Lill Lindfors: ”Mitt hjärta slår i sambatakt”

I den svenska musikvärlden har få artister haft en sådan konsekvent relation till brasiliansk musik som Lill Lindfors. I sitt hem vid Gärdet i Stockholm sitter hon och sjunger ”Efter allt man sagt till mig”, medan hon lätt trummar takten på bordskanten för att markera den mjuka bossarytmen.

Debutsingeln ”Jag tycker inte om dig” från 1960-talet stack ut med sin kaxiga titel, särskilt för en kvinnlig artist under den tiden. Men den utmärkte sig också genom att introducera brasiliansk musik för en svensk publik.

”Låten var egentligen en foxtrot från början. Men jag tyckte kompet skulle vara brasilianskt. Jag tror inte kompositören gillade att jag gjorde om den”, berättar Lill.

Hela albumet som följde präglades av både samba och bossa nova. ”Du är den ende” från 1967 har med tiden blivit en obestridlig svensk klassiker. Även om andra svenska artister som Monica Zetterlund hade experimenterat med brasilianska influenser, var ingen så konsekvent som Lindfors. Hon gjorde bossa på svenska på samma sätt som Peps senare gjorde reggae på svenska – alltid med ett tydligt popidiom.

Maj Lillemor Lindfors, som hon egentligen heter, är idag 85 år och utstrålar värme och humor när hon tar emot i hemmet. Hon brygger kaffe och ber om ursäkt för detaljer hon inte längre minns. Att denna vänliga person under sin karriär fått ett rykte om sig att vara ”besvärlig” förefaller obegripligt. Orsaken var förmodligen den klassiska: en kvinnlig artist med bestämda idéer om sitt konstnärskap.

Anledningen till vårt möte är de kommande konserterna på Maximteatern i Stockholm den 10 och 11 januari. Repertoaren kommer att utgå från hennes brasilianska låtar, med särskilt fokus på ”Du är den ende”. Teatern ligger nära lägenheten där vi nu sitter, och cirkeln sluts på flera sätt – Lill drev själv denna teater tillsammans med bland andra Magnus och Brasse under 70- och 80-talen. Egentligen skulle konserterna ha genomförts redan i september, men en allvarlig fallolycka tvingade henne att ställa in. Hon bröt nyckelbenet och fick en hjärnskakning.

Lill Lindfors kärlek till den brasilianska musiken går långt tillbaka. Redan som ung jazzlyssnare fångades hon av bossa novans varma toner. 1966 blev hon inbjuden att uppträda på en festival i Rio de Janeiro. Med sig hade hon låten ”Hej tyste man”, som dock inte fick särskilt varmt mottagande.

”Den var inte så lyckad. Det var ju helt annat än den brasilianska musiken”, minns hon.

”Vilken respons fick du från publiken?” frågar jag.

”Ingen alls. Det var väl därför den aldrig spelades in och gavs ut i Sverige…”

Det viktigaste med Brasilien-resan var dock att hon fick uppleva landets rika musikmiljö på nära håll. Detta blev en avgörande inspiration för ”Du är den ende”. Den nydanande brasilianska konst- och musikrörelsen Tropicália var i sin linda, och hon fick träffa artister som senare skulle bli stora stjärnor, bland annat Gilberto Gil. Hon såg konserter med sångaren och poeten Vinícius de Moraes, vars låtar hon senare skulle komma att tolka, och besökte sambakvällar där hon till och med utnämndes till ”sambans drottning”.

”Jag fick förstås med mig massa musik hem. Den är så läcker, och rytmiken passar mig. Mitt hjärta slår i sambatakt”, säger hon med ett leende.

De kommande konserterna genomförs med en orkester där den brasilianske basisten Rubem Farias, bosatt i Stockholm, är kapellmästare. Framför sig har Lill ett anteckningsblock med låtlistan noggrant uppskriven.

När vi träffas har Lill nyligen medverkat i en hyllning till Cornelis Vreeswijk. För några år sedan genomförde hon en avskedsturné, och sedan dess har det bara blivit sporadiska framträdanden. Hon verkar tveksam till om det blir fler efter dessa konserter på Maxim.

”Jag tycker det känns rätt lagom nu, faktiskt. Det förstärktes ju också av fallet. Jag har kanske inte riktigt kommit tillbaka än. Å andra sidan: i januari ska jag vara okej. Sedan får vi se.”

Lill Lindfors långa karriär sträcker sig från slutet av 1950-talet. Hon har arbetat med svenska underhållningsikoner som Povel Ramel, Karl Gerhard och Hasse & Tage. På 60-talet gjorde hon krogshower med bland andra Owe Thörnqvist. Under åren har hon släppt runt 30 album, varit programledare för såväl ”Tio i topp” som Eurovision Song Contest, och är invald i Swedish Music Hall of Fame.

Men det är kanske framför allt hennes unika förmåga att förena svensk pop med brasiliansk rytm som gjort henne till en bestående röst i svensk musikhistoria.