Ladytron är tillbaka på klubben med beats insvepta i storstadssvärta

Brittiska electropop-veteraner visar livskraft på nytt album

Efter ett kvartssekel i musikbranschen har Liverpoolbandet Ladytron återvänt med ett nytt album som bevisar att de fortfarande är relevanta i den elektroniska musikvärlden. Det är nästan poetiskt att deras 20 år gamla hit ”Seventeen” med sin krassa syn på ungdomens flyktighet nu trendar bland en ny generation på TikTok.

Albumet ”Paradises” markerar bandets återkomst till klubbscenen, nu som en tajt trio där Daniel Hunt tar större plats i sången bredvid de mer välbekanta rösterna från Helen Marnie och Mira Aroyo. Gruppens sjunde studioalbum signalerar en förnyad kreativ energi som både omfamnar deras klassiska sound och utvecklar det i nya riktningar.

På nyckelspåret ”Kingdom undersea” möter lyssnaren housepiano-toner som för tankarna tillbaka till det tidiga 90-talet, ett inslag som passar Ladytron överraskande väl. Bandet har historiskt ibland kämpat med att skapa minnesvärda melodier, men här har de hittat en formel som fungerar.

”For a life in London” bär tydliga influenser från Pet Shop Boys med sin karakteristiska pratsång och urbana atmosfär. Den geografiska anknytningen till den brittiska huvudstaden förstärks ytterligare i ”A death in London”, där baleariska rytmer möter storstadsmörker i en fängslande kombination.

Produktionen på ”Paradises” kännetecknas av en högre kvalitet och mer vitalitet än på länge. Samtidigt har bandet lyckats behålla den svepande melankoli som alltid varit deras signum. Den nostalgiska känslan är påtaglig, men fungerar samtidigt som en form av trygghet i oroliga tider.

Ladytron bildades i Liverpool och släppte sitt debutalbum ”604” för 25 år sedan, precis i tid för att bli en del av det tidiga 2000-talets electroclash-våg. Under åren har deras sound utvecklats, från ren elektronisk musik till mer gitarrdriven och shoegaze-inspirerad produktion. Med ”Paradises” tycks de ha hittat tillbaka till sina rötter, dock med en varmare klangbild.

Textmässigt rör sig albumet mellan personliga livskriser och mer dystopiska framtidsskildringar. Rader som ”It’s ok, nobody died” fungerar som en påminnelse om att göra sig fri från det förflutna. Samtidigt finns här också mer tvetydiga formuleringar som antyder att framtiden inte nödvändigtvis kommer att vara problemfri – man dansar med tårar i ögonen, som albumet uttrycker det.

För långtidsbeundrare av Ladytron erbjuder ”Paradises” precis den blandning av nostalgi och förnyelse som man skulle kunna hoppas på. För nya lyssnare ger albumet en ingång till ett band som konsekvent skapat sofistikerad elektronisk musik med djup och eftertanke.

Trots att musikindustrin genomgått enorma förändringar sedan Ladytron först dök upp på scenen har gruppen lyckats hålla sig relevant genom att kontinuerligt utveckla sitt sound samtidigt som de behållit sin distinkta identitet. ”Paradises” vittnar om ett band som, långt ifrån att vara på väg ut, tycks ha hittat en ny kreativ gnista.

Albumets mest framträdande spår är utan tvekan ”Kingdom undersea” och ”For a life in London”, som exemplifierar bandets förmåga att skapa elektronisk musik som är både nostalgisk och tidlös på samma gång.