Rättsväsendet erkänner: Palmemordet fortfarande olöst

Den kalla vintern 1986 förändrades Sverige för alltid. När statsminister Olof Palme och hans fru lämnade biografen Grand på Sveavägen i Stockholm sent på kvällen den 28 februari, var det ingen som kunde förutse den nationella tragedi som skulle utspela sig. Strax efter midnatt, vid korsningen med Tunnelgatan, sköts landets ledare till döds – ett brott som skulle bli ett öppet sår i den svenska folksjälen.

Efter 34 år av intensiv utredning meddelade åklagare Krister Petersson i juni 2020 att utredningen läggs ned. Den så kallade ”Skandiamannen” Stig Engström pekades ut som sannolik gärningsman. Detta trots att inga definitiva bevis kunde presenteras och att Engström, som arbetat övertid i Skandiahuset samma kväll, avled redan 2000.

Nu har en omvärdering skett från rättsväsendets sida. Överåklagare Lennart Guné har i ett uppmärksammat beslut undanröjt det tidigare utpekandet. Beslutet kom i samband med att han avslog en framställan om att med modern teknik undersöka eventuella DNA-spår på Palmes rock.

”Det finns flera faktorer som talar emot att Stig Engström var gärningsmannen”, förklarade Guné vid en pressträff. Han lyfte särskilt fram Lisbeth Palmes identifiering av en annan misstänkt, Christer Pettersson, samt att flera vittnen såg en man vänta i Dekorimahörnet, vilket Engström omöjligen kunde ha gjort utifrån tidpunkten för hans avtecknade närvaro.

Händelserna den ödesdigra kvällen har granskats ur otaliga vinklar. I området kring mordplatsen rörde sig flera personer av intresse. Christer Pettersson, senare åtalad men frikänd för mordet, befann sig i närområdet mellan svartklubben Oxen och en knarklangares lägenhet. Den osalige ensamvargen ”Christer A”, en hobby-revolverman, har också figurerat i utredningen men hans förehavanden under mordkvällen förblir okända.

Under årens lopp har utredningen granskat hundratals potentiella gärningsmän och följt spår mot både terrororganisationen PKK, den sydafrikanska apartheid-regimen och kopplingar till vapenexportskandaler. Samtliga ledde till återvändsgränder.

Stig Engström, som tidigt förhördes men avfärdades som en ”tipsartyp”, blev först tre decennier senare utpekad som huvudmisstänkt. Trots omfattande granskning kunde inga avgörande bevis säkras. Det fanns ingen förklaring till varför han skulle ha burit ett skarpladdat vapen eller varifrån han skulle ha fått det.

Guné är tydlig med att hans omprövning inte huvudsakligen syftade till att återuppta utredningen utan snarare att rentvå en orättfärdigt utpekad person. Under pressträffen uttryckte han medlidande med Engströms anhöriga för vad de tvingats utstå.

Detta ställningstagande innebär i praktiken en återgång till ursprungsläget – att Palmemordet fortfarande är ouppklarat. Det utgör samtidigt en indirekt upprättelse för den ursprungliga Palmeutredningen och åklagargruppen som fick utstå skarp kritik i samband med nedläggningsbeslutet 2020.

Beslutet skapar dock en besvärlig situation för riksåklagaren Katarina Johansson Welin. Två underlydande åklagare har nu intagit helt oförenliga ståndpunkter baserade på samma underlag. Med tanke på att hon tidigare försvarat utpekandet av Engström, står både hon och ämbetet inför utmaningen att förklara denna anmärkningsvärda vändning.

Även polismyndigheten har anledning att se över sin kommunikation, då Stig Engström fortfarande beskrivs som statsministermördare på deras webbplats.

Den senaste utvecklingen väcker också frågor om hur det ursprungliga nedläggningsbeslutet kunde få så brett stöd från landets ledning, inklusive dåvarande statsminister Stefan Löfven som beskrev utredningen som ”gedigen”.

Trots alla turer kvarstår faktum att 38 år efter skotten på Sveavägen står Sverige fortfarande utan ett juridiskt säkerställt svar på vem som mördade landets statsminister. För många svenskar förblir denna olösta gåta en påminnelse om ett nationellt trauma som aldrig riktigt fått ett avslut.