I andra delen av Ingvild Bjerkelands romansvit ”Odjuren” förflyttas läsaren till Shetlandsöarnas dramatiska landskap. Den norska författaren, som gjorde succé med seriens första del, fortsätter nu sin berättelse om barn på flykt med en intensitet som griper tag i läsaren från första sidan.
Bjerkeland har skapat ett narrativ som balanserar mellan det realistiska och det mytiska. Handlingen kretsar kring en grupp barn som tvingats fly undan de titelgivande ”odjuren” – en metafor som fungerar på flera nivåer i berättelsen. Odjuren representerar både verkliga faror och de inre demoner som förföljer protagonisterna.
Shetlandsöarna, med sitt karga landskap och isolerade läge i Nordsjön, fungerar som en perfekt fond för denna berättelse. Ögruppen mellan Skottland och Norge blir en slags limbo för barnen, en plats mellan säkerhet och fortsatt flykt. Bjerkeland utnyttjar skickligt öarnas säregna miljö och historia för att förstärka berättelsens atmosfär.
”Det finns en särskild styrka i hur Bjerkeland skildrar barnens perspektiv”, förklarar litteraturkritiker Mats Helgesson. ”Hon lyckas fånga barnets blick på en obegriplig vuxenvärld utan att förlora den emotionella komplexiteten.”
Romanens tempodrivna handling varvas med introspektiva passager där karaktärernas inre liv utforskas. Särskilt minnesvärd är huvudpersonen Mias utveckling, vars inre resa speglar den yttre flykten. Genom hennes ögon ser vi hur trauma kan forma ett barns världsbild, men också hur motståndskraft och hopp kan växa under de mest ogynnsamma omständigheter.
Bjerkelands språk är avskalat men poetiskt, vilket skapar en effektiv kontrast till de ofta brutala händelser som skildras. Hon undviker melodram till förmån för en mer återhållsam ton som gör de emotionella högpunkterna desto mer kraftfulla.
”Odjuren” kan läsas som en allegori över vår tids flyktingkris, men Bjerkeland reducerar aldrig berättelsen till en enkel politisk kommentar. Istället erbjuder hon en nyanserad skildring av människor fångade i historiens malström, med fokus på de individuella öden som ofta försvinner i statistik och nyhetsrubriker.
Litteraturvetaren Lisa Bergström menar att boken intar en viktig plats i den nordiska samtidslitteraturen: ”Bjerkeland fortsätter en tradition av samhällsengagerad skönlitteratur, men med ett modernt anslag och ett språk som känns helt eget. Hon visar att den sociala romanen fortfarande är högst vital.”
Serien har redan skapat internationell uppmärksamhet. Rättigheter har sålts till femton länder och en filmatisering är under utveckling. Det är lätt att förstå det breda genomslaget – trots sina specifikt nordiska inslag berör berättelsen universella teman som överlevnad, gemenskap och sökandet efter identitet.
Mottagandet bland svenska kritiker har varit övervägande positivt. Kulturjournalisten Eva Lindström beskriver boken som ”en litterär bedrift som kombinerar spänningsromanens tempo med den psykologiska romanens djup.”
Även i jämförelse med andra samtida skildringar av barn i utsatta situationer, som exempelvis Rola Brentlins hyllade ”Gränslandet” eller Marek Nowickis ”Flyktbarnen”, står Bjerkelands verk starkt. Hon lyckas undvika både sentimentalitet och exploatering i sin skildring av barns sårbarhet.
Den första delen i serien belönades med norska Brageprisen, och mycket tyder på att uppföljaren kommer att skörda liknande framgångar. Bjerkeland har etablerat sig som en av Nordens mest intressanta röster, en författare som förmår omvandla våra tids stora frågor till gripande och personliga berättelser.
För läsare som söker en både tankeväckande och intensivt engagerande läsupplevelse är ”Odjuren” ett självklart val. Bjerkeland visar att litteratur om svåra ämnen kan vara både tillgänglig och konstnärligt ambitiös – en ovanlig kombination som gör denna romansvit till ett viktigt inslag i dagens litterära landskap.














13 kommentarer
Berörande historier är så viktiga, speciellt när det handlar om barn som tvingas fly från faror. Jag måste läsa den här boken.
Förhoppningsvis får det en svensk översättning snart.
Metan om odjur låter spännande. Kan vara både en fysisk och psykisk fara, precis som du säger.
Naturkrafter i rakt skott med barns själliga flykt. Intressant att se hur det presenteras från ett barns perspektiv.
Bjerkelands förmåga att beskriva barnens perspektiv är imponerande. Hennes tidigare verk har övertygat mig om att detta också blir hög kvalitet.
Plus att Shetlandsöarna låter fascinerande att utforska i en sådan berättelse.
Jag har inte hört talas om Ingvild Bjerkeland. Vem borde ha läst den här om de gillar så här berättelser?
Fans av skräcklitteratur och mythopoetik borde älska den här.
Det skulle vara intressant att se hur barnen hanterar både de yttre och inre odjuren. Någon som läst den här?
Litteraturkritiker har ofta höga ord. Skulle gärna höra vad andra läsare tycker.
Shetlandsöarna är ett utmärkt val för en sådan miljö. Jag hoppas att boken också fångar deras mystik.
Det är en fin balans mellan det realistiska och det mytiska som gör berättelsen intressant. Hur har öarna påverkat andra författare?
Det är faktiskt ett populärt tema. Kanske kan man göra en jämförelse med andra nordiska Gröna berättelser.