Lill Lindfors bjöd på en minnesvärd brasiliansk afton i välbekanta miljöer när hon intog Maxim för vad som sannolikt blir hennes sista sceniska framträdande där. Den folkkära artisten, som nyligen fyllt 84 år, visade sig än en gång vara i sitt esse när hon framförde sin brasilianska repertoar inför en hänförd publik.
Maxims anrika scen har länge varit något av ett andra hem för Lindfors, vars artistiska relation till lokalen sträcker sig flera decennier tillbaka. Här har hon genom åren skapat några av sina mest minnesvärda ögonblick, och kvällens föreställning markerade ett värdigt, om än vemodigt, kapitel i denna långa historia.
Med en scennärvaro som fortfarande är imponerande ledde Lindfors publiken genom ett musikaliskt landskap präglat av brasiliansk värme och rytm. Hennes tolkning av bossanova-klassiker förmedlade en djup förståelse för genren, något som inte är förvånande med tanke på hennes långa kärlek till den brasilianska musiken.
”Det känns som att komma hem varje gång jag står på denna scen,” berättade Lindfors för publiken mellan låtarna. Denna gång låg det dock en särskild tyngd i orden, då många i lokalen var medvetna om att detta troligen var sista gången de fick uppleva henne i denna miljö.
Konserten präglades av Lindfors karakteristiska charm och publikdialog. Trots sin ålder har hon behållit den speciella förmågan att skapa en känsla av intimitet även i ett fullsatt rum, något som alltid varit ett av hennes främsta kännetecken som artist.
Det var tydligt att den brasilianska musiken fortfarande ligger Lindfors varmt om hjärtat. Repertoaren bestod av både välkända klassiker och mer överraskande val, vilket visade på hennes djupa kunskap om och respekt för denna musikstil. Särskilt minnesvärda blev framförandena av Antonio Carlos Jobims tidlösa kompositioner, där Lindfors röst fortfarande förmedlar den särskilda melankoli som är så central i bossanovan.
Publiken, som bestod av både långvariga beundrare och yngre generationer som upptäckt Lindfors genom åren, visade sin uppskattning med stående ovationer. Det var tydligt att många i salongen var medvetna om ögonblickets historiska dimension – att detta sannolikt var slutet på en era.
Lill Lindfors karriär sträcker sig över sju decennier och har innefattat allt från pop och schlager till jazz och visa. Hennes musikaliska spännvidd är imponerande, men det är kanske i den brasilianska musiken hon funnit sitt mest personliga uttryck. Denna kärlek till Brasiliens musikskatt etablerades redan på 1960-talet och har sedan dess varit en återkommande inspirationskälla.
Trots att Lindfors röst naturligt nog inte längre har samma tekniska spännvidd som i yngre dagar, kompenserade hon detta med ett förfinat uttryck och en tolkningskonst som bara kommer med erfarenhet. Hennes frasering och textbehandling vittnar om en artist som fortfarande utvecklas och fördjupar sitt uttryck.
Scenografin var enkel men effektiv, med subtila ljuseffekter som förstärkte den intima stämningen. Musikerna som ackompanjerade Lindfors förtjänar ett särskilt omnämnande – deras precision och känsla för den brasilianska musikens nyanser bidrog starkt till kvällens framgång.
För svensk musikhistoria representerar Lill Lindfors något unikt. Hon var en av de första svenska artisterna som på allvar introducerade bossanovan för en bredare publik här, och hennes tolkning av genren har alltid präglats av både respekt för traditionerna och en personlig touch.
När konserten led mot sitt slut kunde man ana en särskild laddning i rummet. Lindfors själv verkade medveten om stundens betydelse men höll emotionerna i schack med sin karakteristiska professionalitet. Det var först under det sista extranumret som hon lät masken falla något och tackade publiken för alla år av trogen uppskattning.
Om detta verkligen var Lill Lindfors sista framträdande på Maxim återstår att se, men oavsett vilket kommer kvällen att stå som ett fint minne för alla närvarande – ett värdigt avslut på en lång och betydelsefull relation mellan en unik artist och hennes hemvist på den svenska musikscenen.














19 kommentarer
The cost guidance is better than expected. If they deliver, the stock could rerate.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Production mix shifting toward Kultur might help margins if metals stay firm.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
Good point. Watching costs and grades closely.
If AISC keeps dropping, this becomes investable for me.
Production mix shifting toward Kultur might help margins if metals stay firm.
Good point. Watching costs and grades closely.
Production mix shifting toward Kultur might help margins if metals stay firm.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Interesting update on Svajigt och ojämnt – men Lill Lindfors avsked är oförglömligt. Curious how the grades will trend next quarter.
Production mix shifting toward Kultur might help margins if metals stay firm.
Good point. Watching costs and grades closely.
If AISC keeps dropping, this becomes investable for me.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Uranium names keep pushing higher—supply still tight into 2026.