Mediejätten Murdoch firar 95 år – styr fortfarande med järnhand

Förra veckan firade den australisk-amerikanske mediemogulen Rupert Murdoch sin 95-årsdag. Trots att han formellt pensionerade sig i november 2023 och överlämnade ledarskapet till sin äldste son Lachlan, fortsätter han att utöva betydande inflytande över sina medieimperier News Corp och Fox Corp.

I sin roll som ”ordförande emeritus” lovade Murdoch att förbli ”dagligt engagerad i nyheterna och i idéarbetet” – ett löfte han utan tvekan har hållit. Trots sin höga ålder och vacklande hälsa är det fortfarande tydligt att inga avgörande beslut kan fattas utan hans godkännande.

Gabriel Sherman, en journalist som bevakat Murdoch i över 20 år, ger i sin nya bok ”Bonfire of the Murdochs” en inblick i mediemogulens liv och familjedynamik. Sherman, som tidigare skrivit den prisade biografin om Fox News-chefen Roger Ailes och manuset till Trump-filmen ”The apprentice”, beskriver en man vars ledarstil präglas av hänsynslöshet både i affärer och privatliv.

Murdochs ledarstil har förblivit oförändrad genom decennierna. Han styr sina företag utan större respekt för traditionella affärs- eller journalistiska principer. Styrelser, direktörer och chefredaktörer har ofta stått maktlösa när det gäller de verkligt viktiga besluten. Sådana besked har kommit via telefon, med Murdochs karakteristiska mumlande röst som inleder samtalet med ”Murdoch here, sorry to disturb”.

Samma despotiska förhållningssätt har präglat relationen till hans egen familj. Efter skilsmässan från hans andra hustru Anna fanns en familjestiftelse där makten skulle fördelas lika mellan barnen Prue, Lachlan, James och Liz. Men Rupert vägrade riskera att hans medieimperium skulle förlora sin ”starkt konservativa röst” efter hans bortgång.

I ett kontroversiellt drag köpte han därför ut tre av barnen för ungefär tio miljarder kronor vardera, utöver de 15 miljarder de redan erhållit efter försäljningen av 21st Century Fox. Med bitter ironi döpte han uppgörelsen till ”Project Family Harmony” – helt i linje med hur han ofta behandlat sina närmaste.

Shermans bok är fylld med exempel på Murdochs problematiska relation till sin familj. Han tvingade dottern Elizabeth att sparka sin bror från hennes företag. Han avslutade äktenskapet med sin fjärde hustru Jerry Hall via e-post. Gång på gång körde han över sonen Lachlan i beslut rörande Fox News, samma son som nu formellt leder företaget. Shermans skildring visar en djupt splittrad familj där affärer och makt alltid gått före känslomässiga band.

Murdochs hänsynslöshet har varit lika framträdande i hans affärsverksamhet. Hans karriär kännetecknas av svekfulla företagsövertaganden, avskedanden av tidigare bundsförvanter och en anmärkningsvärd förmåga att lägga skulden på andra vid motgångar. Ett av de mest välkända exemplen är hur han behandlade Harold Evans, tidigare chefredaktör för The Times, en historia som Evans själv beskrivit i sin självbiografi ”Good Times, Bad Times”.

Efter en kort period av vänsterorienterade idéer under studietiden vid Oxford, där han revolterade mot sin konservative far Keith, har Murdoch konsekvent rört sig åt höger politiskt. Hans medier har fungerat som ett verktyg för politiskt inflytande på fyra kontinenter, och han har visat en anmärkningsvärd cynism i hur han använt sina plattformar.

Sherman understryker att arvtagaren Lachlan inte kommer att tona ned företagets högerradikala profil. Tvärtom förväntas han fortsätta i faderns fotspår och även aggressivt använda juridiska medel för att driva familjens intressen. Familjen Murdoch har skapat förutsättningarna för ett auktoritärt högerstyre i USA, och den strategin verkar ligga fast även för framtiden.

”Bonfire of the Murdochs” står sig väl bland de många böcker som skrivits om mediemogulen. Sherman ger en effektivt berättad skildring med fokus på familjens komplicerade dynamik, och visar hur verkligheten kring Murdoch-imperiet faktiskt överträffar dramatiken i TV-serien ”Succession”.