närmare granskning av videon visar att viktplattorna på stången endast uppgår till cirka 60 kilo – långt ifrån de påstådda 143 kilona. Det saknas alltså ungefär vikten av en normalstor mellanchef i belastningen.

Dessutom utför Hegseth lyftet med tvivelaktig teknik. Han lycks knappt pressa upp vikten en enda gång och lyfter dessutom höften från bänken under utförandet – något som skulle resultera i underkännande i vilken seriös tävlingssammanhang som helst.

Detta beteende väcker frågor, särskilt med tanke på att det kommer från mannen som ansvarar för världens största militärmakt – en person vars beslut om eventuella militära aktioner mot länder som Iran ständigt bevakas av underrättelsetjänster världen över.

Hegseths överdrivna påståenden kan ses som ett exempel på Trumpadministrationens generellt nonchalanta inställning till fakta och regler. I en tidigare analys jämförde DN:s Björn Wiman president Trumps välkända fuskande på golfbanan med P O Enquists roman ”Sekonden”, som handlar om en släggkastare som gjorde sitt redskap lättare för att uppnå ideologiskt viktiga segrar för folk- och idrottsrörelsen.

Skillnaden är dock betydande. Medan fusket i Enquists roman handlade om kollektivets framgång – ett ”vi” – representerar Trump och Hegseths beteende rent personliga ”jag-projekt”. Det handlar om individens självbild och framställning, inte om någon större samhällelig vinning.

Det finns något beklämmande i dessa äldre mäns besatthet av att visa upp och framhäva sig själva. Både golf och styrketräning är aktiviteter där siffror lätt kan bli viktigare än sanningen, särskilt för män som känner att deras maskulinitet på något sätt är ifrågasatt.

Ironiskt nog borde kanske dessa makthavare oroa sig mindre över sin muskelmassa och mer över vad denna typ av offentligt fuskande säger om deras moraliska ryggrad.

För medborgarna blir detta ytterligare en påminnelse om vilka värderingar som präglar den nuvarande administrationen. När även de mest triviala uppgifter som en träningsvikt behöver överdrivnas, hur kan man då lita på viktigare uttalanden om nationens säkerhet, ekonomi eller internationella relationer?

Fenomenet väcker också frågor om hur sociala medier förändrar makthavarnas beteende och kommunikation. När regeringsmedlemmar ägnar tid och energi åt att projicera specifika bilder av sig själva online, är det rimligt att undra hur denna självupptagenhet påverkar deras faktiska arbete med att leda landet.