Selma Lagerlöfs vänskap med ”Skånes drottning” väckte lusten

Musikens kraft väckte Selma Lagerlöfs kreativitet på nytt

En konsert i Konserthuset i Stockholm och en kommentar om en ”vacker, grön klänning” blev startskottet för en livsförändrande vänskap som varade i tio år. Mötet mellan författaren Selma Lagerlöf och friherrinnan Henriette Coyet, ”Skånes drottning”, resulterade inte bara i en nära relation utan anses också ha räddat Lagerlöfs författarskap under en kritisk period.

Denna betydelsefulla vänskap står nu i centrum för en ny opera som har premiär på Wermland opera den 26 februari, som del av operahusets 50-årsjubileum. Librettisten Maria Sundqvist har fördjupat sig i Selma Lagerlöfs relation till musik som utgångspunkt för verket.

”Jag ville undersöka vad hon tillskriver musiken för betydelse i sina berättelser. På många ställen finns tecken på att den betytt jättemycket. Dels är det dans- och festmusik som hon skriver om, och folkmusik och kyrkomusik,” säger Maria Sundqvist, som till vardags är konstnärlig ledare för Operaverkstan vid Malmö opera.

I arbetet med librettot har Sundqvist särskilt inspirerats av novellen ”Vägen mellan himmel och jord” från 1915, där karaktären överste Beerencreutz hyllar musikens kraft. ”I den skriver hon så vackert om musikens betydelse: att den både är och inte är, att den tillhör både himmel och jord. Hon skriver att musiken är det viktigaste, och att den fungerar som både ett minne och en dröm,” förklarar Sundqvist.

Det var just vid en musikupplevelse som de två kvinnorna möttes. Vid tidpunkten var båda runt 70 år gamla. Friherrinnan Coyet var känd för att samla kulturpersonligheter och kungligheter till fester på slottet Torup i Skåne. Även om ingen vet exakt vilken musik som spelades vid deras första möte, har Sundqvist i operan valt att låta det vara Brahms klarinettkvintett, vars klanger väcker minnen från försäljningen av Mårbacka i Lagerlöfs liv.

”Jag tycker att det passade Selmas tillstånd vid operans början,” säger Sundqvist.

När de två kvinnorna möttes befann sig Lagerlöf i en svår period. Hon var deprimerad och plågades av skrivkramp. Genom brevväxlingar kan man följa hur den nyvunna vänskapen med Coyet hjälpte henne att återfinna både livsglädjen och skaparlusten. Flera litteraturforskare menar att det var tack vare Coyet som Lagerlöf lyckades slutföra sin Mårbackasvit.

Under deras tioåriga vänskap publicerade Lagerlöf både ”Ett barns memoarer” (1930) och ”Dagbok” (1932). I ett brev tillskrev Lagerlöf själv Coyet äran för sin nyfunna ”författarraptus” – eller vad vi idag skulle kalla flow.

På frågan om vad det var i vänskapen som frigjorde denna kreativitet svarar Maria Sundqvist: ”Jag tror att det var energin som Henriette hade. Hon var världsvan, snabb, humoristisk, och kunde inspirera Selma med sin breda kunskap.”

Med bomullshandskar på landsarkivet har Sundqvist följt vänskapens utveckling genom de många bevarade breven mellan de två kvinnorna. Hon berättar att hon berörts av hur historien visar på kraften i en ny vänskap, oavsett var i livet man befinner sig.

”Det var så fantastiskt att hitta den här skatten, att den fanns bevarad,” säger hon. ”Är man på en plats där man känner att livet är slut, att man inte har mer att ge, och så träffar man någon som får en att känna att: jo, det har du visst, du är inte maktlös! Det fick Selma att vända den här tyngden, och lyckas börja uttrycka sig i stället.”

Operan ”Selma” av Maria Sundqvist och kompositören Mats Larsson Gothe har premiär på Wermland opera i Karlstad den 26 februari. Annlouice Lögdlund spelar Selma Lagerlöf, medan Katarina Giotas tar rollen som Henriette Coyet. Emil Jonason medverkar i rollen som ”spelmannen”.