Svensk TV-serie tar plats på New York Times årsbästalista

Det är en sällsynt bedrift när en svensk TV-serie tar sig in på New York Times prestigefyllda årsbästalista. Men ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig” har lyckats med just detta och placerat sig bland internationella tungviktare som brittiska ”Saknad aldrig glömd”, Hirokazu Kore-edas ”Asura” och Thomas Vinterbergs ”En familj som vår”. Serien, som bygger på Amanda Romares roman, toppade dessutom Netflix egna tittarlistor i över trettio länder.

– Jag är så glad över serien. Härligt att den uppmärksammas, säger Emma Bucht, huvudregissör för succéserien.

Trots att Bucht är en erfaren regissör som varit delaktig i flera av Sveriges mest framgångsrika TV-produktioner som ”Solsidan”, ”Bonusfamiljen” och ”Kärlek och anarki”, förblir hon relativt okänd för allmänheten.

Vid ett möte på en livlig restaurang på Södermalm i Stockholm, där Bucht är bosatt, framstår hon som lugnet i stormen. Iklädd en kamelhårskappa och elegant blus utstrålar hon en naturlig auktoritet som vittnar om många år i en hektisk bransch.

I både ”Kärlek och anarki” och ”Halva Malmö…” står fascinerande kvinnliga karaktärer med komplex personlighet i centrum. Ida Engvolls och Carla Sehns rollfigurer befinner sig i olika livsskeden men delar en oräddhet och gränslöshet som ibland övergår i självdestruktivitet.

Att porträttera komplicerade kvinnor med både mörker och värme har blivit något av Buchts kännetecken – en specialitet som gör hennes produktioner både igenkännbara och överraskande. Hon skildrar dem med en förlåtande blick som vittnar om erfarenhet av livets utmaningar.

– Carla var ju med i ”Kärlek och anarki” så vi kände varandra sedan tidigare. Innan inspelningen av ”Halva Malmö…” hade vi ett samtal om vad rollen som Amanda skulle innebära och vilket mod som skulle krävas – inte bara modet att vara nästan naken i vissa scener, utan också att våga visa sårbarhet och sorg, berättar Bucht.

”Halva Malmö…” skildrar Amanda Romares dejtingäventyr och innehåller flera omdiskuterade sexscener. En särskilt uppmärksammad scen med inslag av strypsex väckte livlig debatt om hur sådana praktiker porträtteras.

– Man ska inte vara rädd för debatterna, men som regissör tycker jag inte heller att man ska gå in för mycket i dem. Vi har ju sagt vårt i serien och skildrat Amandas upplevelse av det hela, säger Bucht, som hellre diskuterar sitt arbete med skådespelarna.

– Jag har jobbat mycket med Jonas Karlsson, som brukar säga att man ”inte får låta bollen gå i golvet”. Det handlar om att hålla skådespelarna på tårna, så att de inte blir för bekväma. Jag ska bekräfta dem, men också utmana – och för att kunna göra det måste de känna sig trygga.

Emma Buchts regi kännetecknas av en särskild stil som går att känna igen oavsett om det gäller en komedi eller ett tyngre drama. Hon har en förmåga att locka fram en naturlig spelstil hos skådespelarna och en fingertoppskänsla för subtiliteter i mänskliga relationer.

När hon talar om sina ensembler märks en genuin fascination för skådespelarkonsten. Hennes regiarbete drivs av intuition snarare än teoretiska ramverk. Thomas von Brömssen har beskrivit hennes metod med en träffande metafor: ”som skådespelare måste man dagligen hoppa ner i en iskall pool, men Emma värmer liksom upp vattnet och gör det lite bubbligt.”

– Skådespelarna ska ju stå där med hjärtat i handen så jag vill skapa bra förutsättningar för dem, förklarar Bucht.

Intresset för teater och skådespelarkonst väcktes tidigt. Hennes teaterintresserade farmor tog ofta med henne på föreställningar.

– Jag minns också tydligt när jag och mamma såg ”Kameliadamen” på Operan, det var helt fantastiskt! Ljuset, ljudet, kostymen – teatern och vad den kan göra är magiskt.

Karriären tog fart efter att hon fick regissera relationsdramat ”Bash” på Stockholms stadsteater. Därefter följde flera komedier på privatteatrar där hon utvecklade sina färdigheter inom tajming och tempo.

– Som regissör har man alltid ett stort ansvar. Det går inte att ta något jobb med vänsterhanden, och humor är bland det svåraste att regissera – det kräver mycket teknik. Jag har alltid varit intresserad av humorserier och har inte sökt mig till så mycket krim. Men om det skulle dyka upp ett svenskt manus i stil med HBO-serien ”Mare of Easttown” skulle jag stå först i kö.

För närvarande arbetar Bucht med flera scenföreställningar, skriver eget material och förbereder ett långfilmsprojekt i arbetsmiljö – en vass och humoristisk historia som hon menar att alla som någonsin haft ett jobb kommer att känna igen sig i.

Även om hon inte beskriver något specifikt önskeprojekt, uttrycker hon intresse för att utforska spiongenren.

– Man ska såklart inte säga något, för då händer det väl inte, men det vore roligt att göra en svensk agenthistoria – typ ”Jason Bourne” eller ”Killing Eve”. Folk är ofta snabba med att placera en i ett fack, men jag är egentligen nyfiken på alla genrer.

Emma Bucht fortsätter att sätta sin prägel på svensk film och TV, och med den internationella framgången för ”Halva Malmö…” öppnas möjligen dörrar för ännu större projekt i framtiden.