Nobeltippad portugis död – blev 83 år

I förra veckan gick den välkände portugisiske författaren António Lobo Antunes bort, 83 år gammal. Han räknas som en av de främsta förnyarna av portugisisk litteratur och har länge ansetts vara en stark kandidat till Nobelpriset i litteratur.

Lobo Antunes föddes 1942 i Lissabon. Trots att han blev internationellt känd för sina litterära verk var hans ursprungliga yrkesbana en helt annan. Han utbildade sig till läkare och det var först på 1980-talet som han lämnade medicinen för att bli författare på heltid.

Hans komplexa berättarstil har ofta jämförts med litterära giganter som William Faulkner och Louis-Ferdinand Céline. Lobo Antunes utvecklade en egen särpräglad röst med experimentell prosa som kännetecknas av långa, flödande meningar och ett djuplodande psykologiskt perspektiv.

I en intervju med nyhetsbyrån PM 2006 delade författaren med sig av sin syn på skrivandets konst: ”Man behöver tre saker för att kunna skriva. Tålamod, ensamhet och lite stolthet. Det sistnämnda måste man ha för att inte helt bli besegrad av boken.”

Anders Cullhed, professor i litteraturvetenskap, som personligen träffat Lobo Antunes under ett besök i Stockholm, framhåller två aspekter som lyfte författaren till högsta litterära nivå.

”För det första hans erfarenheter. Han var ju läkarutbildad och kallas som ung medicinare ner till Angola där Portugal hade ett kolonialkrig. Det var fruktansvärda saker som han fick se där. Samtidigt så var han en gudabenådad stilist. Den här smärtsamma erfarenheten gjorde han till modern experimentell prosa,” säger Cullhed.

Kolonialkrigen i Afrika på 1960- och 70-talen gjorde ett outplånligt intryck på Lobo Antunes. Som militärläkare i Angola bevittnade han krigets fasor på nära håll, erfarenheter som skulle komma att genomsyra många av hans romaner. Hans litterära skildringar av denna period betraktas som några av de mest träffande beskrivningarna av Portugals koloniala arv och de trauman som följde.

Förutom kriget var staden Lissabon och dess förort Benfica, där han bodde, återkommande miljöer i hans verk. Lobo Antunes skildrade det portugisiska samhället med ett skarpt öga för sociala orättvisor och mänsklig komplexitet.

”Ett annat tema som återkommer genom hans romaner är extremvänstern, som han själv kallar för tokvänstern. Han hade sitt hjärta åt vänster, men den blir han väldigt parodisk mot,” tillägger Cullhed.

För den som vill utforska Lobo Antunes författarskap rekommenderar Anders Cullhed romanen ”Fado Alexandrino”. ”Den handlar om fyra före detta militärer som sitter och super en blöt natt i Lissabon. Ju längre natten går och ju fullare de blir, desto mer smärtsamma blir deras minnen från kolonialkriget i Afrika. Det är en riktigt stark roman,” förklarar han.

Lobo Antunes produktion omfattar över trettio romaner och flera essäsamlingar. Bland hans mest uppmärksammade verk finns också ”Kunskap om helvetet” (1980), ”Judasbok” (2011) och ”Lysande avgrund” (2003). Hans böcker har översatts till flera språk och han har mottagit prestigefyllda litterära priser, däribland Camões-priset, den portugisiskspråkiga litteraturens främsta utmärkelse.

Portugals kulturminister kallade Lobo Antunes bortgång för ”en oerhörd förlust för portugisisk kultur” och beskrev honom som ”en av våra största litterära röster”.

António Lobo Antunes efterlämnar ett betydande litterärt arv som fortsätter att utmana och inspirera läsare världen över. Hans död markerar slutet på ett författarskap som djupgående utforskade Portugals historia, mänsklig psykologi och de svåra frågorna om identitet, skuld och försoning.