Philip Franzén: Vad hände egentligen med den tyska återföreningen?

I Tysklands historia markerades 1990 som en milstolpe då landets delade delar återförenades efter decennier av separation. Men drygt tre decennier senare står Tyskland inför en komplex verklighet där både inrikes- och utrikespolitiska utmaningar väcker frågor om huruvida den symboliska muren verkligen har rivits helt.

Det politiska landskapet i Europa har förändrats dramatiskt sedan Berlinmurens fall. Den världsordning som möjliggjorde Tysklands återförening – präglad av optimism kring demokratins frammarsch och internationellt samarbete – visar nu tydliga tecken på instabilitet. Rysslands aggressiva utrikespolitik, med invasionen av Ukraina som det mest påtagliga exemplet, har skakat om säkerhetsstrukturen i Europa och ställt Tyskland inför svåra utmaningar.

Inrikespolitiskt brottas Tyskland fortfarande med betydande skillnader mellan landets östra och västra delar. Ekonomiska klyftor kvarstår, trots massiva investeringar i de östra delstaterna. Genomsnittsinkomsten i öst ligger fortfarande omkring 15 procent lägre än i väst, och arbetslösheten är generellt högre i de östra regionerna. Denna ekonomiska obalans har bidragit till en känsla av marginalisering bland många östtyskar.

I den tyska samhällsdebatten hörs allt oftare röster som uttrycker förbittring över vad som upplevs som en ofullbordad integration. Många östtyskar känner att deras erfarenheter och perspektiv inte har värderats i det återförenade Tyskland, vilket har skapat en grogrund för politisk polarisering.

Den politiska utvecklingen i östra Tyskland har varit särskilt oroande för etablissemanget. Partier på ytterkanterna, både till höger och vänster, har sett ökande stöd i regionen. Alternativ för Tyskland (AfD), ett högerradikalt parti, har uppnått betydande framgångar i delstater som Sachsen och Thüringen. Samtidigt har även Die Linke, arvtagaren till det gamla östtyska kommunistpartiet, behållit ett starkt stöd i vissa områden.

Denna politiska splittring återspeglar en djupare kulturell klyfta. Östtyskar och västtyskar har ofta olika historiska erfarenheter och politiska värderingar, vilket påverkar deras syn på frågor som invandring, internationellt samarbete och ekonomisk politik. Många östtyskar uppfattar fortfarande att deras identitet och historia marginaliseras i den nationella berättelsen.

Den tyska återföreningen skedde dessutom i en tid då globaliseringen accelererade. Medan vissa regioner i västra Tyskland kunde dra nytta av detta, ledde det i många östtyska områden till ytterligare ekonomisk omstrukturering och osäkerhet. Traditionella industrier försvann, och många yngre och välutbildade människor flyttade västerut, vilket ytterligare försvagade de östliga delstaternas ekonomiska potential.

Uppgivenheten i den tyska debatten förstärks av en känsla av att de internationella förutsättningarna för landets säkerhet och välstånd undermineras. Den liberala internationella ordningen, som Tyskland har varit starkt beroende av, utmanas från flera håll. Rysslands agerande i Ukraina, Kinas växande globala ambitioner och den transatlantiska relationen har alla blivit mer komplicerade och oförutsägbara.

För Tyskland, som byggt sin efterkrigsidentitet på internationellt samarbete, europeisk integration och ekonomisk öppenhet, innebär dessa förändringar en existentiell utmaning. Landet tvingas nu omvärdera grundläggande antaganden om sin roll i världen och förhållandet mellan öst och väst, både inom och utanför sina gränser.

I denna komplexa situation är det tydligt att frågan om huruvida muren mellan Öst och Väst verkligen har fallit inte har ett enkelt svar. Fysiskt är muren borta, men i ekonomiska, kulturella och politiska termer kvarstår betydande skillnader. Den förbittring och uppgivenhet som präglar delar av den tyska debatten pekar på att återföreningen förblir ett ofullbordat projekt.

Utmaningen för Tyskland framöver blir att hitta nya vägar för att överbrygga dessa klyftor samtidigt som landet navigerar i en allt mer komplex och osäker internationell miljö. Huruvida detta är möjligt i en tid av ökande polarisering och geopolitiska spänningar återstår att se.