Nisse: Hur kort kan man egentligen sova?

#

Sekunders sömn – en värld av drömmar öppnar sig

Det är ett minne som har etsat sig fast i mitt medvetande. Under min ungdom arbetade jag heltid på en bingohall, och denna specifika dag var jag särskilt trött. Kanske hade jag varit ute sent kvällen innan. Jag satt på det lilla podiet med ansvaret att ropa ut numren till de förväntansfulla spelarna.

Mitt i en nummerserie rycker jag plötsligt till och inser att jag måste ha somnat. En kuslig tystnad vilar över lokalen, men till min stora förvåning verkar ingen ha märkt något. Med pulsen bultande av adrenalin trycker jag fram nästa bingokula, läser siffran i mikrofonen, och allt fortsätter som om inget hade hänt.

Tiden mellan två utropade siffror under ett bingospel kan inte vara mer än tio sekunder. En del av dessa går åt till själva utropandet: ”Ivar tjugotre, två tre.” Ändå hann jag under denna korta paus att somna, vakna, känna panik, inse att situationen var under kontroll och slutligen återgå till arbetet. Det var några av de mest intensiva sekunderna i mitt liv.

Under ungdomsåren var jag mer fascinerad av hur länge jag kunde sova. Nu har mitt intresse skiftat till hur snabbt jag kan försvinna in i drömmarnas rike. Fenomenet märker jag tydligast på kvällarna när jag försöker följa något på tv, bio eller teaterföreställning. En smygande trötthet kommer över mig, ofta så diskret att jag först märker det när jag plötsligt rycker till och inte kan begripa mina egna tankar.

Det som då har hänt är att jag har somnat en kort stund, kanske bara en sekund. Men under den mikroskopiska tidsspannen har en hel drömvärld hunnit utvecklas – en värld som försvinner lika snabbt som den kom, utan att lämna några spår i medvetandet.

Det fascinerande är att jag inte förstår hur det fungerar. Varje gång jag faktiskt minns en dröm, ingår den i ett större sammanhang. Händelser följer på varandra, ibland på märkliga sätt, men upplevelsen är alltid att drömmen utspelar sig över tid. Ändå kan dessa små insomningar vara extremt korta.

Under gymnasietiden brukade jag somna både tre och fyra gånger på bussen mellan näst sista hållplatsen och min avstigningsplats – en sträcka på bara 400 meter. Trots dessa återkommande mikroinsomningar missade jag min hållplats bara en enda gång och vaknade då vid ändhållplatsen.

Numera har jag utvecklat en vana att lösa sudoku innan jag går och lägger mig. Oftast hinner jag bli klar innan jag släcker lampan, men om jag somnar tre gånger med pennan i handen ger jag upp försöket. Det sistnämnda alternativet tar vanligtvis kortare tid, oavsett hur många drömmar jag hinner påbörja under processen.

Sömnforskare har länge studerat det som kallas för mikrosömn – korta perioder av sömn som varar från några sekunder upp till en minut. Detta tillstånd uppstår vanligtvis när en person är extremt trött men försöker hålla sig vaken. För de flesta förblir dessa ögonblick omedvetna, men i vissa fall, som under bilkörning, kan de få allvarliga konsekvenser.

Det som fascinerar mig är hur hjärnan så snabbt kan konstruera komplexa drömscenarier, bara för att sedan upplösa dem på mindre än en sekund. Det är som om tiden inne i drömmen följer helt andra regler än den vi upplever i vaket tillstånd. Inom drömmens ramar kan sekunder upplevas som minuter eller till och med timmar.

För många är dessa korta insomnanden bara en irriterande påminnelse om trötthet, men för mig har de blivit en påminnelse om hjärnans otroliga förmåga att skapa parallella verkligheter. I den sekund som mitt medvetande glider iväg öppnas dörrar till världar som existerar helt utanför vår vanliga tidsuppfattning – en fascinerande tanke mitt i vardagens monotoni.