Pjäsen om svenska krigsveteraner är oavbrutet intressant – och Nato-aktuell

I helgen hade Riksteaterns nya föreställning ”Veteranerna” premiär på Elverket i Stockholm. Med sparsmakad scenografi och ett kraftfullt skådespeleri tar pjäsen ett grepp om en verklighet som sällan får utrymme i svensk teater – utlandsveteranernas erfarenheter och de trauman som följer efter krigsinsatser.

Föreställningen baseras på Andreas Normans pjäsdebut, ett anmärkningsvärt steg för den tidigare UD-tjänstemannen och författaren som hittills främst varit känd för sina skönlitterära verk och reportageböcker. Norman har tidigare bland annat utforskat säkerhetstjänsternas roll i Europa, men tar nu steget in i dramatikens värld med ett ämne som ligger nära hans tidigare erfarenheter från utrikespolitikens domäner.

På scenen möter publiken fyra skådespelare som gestaltar veteraner från internationella militära uppdrag. De är mestadels civilklädda, en medveten regi som understryker kontrasterna mellan vardagslivet hemma i Sverige och minnena från krigszonerna. Den minimalistiska scenografin domineras av en sandhög – en enkel men effektiv symbol för både krigslandskapet och tiden som rinner ut.

Det är med drabbande enkelhet som skådespelarna förmedlar berättelserna om soldater som återvänder till ett samhälle där få förstår vad de upplevt. Föreställningen utforskar PTSD, utanförskap och den kamp som många veteraner möter när de försöker återanpassa sig till vardagslivet efter extrema upplevelser i konfliktområden.

”Det finns något nästan befriande i hur pjäsen undviker alla teatrala överdrifter. Här handlar det om att låta berättelserna tala för sig själva, och det är oerhört effektivt,” säger en av premiärbesökarna.

Svenska Försvaret har cirka 9000 veteraner som tjänstgjort i internationella uppdrag. Från Balkan och Libanon till Afghanistan och Mali har svenska soldater deltagit i fredsbevarande och fredsframtvingande operationer under FN- eller NATO-flagg. Trots detta har deras erfarenheter sällan skildrats på svenska teaterscener.

Pjäsen kommer särskilt lägligt i en tid då Sveriges säkerhetspolitiska situation förändrats dramatiskt. Med NATO-medlemskapet runt hörnet och ett ökat fokus på försvarsförmåga riktar ”Veteranerna” ljuset mot de mänskliga konsekvenserna av militära insatser – något som ofta hamnar i skymundan i den bredare försvarsdebatten.

Anders Eriksson, ordförande i Sveriges Veteranförbund, välkomnar föreställningen: ”Det är viktigt att dessa berättelser kommer fram. Många veteraner bär på upplevelser som är svåra att dela med människor som inte varit i liknande situationer. Kultur som denna kan bygga broar av förståelse.”

Kritiker har redan hyllat föreställningens nyanserade bild av soldaterna. Istället för att fastna i förenklade narrativ om hjältar eller offer låter Norman karaktärerna framträda som komplexa människor med olika drivkrafter och reaktioner på sina erfarenheter.

Regissören har valt att arbeta nära med veteranorganisationer under produktionen för att säkerställa autenticitet. Detta samarbete syns i detaljerna – från militärjargongen till de små ritualer som soldater utvecklar för att hantera krigets vardag.

”Veteranerna” turnerar nu runt om i landet som en del av Riksteaterns vårprogram. Spelplanen omfattar både större städer och mindre orter, vilket speglar teaterns ambition att nå ut brett med föreställningen.

Recensenter har särskilt lyft fram hur pjäsen fungerar som ett viktigt inlägg i en större samhällsdiskussion om militära insatser, lojalitet och nationell identitet – ämnen som blivit alltmer aktuella i och med det förändrade säkerhetsläget i Europa.

Att Andreas Norman med sin bakgrund inom utrikespolitiken nu tar steget in på teaterscenen är i sig anmärkningsvärt. Hans insyn i internationella relationer och säkerhetspolitik ger pjäsen en trovärdighet som är ovanlig i svenska teatersammanhang.

”Veteranerna” bekräftar återigen Riksteaterns roll som en kulturinstitution som vågar ta sig an komplexa samtidsämnen. När föreställningen nu börjar sin turné runt om i landet kommer den sannolikt att öppna för samtal om krigets efterverkningar och samhällets ansvar gentemot dem som tjänstgjort i dess namn – samtal som länge varit undanskymda i den svenska offentligheten.