Humor i krigstid: Ukrainas ståuppkomiker använder skratt som motstånd

I en källare under en restaurang i centrala Kiev står Anton Tymosjenko på scen. Den fullsatta lokalen väntar på hans nästa skämt.

”Ni ska få några skämt av mig! Tyvärr är skämten försenade och levereras inte förrän efter jul. Och ni får bara fyra stycken och alla är gamla, är jag rädd. A-ha. Ni använder inte gamla skämt längre? Så synd.”

Han fortsätter med ett skämt om kärnvapenkrig: ”Jag är inte så rädd för det. Jag bor visserligen i Kiev, men inte mitt i centrum, så jag är utom räckhåll för kärnvapnen. Fast man kan höra shaheds, ni vet, bzzzz.” Han härmar det surrande ljudet från de ryska drönarna och publiken skrattar igenkännande.

Anton Tymosjenko är en av Ukrainas mest välkända komiker. Med tio år i branschen har den 31-årige ståupparen byggt en lojal publik och har som en av få ukrainska komiker som kan uppträda på engelska även nått internationell uppmärksamhet.

Men fyra år av krig har förändrat hans syn på sitt arbete. ”Jag betraktar mitt jobb på ett mer praktiskt sätt nu. Det är inte enbart något positivt. För tillfället gör jag det mest för pengarna,” säger han eftertänksamt. Pengarna går till Ukrainas armé – sedan invasionen 2022 har hans uppträdanden bidragit med över elva miljoner kronor till försvaret.

Nya teman i krigstid

Kriget har totalt förändrat den ukrainska komediscenen. Skämt om relationer eller vardagliga bekymmer känns inte längre relevanta. I stället domineras innehållet av kriget, döden, ryska fienden och ukrainarnas förändrade liv.

”Just nu tänker jag mycket på kyrkogårdar,” berättar Tymosjenko och testar ett nyskrivet skämt: ”Jag tänkte hyra ut annonsplats på min gravsten. Jag kommer att vara berömd när jag dör, och en och annan söker upp min grav. Då finns ett värde för annonsörerna, det kommer att bli bra och min familj och armén får lite pengar var.”

Men allt handlar inte bara om död. Korruptionsskandaler som skakar regeringen Zelenskyj ger också material till komikerna. Utredningar med täcknamn som ”Che Guevara” och ”Karlsson”, väskor fulla med kontanter och en toalett i guld ger skämtmaterial – samtidigt som det sätter press på presidenten, som själv började sin karriär som komiker.

”Ingen i Ukraina är överraskad av korruptionen,” konstaterar Tymosjenko. ”Zelenskyj skyddar sina vänner, vill vara en schyst polare. Men nu måste han välja om han ska vara en bra kompis – eller en bra president.”

Språk och identitet i förändring

Även ståupparen Nastia Zuchvala har sett sin komik förändras av kriget. ”Som komiker förknippades jag före kriget med feminism och kvinnors rättigheter. Och jag anser förstås inte att de frågorna har blivit oviktiga, men allt hamnar i skuggan av det som händer nu.”

Hon beskriver hur kriget har förändrat hennes syn på sitt lands situation: ”Jag var en av många som trodde att Ryssland var en granne, ett land som råkade ledas av en diktator men som gick att leva med. Det var en illusion. Ryssland har alltid sett Ukraina som en fiende.”

Både Nastia Zuchvala och Anton Tymosjenko har bytt språk i sina uppträdanden. De började sina karriärer på ryska men använder nu enbart ukrainska – ett personligt ställningstagande i en tid av existentiellt hot mot deras land.

Cynismens mörker

Efter snart fyra år av krig kämpar Tymosjenko med en växande cynism. Han berättar om när han såg bilder från en begravning med tre vita kistor – två stora och en liten. ”Det första som dök upp i mitt huvud var en idé om ett skämt om Ikea: ’Kistor för hela familjen, liten mellan stor, du monterar ihop dem själv.'”

Han skakar på huvudet över sina egna tankar. ”Jag brukar avsluta ett skämt med något som ger hoppet tillbaka, en tro på att något bra kan hända – till och med i den här situationen. Men nu? Jag känner mig som ett barn som vägrar inse fakta.”

Tymosjenko har uppträtt nära fronten och mötts av tacksamhet från soldater, men han brottas med tanken att han själv inte är en av dem. ”Jag har inga skäl att inte kallas in, men kanske väntar myndigheterna, på grund av pengarna jag samlar in. Och ärligt talat är jag livrädd för fronten, och jag bara väntar på att någon soldat ska fråga mig om det inte är dags att bytas av.”

I källarlokalen i Kiev fortsätter skratten. Humorn blir ett motståndsvapen, en överlevnadsstrategi och ett sätt att samla in pengar till försvaret. För Ukrainas komiker har kriget förändrat allt – men kanske är det just i mörkret som humorn behövs som mest.