”Shrekking”, ick och röda flaggor – varför har kärleksspråket blivit så elakt?

I en tid där digitala plattformar formar både våra relationer och hur vi talar om dem, har kärlekens språk genomgått en märkbar förändring. Vokabulären kring relationer har blivit alltmer analytisk, kategorisk och ibland överraskande hård. Uttryck som ”intelligence gap”, ”shrekking”, ”röda flaggor” och ”ick” har tagit plats i den moderna kärleksdiskursen – termer som knappast för tankarna till romantikens epok.

Per Boström, kärleksforskare, menar att denna språkliga utveckling är djupt förankrad i vår samtid. ”Sättet vi pratar om kärlek och relationer är alltid rätt talande, det speglar både våra kulturella värderingar och vår samtid,” förklarar han i en intervju.

Dagens relationsspråk präglas av en närmast klinisk analys där potentiella partners utvärderas genom olika filter. Begreppet ”intelligence gap” används för att beskriva en intellektuell klyfta mellan partners, medan ”shrekking” syftar på fenomenet att någon först uppfattas som attraktiv men sedan förlorar sin dragningskraft när man lär känna personen bättre – en referens till den populära filmkaraktären.

Sociala medier, särskilt plattformar som TikTok, har accelererat spridningen av dessa nya uttryck. Genom korta videoklipp sprids begrepp som ”röda flaggor” – varningstecken hos en potentiell partner – med blixtens hastighet bland främst yngre generationer.

”Det digitala landskapet har förändrat hur vi kommunicerar om relationer fundamentalt,” säger Karin Linder, språkvetare vid Stockholms universitet. ”När allt ska paketeras i korta, slagkraftiga format blir språket mer kategoriskt och förenklat.”

Samtidigt reflekterar detta språkbruk en större samhällstrend där individualism och självutveckling står i centrum. I en kultur där personlig lycka och självförverkligande prioriteras högt har relationssökandet blivit mer kalkylerande.

Maria Bergström, relationsterapeut med över 20 års erfarenhet, ser en tydlig förändring i hur hennes klienter diskuterar sina relationer. ”För femton år sedan talade par mer om känslor och upplevelser. Idag kommer många med checklistor och diagnoser på sin partner. Det finns ett större behov av att kategorisera och förklara relationsproblem med specifika termer.”

Fenomenet ”ick” – en plötslig och oförklarlig avsmak för någon man tidigare varit attraherad av – exemplifierar denna trend. Uttrycket har blivit så vanligt att det numera används som både substantiv och verb i relationsdiskussioner.

Forskare pekar på att datingappar spelar en betydande roll i denna språkliga evolution. När människor presenteras som produkter på en digital marknad, med bilder och korta beskrivningar, förstärks tendensen att utvärdera potentiella partners utifrån specifika kriterier.

”Det finns något motsägelsefullt i att vi aldrig haft så många möjligheter att hitta kärlek, samtidigt som språket kring relationer blivit alltmer avromantiserat,” kommenterar David Johansson, sociolog vid Göteborgs universitet.

Trenden är särskilt stark bland yngre generationer, där sociala medier utgör en integrerad del av den sociala verkligheten. För Generation Z är begrepp som ”situationship” (en informell relation utan tydlig definition) och ”breadcrumbing” (att ge någon precis tillräckligt med uppmärksamhet för att hålla dem intresserade) vardagsuttryck.

Men det finns också kritiska röster som menar att denna nya vokabulär kan vara befriande och ge verktyg för att identifiera ohälsosamma relationsmönster. Anna Svensson, författare till boken ”Modern kärlek”, argumenterar för att språkutvecklingen speglar en ökad medvetenhet om psykologiska aspekter av relationer.

”Att kunna sätta ord på olika beteenden kan vara stärkande, särskilt för personer som befunnit sig i destruktiva förhållanden. Det handlar inte nödvändigtvis om en avromantisering utan om en demokratisering av relationsspråket,” menar Svensson.

Oavsett perspektiv står det klart att kärlekens språk genomgår en transformation som speglar större samhällsförändringar. I en värld av snabb kommunikation, ständig utvärdering och höga förväntningar har relationsspråket anpassats därefter.

Per Boström sammanfattar: ”Hur vi talar om kärlek säger något väsentligt om oss som kultur. Just nu tycks vi befinna oss i en period där analytisk distans värderas högt. Men kärleken har alltid varit föränderlig, och så även språket som beskriver den.”