Maria Sid: Näringslivet, försvaret och kulturen sitter i bastun tillsammans

I skuggan av björnen: Kulturens roll i det nationella försvaret

Att födas i Finland innebär att leva med en ständig medvetenhet om en latent närvaro. Något som genomsyrar våra samtal om samhället, livet och framtiden. Hela mitt liv har vi finländare försökt förhålla oss till björnen i öster. Vi har prövat alla tänkbara strategier för att hantera dess nycker – ömsom kliat den på ryggen, ömsom skällt tillbaka.

Under min uppväxt reste vi till Ryssland genom kulturutbyten och samarbetade kring teateruppsättningar. Det ryska kulturlivet har satt djupa avtryck i vår finländska kulturidentitet, särskilt inom teatern. Tjechov, Gogol och Bulgakov är bara några exempel på detta inflytande.

Nu befinner vi oss i ett helt nytt geopolitiskt landskap. Finlands Natomedlemskap, den pågående militära upprustningen och framför allt Rysslands anfallskrig mot Ukraina har förändrat spelplanen radikalt. Det påtagliga hot som finländare och ukrainare länge känt har nu börjat krypa närmare den svenska gränsen, även på ett mentalt plan. Sverige vaknar långsamt till insikt om behovet av ett motståndskraftigt samhälle och en genomgripande upprustning som inte längre går att undvika.

Jag får ofta frågan om vad som skiljer Finlands och Sveriges beredskap åt. Svaret är: mycket. Ett konkret exempel är att jag som finländsk kulturchef inom kort påbörjar Kulturförsvarskursen, en utbildning som alla finska kulturchefer förväntas genomgå. Där fortsätter vi arbetet med att definiera kulturens roll i försvaret av det fria samhället. Detta är bara ett exempel på hur näringslivet, försvarsmakten och kultursektorn i Finland samverkar systematiskt för att diskutera läget och peka ut riktningen framåt.

I det finländska samhället är det en självklarhet att ett starkt försvar bygger på att samlas kring gemensamma värden. Centrala byggstenar i denna försvarsmur är den fria kulturen och folkbildningen – något alla politiska läger kan enas om.

Denna insikt behövs överallt. I en tid där desinformation och psykologisk krigföring utgör en växande del av hotbilden fungerar en fri och självständig kultur som ett samhälleligt skydd. Den stärker kritiskt tänkande, bygger tillit och sammanhållning – resurser som är avgörande i kristider.

Ukraina tvingas praktisera detta mitt i krigets verklighet. Kulturinstitutioner fortsätter sin verksamhet trots bombningar och strömavbrott. Föreställningar spelas i skyddsrum och tunnelbanestationer. Museer evakuerar och gömmer konstverk. Författare och konstnärer dokumenterar kriget i realtid. Staten satsar på digitalisering av arkiv för att säkra landets kulturarv.

På Stadsteatern i Stockholm försöker vi stödja våra ukrainska kollegor på olika sätt. Vi har beställt manus från ukrainska dramatiker och låtit våra skådespelare läsa ukrainska pjäser. Nyligen samlades svenska teaterchefer för att diskutera teaterns roll för att bygga motståndskraft i ett Europa präglat av krig. Kulturhuset har under många år haft särskilda samarbeten med ukrainska konstnärer och kulturarbetare.

I kristider ger litteratur, teater, musik och konst ett språk för att uttrycka det svåra. Kulturen hjälper oss att förstå vad som står på spel och varför våra värderingar är värda att försvara. Att värna kulturens frihet är därför inte en kostsam lyx i fredstid – det är en nödvändig investering i nationens överlevnadsförmåga.

Beredskap handlar inte bara om fysisk överlevnad utan om att bevara det samhälle vi vill leva i. Utan en fri kultur och stark bildningssektor riskerar vi att stå materiellt rustade men utan själslig motståndskraft – utan förmågan att definiera vilka vi är och vad vi står för.

Vi talar ofta om kulturkriget. Nu är det hög tid att börja tala om kulturförsvaret.