Spretigt – men sympatiskt när Loney dear vågar tro på något bättre

I Emil Svanängens värld har ljuset åter hittat in. Efter den existentiella krisens mörker på föregående album tar Loney dear nu ett kliv in i ett nytt, om än osäkert, kapitel med sin senaste release ”Making friends is easy”.

Albumets öppningsfras ”These are the new ways” fungerar som en tydlig markör för vad lyssnaren kan förvänta sig – en nystart och ett försök att navigera framåt efter svåra tider. Kontrasten mot föregångaren ”All things go”, som djupdök i livets förgänglighet efter både ett avslutat förhållande och förlusten av en förälder, är påtaglig.

”Making friends is easy” känns som ett uppvaknande på andra sidan krisen. Det är som om Svanängen kravlar sig upp på stranden efter ett skeppsbrott, med saltvattnet fortfarande droppande från kläderna, men med blicken stadigt riktad framåt. Den outtalade frågan som genomsyrar albumet verkar vara: ”Vad händer nu?”

Svaren som presenteras är inte entydiga eller självsäkra, vilket också utgör albumets charm. Tillsammans med producenten Emanuel Lundgren har Svanängen skapat en samling låtar som kännetecknas av sin spretighet och sökande karaktär, men som samtidigt behåller den finstilta melodiska känslighet som blivit hans signum.

Musikaliskt pendlar albumet mellan flera olika uttryck. Öppningsspåret ”Kiddos” driver framåt med elektroniska pulser, medan andra delar av albumet utforskar dramatisk stråkpop och mer avskalade pianoballader. Det finns en känsla av att Svanängen medvetet tillåter sig att experimentera och pröva olika vägar framåt, utan att låsa sig vid en enda riktning.

Tematiskt balanserar texterna mellan uppgivenhet och hopp, där det senare sakta men säkert tycks ta överhanden. I låten ”Mishaps” inkluderar Svanängen till och med några rader ur barnvisan ”Imse vimse spindel” – kanske den mest grundläggande metaforen för motståndskraft och hoppfullhet som finns i vårt kollektiva medvetande.

Det är just denna kombination av skörhet och styrka som gör ”Making friends is easy” till ett så sympatiskt album. Här finns ingen benhård konsekvens, utan snarare ett ärligt sökande efter ny mark att stå på. Det är som att följa Svanängens inre dialog medan han försöker övertyga sig själv om att det faktiskt finns ljusare tider framöver, trots tidigare besvikelser.

Albumet placerar sig i en intressant position i Loney dears diskografi. Efter närmare två decennier som artist har Svanängen etablerat sig som en av Sveriges mest särpräglade röster inom indiesfären, med ett sound som är omedelbart igenkännbart men ständigt utvecklande. Med ”Making friends is easy” visar han prov på den konstnärliga mognad som kommer av att ha tagit sig igenom svåra perioder, både personligt och kreativt.

Albumets starkaste ögonblick hittas i låten ”Alain”, där Svanängens karakteristiska falsett och det omsorgsfullt uppbyggda ljudlandskapet kommer till sin fulla rätt. Här finns också den emotionella kärnan i albumet – en försiktig tro på att nya relationer och kopplingar till världen faktiskt är möjliga, även efter förlust.

”Making friends is easy” är knappast ett album som skriker efter uppmärksamhet. Istället växer det sakta men säkert för varje lyssning, med nya nyanser och detaljer som avslöjar sig över tid. Det är ett album som belönar tålamod och som visar att vägen tillbaka efter svåra tider varken är rak eller enkel, men att den trots allt finns där för den som vågar ta de första stegen.