En gäng familjefader blir mördare i ny sydkoreansk samhällssatir
”No other choice” börjar med en nästan parodiskt perfekt familjeidyll. Lee Byung Hun spelar en erfaren pappersbranschmedarbetare och lycklig familjefar med fru, två barn, villa, Volvo och hundar. När han står i trädgården och grillar konstaterar han belåtet: ”Jag har allt.”
Men snart rasar hela hans värld samman när han abrupt får sparken med den typiska företagsursäkten: ”Vi är ledsna, men vi har inget annat val…” följt av standardförklaringar om rationaliseringar och automatisering.
Detta blir upptakten till en blodig och farsartad svart komedi som riktar udden mot global rovkapitalism, klassklyftor och arbetslivets absurditeter. Efter den initiala chocken hittar huvudpersonen en drastisk lösning för att återfå sitt jobb – att bokstavligen eliminera sina konkurrenter.
Filmen är en skarp satir över arbetslivets villkor, särskilt på den sydkoreanska arbetsmarknaden, där fenomenet ”gwarosa” – att arbeta sig till döds – är ett omdebatterat samhällsproblem.
– Arbetslivet är ganska tufft, även om villkoren blir bättre och bättre. Fast allt slit är en barnlek jämfört med våra K-pop-idolers, säger regissören Park Chan-wook med ett ironiskt leende.
Trots filmens tydliga politiska budskap har han ingen särskild teori om kapitalismens framtida utveckling.
– Det enda jag vet är att filmen handlar om en korkad man som riktar sitt vapen mot fel mål. Om han vore klokare eller modigare skulle han kanske bilda fackförening, stämma företaget eller gå med i en revolutionär organisation för att förändra systemet. Men han använder sitt mod på ett destruktivt sätt, förklarar Park Chan-wook.
Den sydkoreanska regissören berättar detta under filmfestivalen i Venedig, där ”No other choice” blev en av publikfavoriterna. Med sitt uttalade klasskrigstema och drastiska humor har filmen jämförts med landsmannen Bong Joon-hos globala succé ”Parasit”, som blev första icke-engelskspråkiga film att vinna Oscar för Bästa film.
Park Chan-wook ler när hans kollega kommer på tal:
– ”Parasit” är fantastisk, men jag började utveckla ”No other choice” redan 2006 efter att ha läst Donald E Westlakes roman ”The ax”. Det är alltså ingen reaktion på Bongs film. Men jag förstår jämförelsen – även min film använder svart komedi för att kritisera sociala strukturer. Satiren gör det möjligt att diskutera allvarliga frågor utan att bli moraliserande.
– Det är intressant att ”Parasit” blev kulmen på decennier av koreansk filmhistoria. Vi var så stolta över Oscarstriumfen, men sedan kom pandemin och våra biografer tömdes. Nu är situationen svår och vi har insett hur snabbt allt kan förändras, tillägger han med allvar i rösten.
Men det finns ändå tecken på ljusning. I hemlandet har ”No other choice” blivit en stor framgång med närmare fyra miljoner biobesökare. I slutet av året väntar en USA-lansering av distributionsbolaget Neon – samma företag som fick sitt genombrott med ”Parasit” och även lanserat Guldpalmsvinnare som Ruben Östlunds ”Triangle of sadness”.
Westlakes satiriska roman från 1997 filmatiserades redan 2005 av Costa-Gavras under titeln ”Mördande konkurrens”. Sedan dess har hotet från AI blivit än mer påtagligt.
– När Costa-Gavras film hade premiär trodde vi att arbetsmarknaden inte kunde bli värre. Men nu har situationen förvärrats ytterligare – det är inte längre bara människor som slåss om jobben, utan AI tar över. Det gör slutet på min film extra tomt. Alla brott min huvudperson begår… till vilken nytta? Jag ville visa hur en krympande arbetsmarknad kan driva människor till absurda handlingar, säger Park Chan-wook.
– Min film handlar inte om att utmana systemet, utan om hur kampen om jobben förs mellan dem som redan blivit överflödiga. Det tragiska är att även om min huvudperson får jobbet, är det bara en tidsfråga innan någon annan måste gå – och till slut måste han själv säga upp andra.
Park Chan-wook har själv lyckats hålla sig flytande i den tuffa filmbranschen med verk som hämndtrilogin med ”Oldboy” och ”Lady Vengeance”, den erotiska thrillern ”The handmaiden”, tv-serien ”The little drummer girl” med Alexander Skarsgård och neo-noir-dramat ”Decision to leave” som inspirerats av Sjöwall-Wahlöös romaner om Martin Beck.
Som nybakad kritiker blev han så tagen av Hitchcocks ”Vertigo” att han bestämde sig för att bli regissör. Tillsammans med kollegor som Kim Ki-Duk och Ji-woon Kim var han med om att skapa den sydkoreanska film- och tv-våg som numera blivit global.
På ett mörkt humoristiskt sätt utforskar ”No other choice” vad som händer när överlevnadsinstinkten väger tyngre än moralen. Ställd mot väggen genomgår huvudpersonen en förvandling – är han ett monster eller bara en människa i en omöjlig situation?
– Efter tre mord utvecklas han som mördare – och det mest oroande är att han samtidigt återfår sitt självförtroende. Ju skickligare han blir på att döda, desto mer växer hans självkänsla. Det är olycksbådande. Lyckligtvis får han till slut ett jobb, men hade han misslyckats hade han sannolikt fortsatt som yrkesmördare, säger Park Chan-wook med sin karakteristiska sarkastiska humor.
– Men om man tror på hans inre godhet, kan man hoppas att han, nu när han fått ett jobb och känner skuld, kanske kan hitta tillbaka till sitt bättre jag.

11 kommentarer
K-samhället och dess konkurrensdrama. Det som mäts håller vi känslan till. Det som inte håller är vi lågt viktade.
En film som nog kommer attendecapta moderna arbetslivets paradoxer. Ytterst en film som är svår att bortse från.
Provokatör, modern, och direkt. Film som får en att ifrågasätta när arbete blir överlevnad istället för utveckling.
En blodig komedi som passar perfekt för dagens tid. Men är det kungen eller spelet som är störst?
En stark kritik mot arvsförhållanden och odlingar av panik och konkurrens. Hur blir vi klokare kollektivt?
Satiren fungerar mekaniskt när karaktärerna pressas till extremiteter. Kul att se beskrivet genom filmlins.
Filmen gräver säkert djupare, men där är verkligheten ibland ännu hårdare.
En del i en lång rad filmer som ställer arbetsmarknadens kris i centrum. Bra att det lyfts även i konsten.
Skillnaden här är att Park Chan-wook alltid driver ett samhällskritisk budskap med skarp humor.
Rovkapitalismen är ett bekvämt begrepp. Men på tal om riskkompass och middagsdiskussioner är det viktigt att behålla insikt om faktum.
Samtidigt är det viktigt att kritikerna också förhåller sig till verkligen jämförbara perspektiv.