Leif Zern: Martin Nyströms texter var ett ljus i mörkret

Kulturkritikern Martin Nyström har gått ur tiden, 71 år gammal. Hans bortgång lämnar ett märkbart tomrum i svensk kulturjournalistik, där hans mångsidiga begåvning och djupa insikter gjorde honom till en unik röst.

Nyströms recensioner och artiklar beskrevs ofta som ”ett ljus i mörkret”, en formulering som återspeglar den klarhet och vägledning hans texter erbjöd. Titeln på en av hans böcker om Evert Taube, ”Konsten att se långt”, sammanfattar träffande hans förmåga att blicka bortom det omedelbara och placera kulturella uttryck i ett bredare perspektiv.

Hans tidiga erfarenheter till sjöss var betydelsefulla för hans utveckling. Från Evert Taube lärde han sig konsten att ”förbinda nära och fjärran, det välbekanta och det främmande” – en förmåga som blev ett signum för hans kritikergärning och som gav hans texter ett särskilt djup.

Med djupa rötter i Göteborgsområdet tillbringade Nyström mycket tid med sin partner Carina i en stuga på Kössö (Köpstadsö) i Göteborgs södra skärgård. Stugan hade byggts av hans morfar, som var skeppsingenjör vid Götaverken. Nära vänner berättar att varje telefonsamtal från Nyström innehöll detaljerade väderrapporter och reflektioner över horisonten – ett uttryck för hans ständiga uppmärksamhet på omgivningen och dess skiftningar.

Nyström utmärkte sig genom sin exceptionella förmåga att röra sig mellan olika intellektuella discipliner. Hans kunskaper spände över musikvetenskap, litteraturhistoria och filosofi, områden han behandlade med samma djupa förtrogenhet och inlevelse. Denna bredd gav honom möjlighet att upptäcka oväntade samband och skapa nya insikter i sitt skrivande.

Bland hans kulturella referenspunkter fanns regissören Christoph Marthaler, känd för sina nyskapande tolkningar av klassiker som Shakespeare och Mozart. Han uppskattade även den franske filmskaparen Eric Rohmer, särskilt filmen ”Den gröna strålen”, som behandlar det magiska ögonblick då solen vid horisonten kan skapa ett grönt sken – en metafor som väl sammanfattar Nyströms uppmärksamhet på flyktiga men betydelsefulla ögonblick i konst och kultur.

På senare år återvände Nyström ofta i samtal till den finlandssvenska poeten Agneta Enckell, vars diktning utmärks av dimensionsskiften mitt i meningar och ett utforskande av processer, passager och förvandlingar. Nyström betraktade henne som en värdig Nobelpriskandidat, ett exempel på hans förmåga att lyfta fram betydelsefulla men ibland förbisedda röster i kulturlivet.

Nyströms frånfälle väcker frågan om vem som nu ska fortsätta hans tradition av att visa på kulturens oändliga möjligheter. Hans skrivande präglades av en optimistisk tro på konstens kraft att överbrygga skillnader och öppna nya perspektiv.

Reaktionerna på hans bortgång har varit många inom kulturvärlden, där kollegor och läsare vittnar om hans betydelse som kritiker och kulturskribent. Hans sätt att kombinera djup fackkunskap med en tillgänglig och engagerande stil gjorde honom uppskattad av både specialister och en bredare publik.

Nyström har genom åren publicerat flera böcker och varit en återkommande röst i kulturdebatten, särskilt inom musikområdet där hans kunskaper var särskilt omfattande. Hans arbete har bidragit till att forma förståelsen av kulturens roll i samhället och inspirerat nya generationer av kritiker och kulturjournalister.

Martin Nyströms bortgång markerar slutet på en era inom svensk kulturjournalistik, men hans texter och idéer kommer utan tvekan att fortsätta påverka och inspirera. Hans livslånga engagemang för att utforska och förmedla kulturens djup och bredd efterlämnar ett rikt arv som kommer att bestå.