Parisa Liljestrand siktar mot fyra år till: ”Långt ifrån färdig”

Kulturminister Liljestrand: ”Jag är inte branschens företrädare i regeringen”

I den pampiga Vita matsalen i Rosenbad, där decembervädret har förvandlat utsikten till en grå massa, tar kulturminister Parisa Liljestrand plats för en intervju när valåret 2026 närmar sig. Framtidsutsikterna präglas av ett hårt debattklimat och ökad polarisering.

Trots att hennes parti, Moderaterna, ligger efter Sverigedemokraterna inom regeringsunderlaget, uttrycker Liljestrand tydliga ambitioner för framtiden:

”Jag går till val som moderat. Mitt yttersta mål är att se till att Ulf Kristersson får fyra år till som statsminister och sedan är det han som sätter ihop sin regering. Skulle jag få frågan om att fortsätta som kulturminister skulle jag tacka ja – det vore en ära att få tjäna Sverige i fyra år till.”

Under sin tid som minister har Liljestrand mött kritik från delar av kulturbranschen. Hon fick bland annat utstå burop under filmfestivalen i Göteborg 2025 och skapade rubriker när hon förväxlade den svenske regissören Ruben Östlund med en författare.

”Jag har en god relation till stora delar av kultursektorn i Sverige. Men jag tror att förväntan på kulturministerrollen har varit en annan än den jag levererar,” säger hon och förtydligar sin uppfattning om rollen: ”Jag är inte branschens företrädare i regeringen. Min roll är inte att gå in och be om så mycket medel som möjligt utan att lägga det här pusslet som vi fått mandatet att lägga.”

Liljestrand understryker att hon bedriver moderat politik och ser sig själv som en medborgarnas kulturminister. Hon är tydlig med att kultursatsningar ibland måste stå tillbaka för andra prioriteringar.

”Det är viktigt att kunna prioritera vissa saker och prioritera bort annat. Det behöver man kunna prata om. Jag för inte en politik där jag säger ’mer åt alla’ eller ’allt åt alla’.”

Under fotograferingen rör sig ministern försiktigt på grund av en träningsskada i ryggen som kräver att hon bär gördel. Hennes träningsintresse är välkänt, inklusive hennes prestation i roddmaskin och en omdiskuterad spellista med det kontroversiella namnet ”Milf”, vilket enligt Liljestrand står för ”moms in love with fitness”.

Med tiden har Liljestrand alltmer öppet erkänt sina kulturella kunskapsluckor och vägrat delta i journalisters kulturquiz. ”Jag tror inte att den som företräder medborgarna behöver kunna det för att göra ett gott politiskt arbete,” framhåller hon.

På frågan om hon hellre skulle varit minister över ett annat politikområde skrattar hon högt: ”Det är jättesvårt att spekulera så. Min samlade erfarenhet från den kommunala nivån, där man måste orka kavla upp ärmarna och fatta jobbiga beslut, har hjälpt mig i den här rollen. En annan ministerroll, nej, där har jag inte ens varit i tankarna.”

När Liljestrand ombeds nämna politiska prestationer hon är stolt över lyfter hon fram renoveringen av Kungliga Operan och den svenska kulturkanon som presenterades förra hösten – ett av mandatperiodens mest uppmärksammade kulturpolitiska initiativ.

”Debatten som kulturkanon föder tycker jag är otroligt rolig. Oavsett om man är för eller emot så är debatten främjande för människors intresse för kultur och bildning.”

När hon konfronteras med motsägelsen i att betona kulturell bildning samtidigt som hon avfärdar vikten av att känna till kulturpersonligheter, svarar hon: ”Om något så är det ett exempel på att vi behöver se till att fler människor känner ett ägandeskap över det kulturella kapitalet. Jag tror att många med mig har ett stort kulturellt intresse men kanske inte vågar sig in i de kulturella rummen för att man inte känner sig tillräckligt påläst eller bekväm.”

Public service har blivit ett av de centrala områdena i kulturdebatten, med frågor kring både beredskap och finansiering. I den fastställda åttaårsplanen trappas anslagsökningarna ned successivt: 3 procent 2026, 2 procent per år 2027–2030 och 1 procent årligen fram till 2033 – något public service-bolagen anser otillräckligt.

Vid årsskiftet lämnade TV4 marknätet, vilket gör public service ensamt kvar där, med förväntade merkostnader på hundratals miljoner. Distributionsutredningen ska presentera förslag på ändringar först i september.

”Jag kan konstatera att det som sker nu ändå kommer att ge public service goda möjligheter att klara utmaningarna som finns. Det finns inget annat mediebolag i Sverige som har så tydlig framförhållning,” avslutar kulturministern.