Varför är Claes Malmberg inte rädd för att dö?

I slutet av augusti träffar jag Claes Malmberg på en restaurang i Barsebäck. Solen skiner, havet glittrar och komikern som nyligen avslutat en sommar med farsen ”Spanska flugan” är redan i full gång med förberedelserna för nästa projekt – August Strindbergs mörka äktenskapsdrama ”Dödsdansen”.

”Det blir en helt annan typ av föreställning”, säger Malmberg och tar en klunk kaffe. ”Men det är just kontrasten som lockar mig. Att kunna växla mellan komedi och drama håller mig alert.”

Vid 61 års ålder visar Malmberg inga tecken på att sakta ner. Tvärtom. Med en karriär som sträcker sig över mer än tre decennier fortsätter han att ta sig an nya utmaningar med samma energi som när han först klev in i rampljuset på 80-talet.

”Jag har inte tagit helg sedan 1988”, skrattar han. ”Det låter kanske extremt, men för mig finns ingen tydlig gräns mellan arbete och fritid. Allt flyter ihop när man älskar det man gör.”

Vi pratar om den kommande uppsättningen av ”Dödsdansen”, Strindbergs klassiska pjäs om ett äktenskap i förfall. Trots dramats tunga tematik med döden som ständig följeslagare verkar Malmberg oberörd av det mörka innehållet.

”Jag är faktiskt inte rädd för döden”, säger han med en självklarhet som förvånar. ”Det kanske låter klyschigt, men jag tror att rädslan för döden ofta handlar om rädslan för att inte ha levt fullt ut. Och där känner jag mig ganska trygg.”

Under sina år i branschen har Malmberg byggt upp ett rykte som en mångsidigt begåvad artist. Från stand-up comedy och revy till mer allvarliga dramatiska roller – hans repertoar är imponerande bred. Och publiken har följt honom genom de olika faserna.

”Det finns en särskild tillfredsställelse i att överraska sin publik”, förklarar han. ”Många känner mig främst som komiker, men jag har alltid varit fascinerad av dramats kraft också. Att få utforska båda världarna är ett privilegium.”

Övergången från sommarens komedi till höstens drama illustrerar perfekt Malmbergs konstnärliga spännvidd. ”Spanska flugan” är en klassisk fars full av förväxlingar och komiska situationer, medan ”Dödsdansen” utforskar ett äktenskaps långsamma kollaps med både psykologiskt djup och existentiell ångest.

”Det är som att använda olika muskler”, förklarar Malmberg. ”I komedin handlar det mycket om timing och fysiska uttryck. I dramat måste du gräva djupare, hitta de där nyanserna som gör karaktären trovärdig även i extrema situationer.”

När vi pratar om hans arbetsdisciplin blir det tydligt att Malmbergs framgång inte är en slump. Bakom den avslappnade fasaden döljer sig en professionell hängivenhet som få kan matcha.

”Att inte ta helg betyder inte att jag arbetar dygnet runt i traditionell mening. Det betyder att jag alltid är öppen för kreativa impulser, oavsett vilken dag det är. En idé till en monolog kan komma på en söndagspromenad, och då måste jag vara redo att fånga den.”

Denna inställning har gjort Malmberg till en av Sveriges mest produktiva artister. Utöver teaterscenen har han synts i otaliga TV-produktioner, filmer och på senare år även blivit en uppskattad författare.

”Det handlar om nyfikenhet”, säger han. ”Så länge jag är nyfiken på nya uttryckssätt, nya berättelser och nya samarbeten kommer jag att fortsätta.”

När vi kommer in på temat döden igen – både i Strindbergs pjäs och i livet – blir Malmberg eftertänksam.

”Jag tror att mycket av min relation till döden formades när jag var yngre och upplevde förluster på nära håll. Det lärde mig att uppskatta nuet på ett helt annat sätt. När man accepterar att allt har ett slut blir varje stund mer värdefull.”

Den filosofiska sidan av Malmberg är kanske mindre känd för allmänheten, men den är en viktig del av personen bakom artistpersonan.

När vi avslutar vårt samtal och solen börjar sjunka över Öresund påminner Malmberg mig om att han har repetition tidigt nästa morgon – en söndag. Helg eller inte, konsten väntar inte.

”Dödsdansen” har premiär i oktober, och Malmberg kommer att turnera med föreställningen under hösten och vintern. För en man som inte tagit helg på över trettio år verkar det vara precis så han vill ha det.