Malin Ullgren: Mette-Marit tyckte att Epsteins beteende var värt en smiley

I det norska kungahuset har en ny skandal blossat upp efter avslöjanden om kronprinsessan Mette-Marits kontakter med den dömde sexförbrytaren Jeffrey Epstein. Dokumenten som nyligen offentliggjorts visar att Mette-Marit fortsatte att ha kontakt med Epstein flera år efter att han dömdes 2008 för att ha köpt sex av minderåriga.

Epstein-fallet började med att en 14-årig flicka anklagade honom för övergrepp, något som ledde till en rättsprocess och en fällande dom. Trots detta valde kronprinsessan att upprätthålla relationen med Epstein, även efter att hon enligt uppgift sökt information om honom på nätet 2011 och blivit medveten om anklagelserna.

Särskilt uppseendeväckande är tonen i kommunikationen mellan Mette-Marit och Epstein. I ett meddelande där hon kommenterar hans rykte skriver hon ”Det ser inte bra ut” följt av en smiley. Mejlutväxlingen, som enligt de släppta dokumenten fortsatte i flera år, har beskrivits som vänlig och enligt vissa bedömare till och med flörtig i tonen.

Kronprinsessan har sedan uppgifterna kom fram bett om ursäkt och beskrivit sitt handlande som resultatet av ”dåligt omdöme” och kallat det ”genant”. Men frågan är om denna ursäkt är tillräcklig för att hantera konsekvenserna av avslöjandena.

I norska medier diskuteras nu allvarligt vad dessa avslöjanden kan betyda för kronprinsessans framtida roll i monarkin. I Aftenposten har den politiske redaktören Kjetil B Alstadheim gått så långt som att hävda att dessa kontakter med Epstein är mer problematiska för monarkin än tidigare skandaler i den norska kungafamiljen – inklusive prinsessan Märtha Louises äktenskap med en självutnämnd schaman eller att Mette-Marits son Marius Borg Høiby står åtalad för allvarliga brott som våldtäkt, misshandel och narkotikabrott.

Det som gör kronprinsessans relation med Epstein särskilt anmärkningsvärd är att den strider mot grundläggande värderingar som de flesta medborgare förväntar sig att kungliga representanter ska respektera och förkroppsliga. Monarkin, särskilt i skandinaviska socialdemokratiska länder, vilar på ett förtroende och en beundran från befolkningen. När en framtida drottning visar en sådan bristande respekt för allvaret i sexualbrott mot minderåriga, skakas detta förtroende i grunden.

Skandalen belyser också ett större mönster där en internationell elit tycks leva efter andra regler än resten av befolkningen. Den rikedom och makt som förenar dessa kretsar verkar ibland skapa en egen moral, där handlingar som skulle vara otänkbara för gemene man accepteras eller till och med uppmuntras.

För monarkin i Norge har detta blivit vad som beskrivs som en ”välmotiverad skitstorm”. Frågan som nu diskuteras på allvar är huruvida Mette-Marit överhuvudtaget kan bli drottning efter dessa avslöjanden, och om en enkel ursäkt om ”dåligt omdöme” räcker för att återställa förtroendet.

Situationen väcker också bredare frågor om kungahusets roll i moderna demokratiska samhällen. När en kunglig person som förväntas vara en symbol för nationen och dess värderingar visar sig ha täta band med en dömd sexbrottsling, särskilt en vars offer var minderåriga, blir det svårt för många att förena detta med respekt för institutionen.

Medan Mette-Marit nu befinner sig i en personligt svår situation, står det norska kungahuset inför en av sina mest allvarliga förtroendkriser i modern tid. Hur denna kris hanteras kan komma att forma den norska monarkins framtid och dess plats i det norska samhället.