Så fick den norska författarinnan nytt liv av Pedro Almodóvar

Kanske började allt med Pedro Almodóvar. I en intervju med The Observer 2016 plockade den spanske stjärnregissören fram den spanska utgåvan av Torborg Nedreaas ”Av månsken växer ingenting” ur sin ryggsäck.

”Den är fantastisk. Den är otrolig,” sade Almodóvar, som senare placerade ett exemplar av ”Nada crece a la luz de la luna” i sin film ”Smärta och ära”.

Något slags snöbollseffekt sattes i gång. En roman från 1947 som länge varit borttagen från norska skolelevers läslistor började hitta nya läsare. Med snart 80 år på nacken visar sig berättelsen om en ung kvinna som drömmer stort i ett samhälle präglat av klasskillnader och sträng sexualmoral vara märkligt tidsenlig.

I en tid då abort återigen blivit en politisk stridsfråga har bokens våldsamma skildringar av illegala aborter fått ny klangbotten i samtiden.

”Aborttemat har förstås hjälpt boken,” säger Grethe Fatima Syéd, författare, översättare och litteraturvetare, som sedan 2017 driver Torborg Nedreaas-selskapet. ”Men det är bara ett av flera viktiga element. Jag tycker att klassperspektivet har betonats alldeles för lite. Nedreaas hade ett skarpt, gnistrande intellekt och ett varmt, glödande hjärta. I ’Av månsken växer ingenting’ lyckas hon förena de båda sidorna.”

Torborg Nedreaas föddes 1906 och var under stora delar av 1900-talet en av Norges mest framstående författare. Hon var en färgstark figur i det norska kulturlivet som höll beryktade fester i sin villa på Nesodden utanför Oslo. Hon älskade att dansa och poserade ofta på bild med en cigarett i handen och någon av sina siamesiska katter i knät. En diva, men också en skarp intellektuell vars politiska engagemang genomsyrade allt hon skrev.

Idén till sin första roman ”Av månsken växer ingenting” fick hon efter en partynatt i Oslo. I förordet till den svenska utgåvan berättar Geir Gulliksen hur Nedreaas, incheckad på ett billigt hotell, kom i samspråk med en ung kvinna vid namn Åse som under natten berättade om sitt liv. ”Vi kan inte veta vad i denna roman som är Åses historia och vad som är Nedreaas egen eller vad som är dikt och fantasi,” skriver Gulliksen.

Precis som i verkligheten utspelar sig romanens möte under en enda natt. En ensam kvinna möter en ensam man, följer med honom hem och börjar berätta sin historia. Inte förrän gatan utanför vaknat till liv och ljuset silar in genom fönstren är hon färdig.

”För mig är huvudpersonen väldigt modig,” säger Ida Klem, skådespelare som de senaste åren gjort rollen som romanens namnlösa kvinna i en hyllad dramatisering på Den nationale scene i Bergen. ”Eftersom hon vägrat finna sig i samhällets hierarki har hennes liv varit en evig kamp. Det är en krävande pjäs att spela. Berättelsen är på många sätt en mardröm. Men trots att hon upplevt så oerhört mycket smärta finns ändå en livshunger i henne.”

Kvinnan i romanen är uppvuxen i en liten by på norska Vestlandet. Nedreaas själv tillbringade under andra världskriget tid i en liknande miljö. Hennes mor hade judiska rötter och kände sig inte trygg i staden. Tillsammans med modern och sina två barn flyttade författaren till ön Stord, vid utloppet till Hardangerfjorden.

Familjen levde närmast på svältgränsen under krigsåren. Nedreaas sydde kläder, fiskade och odlade tobak och potatis för att försörja sig. På Stord träffade hon mannen i sitt liv: Aksel Bull Njå. Han var kommunist och hon blev det också. Senare beskrev hon tiden på ön som en politisk väckelseprocess. I romanen skildrar hon levande den norska landsbygdens strikta normer, som låser fast kvinnorna i kyskhet och arbetarna i misär.

”Romanen gör det här lilla samhället till ett mikrokosmos,” förklarar Syéd. ”Byn är så liten och samhället så kompakt, vilket gör berättelsen rensad från ovidkommande faktorer. Stämningen är oerhört förtätad, vilket gör att Nedreaas får fram den låsta politiska situationen som invånarna befinner sig i. Huvudpersonens far vill strejka, men måste arbeta för att familjen alls ska få mat.”

”Av månsken växer ingenting” berättar om slitet och armodet, men också om förälskelsen. Framför allt är den en passionerad kärleksroman. Kvinnan faller handlöst för sin lärare Johannes, en uppkomling och klassresenär. Han säger att han älskar henne, men vägrar synas med henne offentligt. Han lovar att de ska resa bort tillsammans, men förlovar sig sedan med apotekarens dotter.

När huvudpersonen blir gravid vävs klassfrågan samman med kärleken – och med kroppen. Det blir uppenbart hur farligt det är för en fattig kvinna att älska en man när abort är förbjudet.

”Hon tar livet av sig själv långsamt, i jakten på kärleken,” säger Ida Klem. ”När jag själv läste boken tyckte jag att delarna som skildrar relationen var väldigt tunga. Det är jobbigt att läsa om en kvinna som har hakat fast så totalt vid en människa som inte vill henne väl. Samtidigt är det en skildring som många kan relatera till.”

Precis som i Sverige var abort förbjudet i Norge på 1940-talet. Kvinnor riskerade sina liv för att avsluta oönskade graviditeter. I en av romanens mest omtalade scener genomför huvudpersonen en abort på sig själv med en strumpsticka. Skildringen har i all sin detaljerade realism skrivit in sig i den norska litteraturhistorien.

Ofta omtalas ”Av månsken växer ingenting” som den första stora abortromanen i Norge. Kommunisten Nedreaas har setts som en symbol för kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Men på senare tid har hennes position i abortfrågan omvärderats. Så sent som 2020 utspelades en eldig debatt på norska kultursidor om Nedreaas abortsyn. Hon var för fri abort, men samtidigt också för barnets rätt att bli fött.

”Under 1970-talet var Nedreaas tydlig på det området,” förklarar Syéd. ”Hon var en viktig röst i kampen för att få bort strumpstickorna, men menade samtidigt att det stred mot naturens ordning att ta ett ofött barns liv. Hon såg abortfrågan som en del av klasskampen. För henne var det inte bara ett kvinnoproblem, eftersom barns möjlighet att födas hänger samman med hur samhället är organiserat.”

Ida Klem, som nu gjort 88 föreställningar av pjäsen i Bergen, berättar att kvinnor ur publiken ofta kommer fram efter föreställningen för att dela sina egna historier. Den snart åttioåriga texten väcker ständigt nya tankar och reaktioner.

”Vi har haft en stark feminism i både Norge och Sverige, men de senaste åren har det skett en tillbakagång,” säger Klem. ”Att vara feminist har nästan blivit något dåligt. Jag tror många känner en befrielse av att genom boken bli påminda om varför vi haft en kvinnokamp och att lagen om fri abort inte är något man kunnat ta för givet.”

Sedan Almodóvar hyllade romanen för snart tio år sedan har den sålts till 14 länder. Nya utgåvor finns redan på danska, tyska och engelska. Den är på väg att översättas till flera språk, även i länder med inskränkt aborträtt som Brasilien, Ungern och Polen.

I Norge har Nedreaas uppvärderats i takt med det ökande internationella intresset. Hon finns åter på läslistorna i skolor och på universitet, och flera av hennes böcker går att köpa i bokhandeln. ”Av månsken växer ingenting” har nyligen kommit i en ny utgåva, med förord av författaren Maria Kjos Fonn.

”Jag tror det finns ett inneboende behov hos många av oss att få rivas med av en stor kärlekshistoria,” avslutar Syéd. ”Vi lever i en otroligt rationell tidsålder. Allt ska mätas och räknas och analyseras. Kärlek är ju inte rationell. Och jag tror faktiskt att vad den här kvinnan känner för Johannes är kärlek.”