Lars Strannegård: De som är samvetsgranna lever längre än andra

I takt med AI-teknikens framfart ifrågasätts universitetens examinationssystem

För en tid sedan presenterade forskarna Johan Alvehus och Eddy Nehls ett kontroversiellt förslag i DN Debatt. De argumenterade för att universitet och högskolor bör avskaffa traditionella examinationer då AI-utvecklingen gjort fusket så utbrett att meningsfull kunskapskontroll blivit praktiskt omöjlig. I stället föreslog de en ny lärandekultur där träning av kognitiva förmågor och bildning skulle stå i centrum.

Förslaget har romantiska undertoner som återknyter till Wilhelm von Humboldts klassiska 1800-talsideal om universitetet som en plats för bred bildning, forskningsanknytning och akademisk frihet. Den humboldtska modellen betonade ”Lehr- und Lernfreiheit” – där utbildningen skulle vara ett smörgåsbord med frivillig närvaro och där studenters inre motivation drev lärandet framåt.

Men i dagens massuniversitet framstår denna modell som utopisk. Sverige har numera 49 lärosäten med omkring 50 000 registrerade studenter på de största universiteten, och var tredje svensk går vidare till högre utbildning. Forskning visar att betyg och examinationer faktiskt fungerar som effektiva incitament till lärande. En examinationsfri miljö verkar därför inte vara en praktiskt genomförbar modell i vår AI-dominerade tid.

Akademins oro är dock förståelig. En masteruppsats som tidigare representerade en hel termins intellektuellt arbete kan nu produceras på några dagar med hjälp av AI. Tekniken kan formulera problembakgrund, forskningsfrågor, genomföra litteraturstudier, konstruera enkäter, utföra statistiska analyser, skriva diskussioner och dra slutsatser. Med enkel redigering kan alla spår av AI-användning raderas, vilket gör frestelsen till fusk överhängande.

Krav på att studenter ska redovisa sin AI-användning blir snart lika orealistiska som att be dem redogöra för vilken del av deras kunskap som kommer från Google. Den artificiella intelligensen integreras allt djupare i vår vardag och vårt sätt att arbeta.

Nobelpristagaren i ekonomi, Angus Deaton, har visat att utbildning har enorma positiva effekter på hälsa, välstånd och välmående för både individer och samhällen. Socioekonomisk bakgrund och kognitiv förmåga formar i hög grad våra yrkesval och livsbetingelser. Men minst lika viktigt för hur våra liv utvecklas är egenskaper som samvetsgrannhet, pålitlighet och disciplin.

Forskning visar att samvetsgranna och pålitliga personer lever längre, är mer framgångsrika i arbetslivet, har stabilare relationer och klarar ekonomiska svårigheter bättre. Pålitlighet kan påverka livsutfall i samma utsträckning som socioekonomisk bakgrund och intelligens.

Det är därför oroväckande att samvetsgrannheten tycks minska, särskilt bland yngre generationer. En amerikansk studie visar att 20- och 30-åringar i dag uppfattar sig själva som slarvigare, mindre ihärdiga och mindre benägna att hålla löften. De ständigt närvarande sociala medierna och digitala distraktionerna gör det enklare att avbryta planer eller ignorera kontakter. Fenomen som ”ghostning” och brutna löften blir allt vanligare när digitala kommunikationsformer ersätter möten ansikte mot ansikte.

Samvetsgrannhet, pålitlighet och tillit är grundläggande för demokratiska samhällen och innovativa ekonomier. Tillit kallas ibland för ”det nordiska guldet” eftersom det gör våra samhällen och ekonomier särskilt effektiva. Ekonomihistorikern Deirdre McCloskey menar att det inte främst är uppfinningar och innovationer som möjliggjort vår explosionsartade utveckling sedan upplysningstiden, utan just tilliten. Utan samvetsgrannhet och tillit skulle vi se mindre risktagande, färre investeringar och svagare samhällsinstitutioner.

Intresset för samvetsgrannhet har djupa historiska rötter. Aristoteles dygdetik lyfte fram självdisciplin och noggrannhet. Martin Luther ska ha svarat en skomakare som frågade hur han bäst tjänade Gud: ”Genom att göra bra skor.” I detta till synes enkla svar ligger en djup insikt – omsorg om kvalitet och att undvika slarv och fusk är ett sätt att visa omsorg om andra och bygga ett tillitsfullt samhälle. Immanuel Kant beskrev samvetsgrannhet som morallagens ledstjärna, medan John Locke såg den som vår inre kompass.

När vi nu vet att samvetsgrannhet och tillit är centrala för samhällsbygget borde fler institutioner aktivt bidra till att stärka dessa värden. Universitet och högskolor har som huvuduppdrag att generera och förmedla kunskap, men de borde också ge studenterna förutsättningar för meningsfulla liv – där samvetsgrannhet är en avgörande faktor.

AI-utvecklingen innebär att traditionella examinationsformer behöver omformas, men lösningen är knappast att helt avskaffa dem. I stället behövs tydligare lärmål anpassade för vår digitala tid. Lärosäten bör fortsätta motarbeta fusk och bristande samvetsgrannhet eftersom sådant beteende riskerar att underminera hela samhällsbygget.

Samvetsgrannhet är inte enbart medfödd utan också en kulturell företeelse som kan förändras över tid. Olika samhällen präglas av olika grader av tillit. En kultur som premierar samvetsgrannhet kan få människor att internalisera och värdesätta den. Därför bör fler institutioner aktivt bidra till normbildning kring samvetsgrannhet och pålitlighet.

I en tid präglad av falsk information, där världsledare sprider osanningar och generativ AI gör att vi inte längre kan lita på våra egna sinnen, behöver vi mer än någonsin främja samvetsgrannhet och sanningssökande. Genom gemensamma ansträngningar kan vi bygga och bevara det tillitsfulla samhälle som utgör den bästa försäkringen för en stark demokrati.