Stellan Skarsgård: ”Jag led av sådan kameraskräck att jag inte kunde jobba”

Stellan Skarsgård reflekterar över sin internationella framgång med ”Sentimental value”

Mitt i en intensiv internationell Oscarsäsong tar Stellan Skarsgård sig tid att reflektera över sin senaste filmsuccé. Efter att ha vunnit en Golden Globe och blivit historiskt Oscarsnominerad för sin roll i ”Sentimental value” beskriver han resan som både utmanande och berikande.

– Jag har varit inne i en sex månader lång Oscarskampanj med intervjuer och scensamtal, så det har pågått rätt länge nu. Men att filmen fick hela sex priser på EFA-galan kändes fantastiskt. Det har jag aldrig varit med om tidigare, berättar Skarsgård.

Han framhåller filmens breda genomslagskraft som något särskilt anmärkningsvärt. Den verkar beröra människor i alla åldrar, från barn till äldre. Även hans 13-årige son, som annars tycker att Tiktok är för långsamt, uppskattade filmen.

När det gäller skådespelarprocessen menar Skarsgård att han inte direkt använt sina personliga erfarenheter som förälder för att bygga sin rollfigur Gustav Borg. Däremot känner han väl igen konflikten mellan privatliv och konstnärskap.

– Oavsett om man är musiker, målare eller skådespelare är man ju sin konst, det är en del av ens person – och det kan ställa till komplikationer, förklarar han.

Skarsgård, som lämnade Dramaten 1989, betonar att han inte varit en frånvarande pappa i fysisk bemärkelse. Han har varit hemma åtta av tolv månader sedan dess. Men han erkänner att han kanske inte alltid varit mentalt närvarande efter intensiva filminspelningar.

– Man gör tusen val som förälder och 30 procent kommer alltid att vara felaktiga, reflekterar han.

När han blir ombedd att ranka rollen i ”Sentimental value” jämfört med andra roller i sin långa karriär, svarar Skarsgård att han vanligtvis inte gillar att rangordna sina prestationer. Men han beskriver arbetet med filmen som bland det roligaste han varit med om.

– På pappret var rollen inte lika märkvärdig som den sedan blev med teamet och skådespelarna Renate Reinsve och Inga Ibsdotter Lilleaas, som spelar mina döttrar. De var fantastiska, säger han.

Skarsgård framhåller särskilt regissören Joachim Triers betydelse för filmens kvalitet. Han beskriver Triers metod som ett ”icke-verbalt berättande” där regissören söker efter subtila reaktioner i skådespelarnas ansikten – något som skapar en ”magisk närvaro” på duken.

Filmens slutscen var något Skarsgård initialt var orolig för. Han fruktade att den skulle kunna falla in i överdriven sentimentalitet. Men resultatet överraskade honom positivt.

– Det behövdes bara fem tagningar. Och scenen var ändå väldigt komplicerad. Det är en mängd saker som de här människorna ska gå igenom på kort tid, bara genom att se på varandra – eller inte göra det. Det var en upplevelse att få jobba med sådant mikroskådespeleri, berättar han.

Ett centralt tema i filmen är scenskräck, något Skarsgård har viss erfarenhet av. Han har upplevt stark nervositet inför scenframträdanden, men framför allt har han lidit av kameraskräck, särskilt innan inspelningen av ”Den enfaldige mördaren”. Han övervann problemet genom att återgå till något grundläggande.

– Jag försökte hitta tillbaka till något ursprungligt, något som handlar mer om närvaro än skicklighet. Det är inte rädsla som man behöver som skådespelare. Det slukar bara energi. Det är snarare tvärtom – att vara trygg i situationen och med materialet är det som gäller, förklarar han.

Stellan Skarsgård är en av fem nominerade till DN:s Kulturpris, där vinnaren tillkännages den 2 februari. I motiveringen beskrivs hans insats i ”Sentimental value” som ”en oförglömlig mästarlektion i mikroskådespeleri som håller Oscarsklass”. När han tillfrågas om framtida projekt svarar han kortfattat att han för närvarande läser olika manus.

På frågan om vad han ser fram emot under kulturåret 2026 uttrycker Skarsgård en förhoppning om ökat politiskt engagemang för kultursektorn: ”Att politikerna inser att kulturen är en nödvändig del av hela vår identitet. Deras kulturella medvetenhet bara måste öka. Genom att inte stödja kulturen går något förlorat, inte minst möjligheten att diskutera just vad som är identitet.”