Makthaverskan: ”Vi är en blomma som blommar vart fjärde år”

Efter lång väntan – Makthaverskan släpper nytt och destillerar sitt sound

Med kameran svajande och uppkopplingen instabil samlas medlemmarna i göteborgsbandet Makthaverskan för en intervju från sin replokal. Mellan soffor och hyllor fyllda med sladdar och instrument berättar de om sin kommande skiva ”Glass and bones”, bandets femte album som släpps den 3 april efter nästan ett halvårs väntan sedan inspelningen avslutades.

Sedan debuten 2009 har Makthaverskan etablerat sig som ett framstående namn på indiescenen, med turnéer både i Europa och USA. Med Maja Milners karakteristiska röst i centrum har bandet skapat ett unikt sound inom postpunkpopen, något de menar är ännu tydligare på det nya albumet.

”Vi har velat fånga kärnan i vad det är som är Makthaverskan, och att varje låt ska vara så mycket Makthaverskan den bara kan bli. Vi har försökt fånga essensen av det vi gör,” förklarar gitarristen Hugo Randulv.

Ett mönster framträder när man studerar bandets diskografi – skivor som släpps med ungefär fyra års mellanrum. Detta är ingen slump, berättar medlemmarna, utan snarare en naturlig cykel i bandets liv.

”Varje skiva följs av en period då vi är ute och spelar. När vi är färdiga med det så råder total inaktivitet ett litet tag. Man samlar på sig lite låtidéer och någon gång känner alla kollektivt när det är dags att börja igen. Vi är som en sådan blomma som blommar vart fjärde år,” säger Hugo.

Trots den långsamma takten menar bandet att själva inspelningsprocessen går relativt snabbt när de väl kommer igång. Makthaverskan lägger inte mycket tid på att diskutera sound och riktning – det finns en naturlig samklang mellan medlemmarna.

”Våra musikaliska idéer passar väldigt bra ihop. Och det är inte så att det tar fyra, fem år för oss att göra en skiva. När själva processen väl är i gång går det rätt fort. Hade vi gjort det hela tiden så hade vi släppt jättemånga skivor. Men det orkar vi inte, vi behöver intervallerna emellan,” förklarar Maja Milner.

Ingen av medlemmarna lever på musiken. Alla har jobb och familjeliv vid sidan av, vilket också påverkar bandets tempo. Hugo nämner att han har en 1,5-åring hemma, vilket gör schemaläggning ännu mer utmanande. Bandet har dock alltid värnat om att aktiviteterna ska passa när medlemmarna faktiskt kan och vill.

Replokalen har blivit en viktig social mötespunkt för bandet. Sedan de bytte lokal till en byggnad där det även finns en krog, har repningarna blivit mer än bara arbete – det har blivit ett viktigt sätt att umgås.

”Nu när vi repar så blir det också ett häng, och det är så jäkla gött. Det blev så mycket lättare, och roligare. Men det är svårare att spela bra,” skrattar trummisen Andreas ”Palle” Wettmark.

Bandets publik har förändrats genom åren. I början spelade de mest för vänner och bekanta, något som Maja beskriver som ”typ en sekt de första åren”. Med tiden har publiken blivit mer varierad.

”Jag tror att det var när vi hade släppt den tredje skivan som det plötsligt kom en massa folk som man inte kände igen. Det var så fräckt att det var personer som man inte alls hade någon relation till eller kände,” berättar Andreas.

När frågan om ett typiskt Makthaverskan-fan kommer upp, skojar Hugo: ”Jag önskar att vi hade kunnat etablera en sån subkultur att man kunde se någon på stan och tänka att ’där går ett Makthaverskan-fan’. Men det har vi inte lyckats med. Det kanske kommer med nästa skiva. Vi har ju fyra år på oss att planera hur den subkulturen ska se ut.”

Efter släppet av ”Glass and bones” väntar spelningar både i Sverige och utomlands. Bandet uppträder på Kollektivet Livet i Stockholm den 11 april, på Plan B i Malmö den 17 april och på Pustervik i Göteborg den 15 maj.

Det är ett band som är stolta över sitt nya material och ser fram emot att äntligen få dela det med publiken. Som Maja uttrycker det: ”Det är alltid lite vånda under tiden mellan att den är klar och ska släppas, så det ska bli skönt att få förlösa den.”