Stående ovationer till sinnrikt framförande på Konserthuset

I Stockholms konserthus bjöd Göteborgs Symfoniker på en unik musikalisk upplevelse där finsk tradition mötte samisk nytolkning under ledning av den karismatiske Pekka Kuusisto. Tillsammans med den umesamiska vokalisten Katarina Barruk skapade de en kväll där musikaliska gränser suddades ut och nya uttryck fick blomma.

Den finländska dirigenten och violinisten Pekka Kuusisto tog sig an kvällens program med sin karakteristiska kombination av hantverksskicklighet och lekfull inställning. ”Vi provspelade den här konserten i Göteborg i går”, skämtade han med publiken innan framförandet började. För stockholmspubliken var gästspelet en välkommen möjlighet att uppleva Göteborgs Symfonikers samarbete med Kuusisto, som nyligen tillträtt som förste gästdirigent för orkestern – en position han delar med den internationellt uppmärksammade Barbara Hannigan.

Kvällens första del ägnades åt Sibelius femte symfoni. Kuusisto presenterade verket med en intressant koppling – symfonin, vars slutversion kom 1919, är ungefär jämngammal med den första finsktillverkade traktorn av märket Kullervo. Denna industriella parallell syntes i hans tolkning, som framhävde de mekaniska och motoriska elementen i Sibelius musik. Särskilt tydligt blev detta i första satsens kraftfulla bleckblåspassager. Dock blev den långa andningen i finalens berömda svantema något andfådd, vilket gjorde att det tyngdlöst vackra i musiken delvis gick förlorat.

Efter pausen bytte Kuusisto dirigentpinnen mot violinen och öppnade scenen för kvällens andra huvudperson: Katarina Barruk. Med sitt helt egna vokala uttryck – en unik fusion av jojk, folkpop och improvisation – har Barruk lyckats med bedriften att sätta det utrotningshotade umesamiska språket på den klassiska musikkartan. Orkesterns följsamma arrangemang omslöt Barruks sång med värme och precision.

Samarbetet mellan Barruk och Kuusisto är inte nytt. Förra året uppträdde de tillsammans med Norska Kammarorkestern på prestigefyllda BBC Proms i London. Från nästa år blir Barruk artist in residence vid Norrlandsoperan, en institution hon redan har ett etablerat samarbete med.

Kvällens program varvade minimalistiska stycken med Barruks egna sånger, främst från hennes senaste album ”Ruhttuo”. Hannah Kendalls intensiva violinsolo ”Weroon Weroon” och Erkki-Sven Tüürs energiska ”Action” kompletterades av en Bach-koral och Barruks sånger, som spände från den mer traditionella ”Miärralándda” till den gripande ”Ij gåssieke” (Aldrig, aldrig).

Musikerna Arnljot Nordvik på gitarr och Martin Lien på slagverk berijade ljudbilden med influenser från både jazz och popmusik, särskilt framträdande i stycket ”Dállie” (Nu). Barruks texter berör djupa teman som naturens betydelse – att bära barrskogen inom sig – och rätten till självbestämmande, som i den personliga sången om gammelfarmor, ”Pt. 2 Maadter-aahka”.

Klädd i en glänsande silverskrud framförde Barruk sitt material med både teknisk skicklighet och emotionell närvaro. Publiken i Stockholms konserthus visade sin uppskattning med stående ovationer och ihållande jubel.

Konserten representerade något större än bara ett framförande av musik. Den var ett möte mellan olika musikaliska traditioner, mellan det etablerade och det nyskapande. Genom att ge utrymme för det umesamiska språket och Barruks unika röst, bidrog Göteborgs Symfoniker och Pekka Kuusisto till att lyfta fram en kultur och ett språkligt arv som länge varit marginaliserat i den klassiska musikvärlden.

I en tid när många urfolksspråk är hotade, visar samarbetet mellan en traditionell symfoniorkester och en innovativ samisk artist på musikens förmåga att överbrygga kulturella klyftor och skapa nya, gränsöverskridande uttryck som både bevarar och förnyar.