Maktkamp, otvättad ensamhet och rik fåordighet präglar dansen runt guldguden

I den svenska barnbokens värld har en ny guldskimrande skatt anlänt. Kristina Sigunsdotter, som tidigare belönats med Augustpriset för ”Humlan Hanssons hemligheter”, har nu återigen visat sitt mästerskap med den nya kapitelbok ”Guldguden” från Natur & Kultur, riktad till barn från sex år och uppåt.

Efter några mindre fängslande uppföljare i Humlanserien har Sigunsdotter nu presenterat en berättelse som lyser med samma intensitet som dess guldskimrande huvudfigur – en skalbagge som ingen tidigare skådat maken till.

Berättelsen kretsar kring ettagluttaren Jussi, vars namn är en hyllning till moderns idol Jussi Björling. En dag gör Jussi ett märkligt fynd – en guldglänsande skalbagge stor som halva hans tumme. I samma stund dyker klasskamraten Adde upp, en pojke som Jussi aldrig tidigare talat med trots att de går i samma klass. Adde är längre än alla andra och bär ständigt samma överdimensionerade skjorta.

På ett ögonblick tar Adde kommando över både Jussi och insekten, som snabbt får namnet ”Guldguden”. Enligt Addes resonemang är skalbaggen en gud med makt att kräva både gåvor och lydnad. Märkligt nog verkar dessa krav huvudsakligen komma från Adde själv – offer i form av guldmuttrar och glasbitar måste anskaffas, tempel ska byggas, och allt ska förvaras i en enkel tändsticksask.

Det är mycket i berättelsen som svävar i det oklara. Hur har Adde det egentligen hemma med sin kedjerökande, ensamme pappa efter moderns död? Varför får Jussi, som faktiskt hittade skalbaggen, så sällan ansvara för tändsticksasken? Och vad ligger bakom Addes motvilja mot Jussis vänskap med flickan Betty, som Jussi är förälskad i?

Det som börjar som något magiskt och underbart för Jussi blir snart problematiskt. När han till slut tvingas stjäla sin älskade storebrors magiska dinosaurietand brister allt för honom.

Sigunsdotters berättelse kan vid första anblick framstå som enkel, men under ytan döljer sig ett rikt universum av undertext. Utan att explicit uttrycka det lyckas författaren, tillsammans med Signe Kjærs varmt kolorerade och personliga illustrationer, förmedla en närmast påtaglig känsla av saknad och brist i Addes liv – läsaren kan nästan förnimma doften av otvättad ensamhet.

I stark kontrast till Addes tillvaro står Jussis familj, där han och storebror Lazze omges av en smått galen men kärleksfull och humoristisk familjemiljö. Berättelsen genomsyras också av sorg och maktlöshet inför de komplicerade relationerna, särskilt den med Betty.

”Guldguden” utmärker sig genom sin rika fåordighet – texten är koncis men innehållsrik och ger näring åt funderingar och tankar som kommer till läsaren likt små presenter. Boken utgör starten på en planerad serie, något som skapar förväntningar inför kommande delar.

Sigunsdotter har med ”Guldguden” återigen visat sin förmåga att skapa barnlitteratur som berör på djupet. Genom att skildra barns verklighet med respekt och utan förenkling fångar hon komplexiteten i vänskapsrelationer, maktdynamik och familjekonstellation. Boken blir därmed intressant för både barn och vuxna läsare, där de senare kan uppfatta nyanser som kanske passerar de yngre obemärkt.

I dagens barnlitterära landskap, där många böcker för yngre läsare tenderar att förenkla eller moralisera, står ”Guldguden” ut som ett verk som vågar utmana sina läsare och respekterar deras förmåga att hantera livets komplexitet – allt genom berättelsen om en liten guldskimrande skalbagge i en tändsticksask.