USA-kännaren om Washington Post: ”En skugga av sitt forna jag”

I onsdags bekräftades ryktet som cirkulerat hela veckan: den ansedda amerikanska tidningen Washington Post kommer att säga upp över 300 medarbetare. Denna omfattande personalnedskärning har beskrivits som ett ”absolut blodbad” och väcker starka reaktioner både inom den amerikanska mediebranschen och internationellt.

Enligt Dag Blanck, professor i nordamerikastudier vid Uppsala universitet, kommer avskedningarna att få betydande konsekvenser för både Washington Posts varumärke och innehåll.

”Det är en ganska stor sak kan man säga, att en betydande andel av personalen på denna väldigt respekterade tidning försvinner,” säger Blanck.

Nedskärningarna kommer att påverka flera viktiga delar av tidningens verksamhet. Både lokal- och omvärldsbevakningen förväntas minska betydligt. Särskilt drastiskt är att sportredaktionen helt läggs ned, där samtliga journalister antingen sägs upp eller förflyttas. Även bokredaktionen kommer att avvecklas, liksom den populära nyhetspodcasten ”Post Reports”.

The Atlantic-skribenten och tidigare Washington Post-medarbetaren Ashley Parker har i en kommentar anklagat tidningens ledning för att ha nått sista steget i sin plan att ”döda allting som gör tidningen speciell”. På sociala medier sprids nu kritik mot ägaren Jeff Bezos, med uppmaningar att bojkotta hans andra företag Amazon och strömningstjänsten Prime.

Marty Baron, som var chefredaktör för Washington Post mellan 2012 och 2021, har kritiserat nedskärningarna och beskrivit dem som ”enormt skadliga”. Även tidningens tidigare ägare, Don Graham, har reagerat på nyheten i ett Facebookinlägg: ”Jag måste hitta ett nytt sätt att läsa tidningen, eftersom jag börjat med sportsidan sedan fyrtiotalet.”

Washington Post har under sin långa historia intagit en central position i amerikansk journalistik. Tidningen står bakom flera historiska avslöjanden, däribland publiceringen av de hemligstämplade regeringsdokumenten ”Pentagon Papers” och Watergate-skandalen som ledde till president Nixons avgång. Sammanlagt har redaktionen belönats med 76 Pulitzerpriser, den mest prestigefyllda utmärkelsen inom amerikansk journalistik.

”Washington Post har varit otroligt viktiga länge och stått för legendarisk politisk rapportering. De tappar ju lite av sin bredd som de haft tidigare, och kommer inte att kunna vara lika djupa som de har varit,” säger Dag Blanck.

De senaste åren har Washington Posts anseende redan naggats i kanten av interna konflikter och kritik mot ledningen. I februari 2025 lämnade ledarsidans chef David Shipley sin tjänst. Även den respekterade kolumnisten Ruth Marcus sade upp sig i protest mot att tidningen vägrat publicera en krönika där hon framförde kritik mot ledningen. Båda hade uttryckt missnöje över Jeff Bezos nya riktlinjer som föreskrev att ledarsidan inte längre skulle publicera åsikter som strider mot ”personliga friheter och fria marknader”.

”De kände att det fanns en viss styrning, och att tidningen har anpassat sig för långt åt Trumphållet. Det finns en del tendenser till att självständigheten har minskat sedan Jeff Bezos tillträdde,” förklarar Blanck.

USA-journalisten och författaren Karin Henriksson, som bor i Washington D.C., ser nedskärningarna som ytterligare ett slag mot tidningens varumärke.

”Efter flera nedskärningsrundor är tidningen i dag något av en skugga av sitt forna jag,” skriver hon i ett mejl.

Frustrationen mot Bezos ägarskap växer, särskilt i huvudstaden där tidningen har sitt säte.

”Ilskan över Bezos späds förstås på av att Amazon lade ut 75 miljoner dollar på filmen ’Melania’, något som i likhet med omläggningen av ledarsidan tyder på att han vill ställa sig in hos Trump. Medieanalytiker frågar sig varför han inte velat sälja tidningen om han nu inte längre bryr sig om den personligen,” skriver Henriksson.

Washington Post grundades 1877 och ägdes under lång tid av familjen Graham, innan Jeff Bezos köpte tidningen 2013. Under de tio åren som gått har det anrika mediehuset genomgått stora förändringar, men de nuvarande nedskärningarna betraktas av många som de mest genomgripande och potentiellt skadliga hittills för tidningens journalistiska uppdrag.