Tennisracket blir Jesus i påvens julkrubba

I den eviga staden har traditionen fått ett nytt ansikte. Vatikanen har i år tagit initiativ till en utställning där över hundra konstnärer fått fria händer att tolka julkrubban på helt nya sätt. Resultatet är en häpnadsväckande samling kreativa uttryck som utmanar betraktarens föreställningar om denna klassiska julscen.

Bland de mest uppseendeväckande tolkningarna finns en julkrubba placerad i en gammal plåtburk och en annan där den heliga familjen visas i en buss som kör runt i Roms gator. Dessa okonventionella gestaltningar representerar ett medvetet försök från Vatikanens sida att förnya en tradition som är flera hundra år gammal.

Initiativet kommer i en tid då katolska kyrkan under påve Franciskus ledarskap söker nya vägar att kommunicera med troende och icke-troende. Genom att bjuda in samtida konstnärer att tolka julberättelsen skapas en brygga mellan den uråldriga traditionen och dagens konstnärliga uttryck.

”Vi vill visa att den heliga berättelsen kan tala till människor i alla sammanhang och miljöer,” säger Monsignor Roberto Campoli, en av kuratorerna bakom projektet. ”Julkrubban är inte bara ett historiskt artefakt utan en levande tradition som kan fortsätta beröra människor i deras vardag.”

Traditionen med julkrubbor har sitt ursprung i Italien och tillskrivs ofta Franciskus av Assisi som år 1223 anordnade det som anses vara den första levande julkrubban. Sedan dess har den fysiska gestaltningen av Jesu födelse blivit en central del av julfirandet i katolska hem och kyrkor världen över.

I Italien har hantverket kring julkrubbor, speciellt i Neapel, utvecklats till en konstform med djupa kulturella rötter. De traditionella neapolitanska ”presepi” är detaljerade miniatyrlandskap som ofta inkluderar lokala scener och karaktärer utöver själva nattvardscenen.

Vatikanens utställning representerar därför inte bara en konstnärlig förnyelse utan också en dialog med en djupt förankrad kulturell tradition. Bland konstnärerna finns både etablerade namn inom samtidskonsten och lokala hantverkare som för vidare traditionella tekniker.

”Det handlar inte om att ersätta traditionen utan om att berika den,” förklarar Maria Cristina Finucci, en av de deltagande konstnärerna. ”När jag placerar den heliga familjen i en vardaglig miljö som en plåtburk vill jag visa att det gudomliga kan finnas i det mest anspråkslösa sammanhang.”

Utställningen, som öppnade första adventshelgen, har redan väckt stor uppmärksamhet både inom och utanför kyrkliga kretsar. Konstkritikers reaktioner har varit blandade – några applåderar den djärva nytolkningen medan andra uttrycker oro för att de religiösa symbolerna riskerar att förlora sin innebörd när de kontextualiseras på så oväntade sätt.

”Det finns alltid en spänning mellan bevarande och förnyelse inom religiösa traditioner,” kommenterar kulturhistorikern Elena Montanari. ”Men utan denna dialog riskerar traditionen att bli ett tomt skal, och det är just detta som Vatikanen försöker undvika genom initiativ som detta.”

Besökare till utställningen har rapporterat starka känslomässiga reaktioner. ”Jag blev först förvånad över att se Jesusbarnet i en plåtburk, men sedan insåg jag hur detta faktiskt förstärker berättelsen om enkelhet och ödmjukhet,” säger Gabriella Ricci, en pilgrim från Milano.

Utställningen kommer att vara öppen för allmänheten fram till Kyndelsmässodagen den 2 februari, vilket följer den traditionella perioden då julkrubbor brukar visas i katolska sammanhang.

Genom denna satsning visar Vatikanen att även de mest heliga traditioner kan hitta ny relevans genom konstnärlig förnyelse. I en värld där religiösa symboler ofta hamnar i skymundan under julens kommersialism, erbjuder dessa nytolkningar en möjlighet att återupptäcka berättelsen om Jesu födelse ur ett nytt perspektiv – vare sig det är genom en plåtburk eller en Rombuss.