Prepperrörelsen aktualiseras i välgjord utställning

I en tid när världens stabilitet allt oftare ifrågasätts, bjuder Röhsska museet i Göteborg in besökare till en tankeväckande utställning som utforskar hur människor förbereder sig för potentiella kriser. Utställningen ”We will survive. Prepperrörelsen och design” öppnar dörren till den växande prepperrörelsens värld och granskar fenomenet ur såväl ett kulturellt som designmässigt perspektiv.

Museet, som är Sveriges enda specialmuseum för design och konsthantverk, har skapat en utställning som balanserar mellan dystopiska framtidsscenarier och praktisk vardagsplanering. Besökare guidas genom olika aspekter av beredskapskulturen, från grundläggande överlevnadsutrustning till mer avancerade lösningar för självförsörjning.

Prepperrörelsen, som länge haft en stark närvaro i USA, har under senare år fått ett uppsving i Sverige. Detta märktes inte minst under coronapandemin när hyllorna i matbutiker gapade tomma på pasta, konserver och toalettpapper. Utställningen sätter fokus på hur denna rörelse har utvecklats från en nischad subkultur till ett mer allmänt fenomen, där vanliga människor börjat fundera över sin egen beredskap.

Utställningen lyckas särskilt väl med att förmedla det spektrum av oro som driver prepperrörelsen – från klimatförändringar och naturkatastrofer till cyberattacker och geopolitiska konflikter. Flera montrar visar upp kreativa designlösningar för olika krissituationer, där funktionalitet kombineras med innovativa idéer.

En intressant aspekt som belyses är hur prepperrörelsen förhåller sig till det moderna konsumtionssamhället. Många preppers förespråkar en återgång till traditionella färdigheter och självhushållning, vilket står i kontrast till vårt beroende av globala leveranskedjor och digital infrastruktur. Samtidigt finns en omfattande marknad för specialiserade överlevnadsprodukter, vilket skapar en viss motsägelse inom rörelsen.

Röhsska museet har varit noga med att presentera materialet på ett nyanserat sätt. Utställningen undviker att glorifiera eller förlöjliga prepperrörelsens idéer, och erbjuder istället besökaren möjlighet att reflektera över samhällets sårbarhet och individens ansvar.

Göteborg, med sin historia som viktig handels- och industristad, utgör en passande bakgrund för denna utställning. Stadens egen utveckling från en tid med större självförsörjning till dagens globaliserade handelsstad speglar på många sätt de frågor som prepperrörelsen brottas med.

Utställningen väcker också tankar kring den svenska beredskapskulturens förändring. Under kalla kriget var civil beredskap en självklarhet med informationskampanjer om skyddsrum och kristider. Efter Sovjetunionens fall minskade fokus på civil beredskap drastiskt, men i ljuset av nya globala hot har ämnet återigen blivit aktuellt.

För designers och formgivare erbjuder utställningen en intressant inblick i hur formgivning kan svara mot existentiella hot. Här visas hur design inte bara handlar om estetik utan också om överlevnad och anpassningsförmåga i en osäker värld.

Besökare får ta del av både historiska exempel på beredskapsmaterial och moderna lösningar, vilket skapar en tidslinje över hur vårt förhållningssätt till kriser har förändrats genom åren. Särskilt intressant är jämförelsen mellan myndigheternas rekommendationer och prepperrörelsens ofta mer omfattande förberedelser.

Utställningen är också interaktiv med flera stationer där besökare kan testa sin egen kunskap om överlevnad och krisberedskap, något som särskilt engagerar yngre besökare.

I en tid när MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) uppmanar svenska hushåll att ha beredskap för att klara sig själva i minst en vecka vid en kris, känns utställningens tema högst relevant. Den belyser skickligt spänningen mellan individuellt ansvar och samhällets skyddsnät.

Röhsskas utställning om prepperrörelsen och design utgör därmed ett viktigt bidrag till den offentliga diskussionen om beredskap och framtidstro. Genom att balansera apokalyptiska scenarier med vardagsrealiteter lyckas museet skapa en utställning som är både tankeväckande och tillgänglig för en bred publik – precis som Sara Kristoffersson konstaterar i sin bedömning av utställningen.