Underhållande ”Midsommarnattsdröm” med komisk tajmning

I nytolkning av klassiker står vänskapen i centrum på Orionteatern

Scenkollektivet Rostvits uppsättning av ”Midsommarnattsdröm” på Orionteatern bryter ny mark genom att placera vänskapsrelationerna i förgrunden, snarare än de romantiska förvecklingarna som annars dominerar tolkningar av Shakespeares klassiker.

På den rymliga scenen i den före detta fabrikslokalen i Stockholms södra delar har ensemblen skapat en drömsk värld där gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut. Det är en tolkning som känns både tidlös och djupt förankrad i vår samtid, där frågor om relationer och identitet blir allt mer nyanserade.

Shakespeares komedi från sent 1500-tal har genom århundradena främst lästs som en berättelse om kärlekens irrvägar, men Rostvit väljer att utforska de vänskapsband som löper genom pjäsen. Denna perspektivförskjutning skapar en överraskande fräschör i ett verk som framförts otaliga gånger på världens scener.

Kollektivet Rostvit, som grundades 2018 och sedan dess gjort sig kända för sina nyskapande tolkningar av såväl klassiker som nyskrivet material, visar här sin förmåga att hitta nya ingångar till välkända verk. Deras arbetsmetod bygger på kollektiva processer där hierarkier suddas ut och alla i ensemblen bidrar till det konstnärliga uttrycket.

Den fyrahundra år gamla komedin visar sig vara förvånansvärt levande och roande även för en nutida publik. Dialogerna sprakar av liv och de klassiska förväxlingskomiken fungerar fortfarande utmärkt som dramatisk motor. Shakespeare må vara en del av vår litterära kanon, men i Rostvits händer blir texten allt annat än musealt dammig.

Scenografin utnyttjar skickligt Orionteaterns industriella karaktär. Det råa betonggolvet och de höga taken skapar en atmosfär där skogen utanför Aten – där stora delar av handlingen utspelar sig – får en urban twist. Naturens mystik möter stadens råhet i en visuell gestaltning som understryker pjäsens tematik kring civilisationens och naturens ständiga samspel.

Kostymerna balanserar mellan tidlöst och samtida, med subtila markörer som placerar berättelsen i ett obestämt men igenkännbart nu. Detta val undviker fällan att antingen göra en strikt historisk tolkning eller en alltför explicit modernisering, något som ger föreställningen en svävande kvalitet som passar väl ihop med dess drömska tema.

Ensemblen arbetar samspelt och med stor närvaro. Särskilt imponerande är hur skådespelarna hanterar de snabba kasten mellan komedi och allvar, mellan vardagligt och poetiskt språk. De olika världar som pjäsen rör sig mellan – hantverkarnas, de älskandes, älvornas – gestaltas med tydliga skillnader i energi och uttryck, men utan att förlora helheten.

Musikvalen förstärker känslan av att befinna sig i gränslandet mellan dröm och verklighet. Ljudlandskapet växlar sömlöst mellan elektroniska inslag och mer akustiska element, vilket skapar en ljudbild som både är förankrad i traditionen och pekar framåt.

I en tid när teaterkonsten ständigt utmanas av nya medier och förändrade publikvanor är det värt att notera hur en fyrahundra år gammal text fortfarande kan engagera och roa. Kanske beror det på att Shakespeare, trots tidsavståndet, berör grundläggande mänskliga erfarenheter – som vänskap, kärlek, svartsjuka och identitetssökande – som förblir relevanta oavsett historisk kontext.

Rostvits tolkning av ”Midsommarnattsdröm” visar att klassikerna fortfarande har mycket att säga oss, särskilt när de närmas med ny blick och friska perspektiv. Genom att lyfta fram vänskapens betydelse i en pjäs som traditionellt lästs som en kärlekskomedi, öppnas nya tolkningsmöjligheter som gör verket relevant för en samtida publik.

När ridån går ner på Orionteatern är det med en känsla av att ha sett något både välbekant och överraskande nytt – precis den balansgång som gör teater till en levande konstform i ständig utveckling. Scenkollektivet Rostvit har med sin uppsättning av ”Midsommarnattsdröm” visat att de förstår att respektera traditionen samtidigt som de vågar utmana den.