Vera von Otter: Betyder Åkessons drömincident sju års otur för SD?

Jimmie Åkesson har dykt upp på en konferens i Jerusalem med en bandagerad panna, vilket snabbt har väckt uppmärksamhet bland journalister och politiska observatörer. Sverigedemokraternas partiledare, som befinner sig i Israel för politiska samtal, har initialt uppgett att skadan uppkommit efter en halkolycka. Men historien har sedan tagit en oväntad vändning.

I en senare redogörelse korrigerade Åkesson uppgifterna och avslöjade att skadan hade en betydligt mer dramatisk bakgrund. Enligt SD-ledaren själv uppstod såret efter att han under en mardröm försökt fly undan en förföljare, vilket resulterade i en kollision med ett sängbord.

Åkessons berättelse har gradvis blivit alltmer detaljerad. I den senaste versionen beskriver han att förföljaren i drömmen var en ”aggressiv islamist med ett ont öga för svenskar” – en skildring som flera politiska kommentatorer noterat påminner om Sverigedemokraternas kontroversiella valfilm från 2010, där en äldre kvinna jagades av kvinnor i niqab.

Efter uppvaknandet ska även en spegel ha gått i kras, något som Åkesson berättat om med en anmärkningsvärd likgiltighet för en person som tidigare uttryckt vidskepelse kring sådana händelser.

Detta är inte första gången Sverigedemokraternas ordförande delar med sig av sina drömerfarenheter. För flera år sedan berättade han om en annan incident där han i ett förvirrat tillstånd trodde sig jaga sin katt genom ett villaområde – en historia han själv beskrev med orden att han blivit ”fullständigt knäpp”.

Psykoanalytiker med utgångspunkt i Freuds drömtolkning skulle möjligen se förföljelsetemat som ett uttryck för underliggande ångest, även om Åkesson själv försäkrar att han mår bra. Drömmen väcker dock frågor om politikerns psykiska välmående, särskilt mot bakgrund av hans tidigare öppenhet kring utmattningssyndrom.

Åkessons besök i Jerusalem har i sig väckt intresse. Sverigedemokraterna har de senaste åren arbetat aktivt för att stärka sina relationer med Israel, ett led i partiets förändrade utrikespolitiska profil. Konferensbesöket ses av många som ytterligare ett steg i denna riktning.

Det är värt att notera hur denna personliga anekdot om en mardröm har fått så stor uppmärksamhet, något som illustrerar den ökande personfixeringen i svensk politik. Medan tidigare generationers politiker ofta höll sitt privatliv strikt avskilt från den politiska arenan, ser vi idag hur personliga berättelser, från träningsrutiner till drömmar, blir en del av den offentliga bilden av våra politiska ledare.

Fenomenet är inte unikt för Sverigedemokraterna. Även andra partier och politiker delar regelbundet med sig av personliga detaljer som tidigare skulle ansetts irrelevanta för den politiska debatten. Statsminister Ulf Kristerssons löpträning och andra politikers fritidsaktiviteter rapporteras numera som en självklar del av den politiska bevakningen.

För väljarna kan denna utveckling både ses som ett sätt att komma närmare sina företrädare, men också som en avledning från sakpolitiska frågor. Hur mycket privat information en politiker bör dela med sig av förblir en öppen fråga i dagens medielandskap.

Jerusalemkonferensen fortsätter under veckan, och det återstår att se om Åkessons mardröm kommer att överskugga de politiska samtal som var det ursprungliga syftet med resan, eller om fokus återgår till de utrikespolitiska frågor som mötet egentligen handlar om.