Den ekologiske Marx – en radikal omläsning för vår tid
I en tid där ekonominyheterna hyllar konsumtionsökning och klimatrapporterna varnar för katastrofala utsläppsrekord, har Karl Marx, kapitalismens främste analytiker, fått en oväntad renässans. Denna motsägelsefulla samtid, där ekonomisk tillväxt och miljökris existerar parallellt, har skapat ett förnyat intresse för marxistiska analyser.
Den japanske filosofen Kohei Saitos bok ”Marx i antropocen”, nyligen översatt till svenska av Peter Samuelsson, representerar denna trend. Boken har blivit en överraskande framgång med över en halv miljon sålda exemplar i Japan och har inspirerat en yngre generation att utforska marxistisk teori.
Saitos huvudtes är att Karl Marx genomgick ett fundamentalt tankeskifte efter publiceringen av ”Kapitalets” första band 1867. Från att ha sett teknologisk utveckling som frigörande började han ifrågasätta den ”prometheiska andan” – tron på obegränsad produktionsökning som vägen till frihet. Marx började istället fördjupa sig i naturvetenskap och studier av förkapitalistiska och icke-europeiska samhällen.
Enligt Saito var Marx upptagen med att vidareutveckla sin ”metabolismteori” – analysen av ämnesomsättningen mellan människa och natur, och hur denna påverkas av olika produktionssätt. Marx insåg att människans försök att kontrollera naturen var dömt att misslyckas så länge vi inte etablerade en rationell relation till denna metabolism. De effektivare produktivkrafterna var inte enbart positiva.
”Tvärtom kan det vara så att avskaffandet av kapitalets despotiska ordning kräver en nerskalad produktion”, skriver Saito, och går så långt att han beskriver Marx som ”nerväxtkommunist” – en radikal omtolkning av den tänkare som traditionellt förknippats med industriell utveckling.
Att denna ekologiska dimension hos Marx inte uppmärksammats tidigare beror enligt Saito främst på två faktorer: Dels har Marx senare anteckningsböcker nyligen blivit tillgängliga genom publiceringen av ”Marx-Engels-Gesamtausgabe”, dels påverkades eftervärldens bild av Marx genom hur Friedrich Engels redigerade de ofullständiga manuskripten till ”Kapitalets” andra och tredje band. Engels, menar Saito, fokuserade främst på kapitalismens utsugning av arbetare, medan Marx hade identifierat två parallella utsugningsmekanismer: utsugningen av både arbetskraft och natur.
Stora delar av boken består av teoretiska diskussioner med andra marxistiska tänkare, vilket kräver förkunskaper hos läsaren. Saito lägger stor vikt vid att förankra sin ekologiska läsning i Marx egna texter, kanske för att ge auktoritet åt sin tolkning i en tradition där grundarens ord har särskild tyngd.
Men oavsett hur man tolkar Marx senare verk, är hans grundläggande analys av kapitalismen fortfarande relevant för att förstå vår tids miljökris. Kapitalismen erkänner inga ekologiska gränser eftersom den inte erkänner andra värden än kapitalets värdeökning. Detta produktionssätt måste ständigt expandera och omvandla allt – från naturresurser till mänskliga relationer – till varor.
I ”Grundrisse” från 1857–1858 beskrev Marx hur ”rikedom” i det borgerliga samhället reducerats till produktionsvärde, och hur det blivit omöjligt att se rikedom som ”utvecklingen av alla mänskliga krafter som sådana”. I ”Kapitalets” första band återkommer samma tema: ”I de samhällen, där det kapitalistiska produktionssättet härskar, uppträder rikedomen som en ’oerhörd varuanhopning’.”
Vår ekonomiska logik får oss att agera som om pengar, börsvärdeutveckling och ekonomisk tillväxt vore jämbördiga med – eller kunde ersätta – glaciärer och korallrev. Vi förstår intellektuellt att så inte är fallet, men agerar ändå som om den föreställningen vore sann.
Saitos bok kan fungera som ett uppvaknande. Den visar att många av våra föreställningar om vad som är rationellt och rimligt i själva verket är djupt irrationella när de konfronteras med planetens begränsade resurser. Att sträva efter oändlig tillväxt på en ändlig planet kan inte beskrivas som annat än ett fundamentalt misstag.
”Vi agerar så totalt irrationellt nu. De som inser det måste tänka tvärs emot allt vad som räknas som rimligt – för våra måttstockar för rimlighet och rationalitet är i grunden felkalibrerade”, sammanfattar bokens budskap träffande.
I en tid där ekonomijournalister beskriver ökad konsumtion som ett ”tecken på ljusare tider” samtidigt som klimatforskare varnar för katastrofala konsekvenser, erbjuder den ekologiske Marx en alternativ förståelseram – och möjligen också en väg framåt.
