Svenska kulturministern kritiserar Rysslands deltagande i Venedigbiennalen

Den prestigefyllda konstbiennalen i Venedig har hamnat i politiskt blåsväder efter att såväl Rysslands som Israels deltagande blivit föremål för internationell kritik. Förra veckan undertecknade Sveriges kulturminister Parisa Liljestrand tillsammans med ett tjugotal europeiska kollegor ett brev som ifrågasätter Rysslands medverkan i årets upplaga av utställningen.

I en kommentar till kritiken betonar Liljestrand att Rysslands krig utgör ett direkt hot mot både Ukrainas folk och dess kulturarv.

”Det är alldeles uppenbart att Rysslands krig är en attack inte bara på Ukraina, utan också på Ukrainas identitet, kultur och civilisation. Vi ser att Ryssland ger sig på kulturella och historiska byggnader och jämnar dem med marken. Man bombar bibliotek, arkiv, museer. Ryssland använder Ukrainas kulturarv och identitet som ett sätt att bedriva krig,” säger kulturministern.

Liljestrand menar att det är oförenligt med biennalens grundvärderingar att inkludera ett land som systematiskt angriper just de principer om konstnärlig frihet och mänskliga rättigheter som utställningen säger sig vilja främja.

Initiativet till protestbrevet togs av Lettlands kulturminister och reflekterar en växande oro bland europeiska länder för att Ryssland gradvis återupptas i internationella kulturella och idrottsliga sammanhang, trots den pågående aggressionen mot Ukraina. Liljestrand framhåller att liknande tendenser har observerats inom idrottsvärlden, där Rysslands återinträde har väckt omfattande debatt.

Parallellt med kontroversen kring Rysslands deltagande har även Israels medverkan i biennalen ifrågasatts. I tisdags publicerade 182 konstnärer, curatorer och andra kulturarbetare med koppling till biennalen ett protestbrev mot Israels deltagande. Bland undertecknarna återfinns norska konstnären Tori Wrånes, en av tre konstnärer som ställer ut i den nordiska paviljongen.

Brevförfattarna anklagar Israel för att ”förstöra museum, arkiv, kulturcenter, skolor, universitet, bibliotek, konstgallerier, historiska byggnader och monument, samt slakta konstnärer, musiker, poeter journalister och författare” i Gaza.

När det gäller kritiken mot Israel är kulturminister Liljestrand betydligt mer återhållsam. Hon vill inte jämföra de två ländernas deltagande och menar att situationerna skiljer sig åt fundamentalt.

”Israels medverkan är en sak och Rysslands en annan. Vi måste titta på förutsättningarna. Hela världen är överens om att Ryssland har startat ett anfallskrig mot Ukraina som nu försvarar sig,” förklarar hon.

Liljestrand utvecklar sitt resonemang: ”Frågan om Israel kan naturligtvis diskuteras. Det är ingenting som jag tänker göra här och nu. Men faktum är att Israel försvarade sig den 7 oktober mot ett anfall från en terrororganisation. Sedan har det ju haft påföljder och i historiens ljus kommer man att få diskutera vad som har varit rätt och inte.”

Venedigbiennalen, som grundades 1895 och därmed är en av världens äldsta och mest prestigefyllda konstutställningar, har länge varit en arena där konst och politik möts. Årets upplaga blir inget undantag. Tidigare i år valde Sydafrika att hoppa av biennalen efter en konflikt kring ett konstverk med koppling till situationen i Gaza.

Debatten kring både Rysslands och Israels deltagande speglar de bredare geopolitiska spänningar som präglat det internationella samfundet det senaste året och illustrerar hur kulturella evenemang alltmer blir arenor för politiska ställningstaganden. Biennalen, som länge har balanserat mellan konstnärlig frihet och politisk medvetenhet, står nu inför utmaningen att navigera genom dessa känsliga frågor medan man samtidigt försöker upprätthålla sin status som en global plattform för samtida konst.