Waterbaby debuterar med ett förunderligt fint album

Det nya ljudspråket: Waterbaby visar unik röst på debutalbum

I skärningspunkten mellan folkmusik och alternativ R&B skapar Kendra Egerbladh, mer känd som Waterbaby, något som känns både bekant och banbrytande. Med sitt debutalbum ”Memory be a blade”, utgivet på det anrika amerikanska skivbolaget Sub Pop, har den 28-åriga stockholmaren etablerat sig som en av Sveriges mest intressanta nya röster.

Waterbabys musikaliska resa började bakom kulisserna. Som körsångerska för Seinabo Sey fick hon möjligheten att delta i ett låtskrivarläger i Gambia, där hon mötte artisten Hannes och producenten Marcus White. Detta samarbete ledde till genombrottslåten ”Stockholmsvy” 2022, och nu, med White återigen vid produktionsrodret, presenterar hon sitt första fullängdsalbum.

Albumet, som följer EP:n ”Foam” från förra året, visar prov på en artist som vägrar följa konventioner. Musiken balanserar elegant mellan det avskalade och det välproducerade, där stränginstrument bildar ett emotionellt centrum genom hela skivan. På låtar som ”Minnie” möter Egerbladhs skira, sårbara röst svepande stråkarrangemang, medan ”Amiss” visar en mer melankolisk sida med liknande instrumentering.

Det som gör ”Memory be a blade” särskilt anmärkningsvärt är dess ärlighet och mänskliga anslag. Inspelningsprocessen präglades av Egerbladhs egenartade metoder – när blyghet hindrade henne från att följa förutbestämda manus lät hon istället orden flöda spontant in i mikrofonen. Resultatet är texter som känns som medvetandeströmmar, ofta kretsande kring smärtsamma relationsminnen, vilket också inspirerat albumets knivbladsmetafor i titeln.

Sub Pop, som tidigare lanserat artister som Fleet Foxes och Beach House, har med Waterbaby hittat en artist som passar väl in i bolagets tradition av att hitta unika röster. Skivans åtta spår ger lyssnaren en inblick i en musikvärld där det polerade ofta får ge vika för det genuina. Harklingen i titelspåret har medvetet lämnats kvar, liksom ögonblick där Egerbladh stannar upp och börjar om. Till och med hennes lillebror Ttohs medverkan på ”Beck n call”, med sitt karakteristiska svengelska uttal, bidrar till albumets hemsnickrade och autentiska känsla.

Produktionsmässigt visar White fingertoppskänsla genom att låta instrumenten andas. På ”Beck n call” kompletterar cello och piano varandra, medan ”Clay” bjuder på en hypnotisk kombination av stränginstrument och virvlande flöjt. De varma arrangemangen är genomgående sparsamma men effektiva – aldrig överlastade men alltid tillräckligt uttrycksfulla för att bära fram Egerbladhs röst och texter.

Trots sin sofistikerade produktion faller albumet aldrig in i kategorin lättlyssnad vemodspop. Det finns något ojämnt och rått över de åtta låtarna som gör dem svåra att placera i ett specifikt fack. Denna egenart har sannolikt bidragit till Sub Pops intresse, då bolaget historiskt attraheras av artister som tänjer på gränser.

Waterbabys framgång är också ett exempel på hur svenska artister fortsätter att hitta internationell publik genom att vara genuint särpräglade. Att hon lanseras via ett amerikanskt indiebolag med Sub Pops anseende öppnar dörrar till en global lyssnarkrets som värdesätter det autentiska framför det kommersiella.

Efter att ha lyssnat igenom albumet är det svårt att inte vilja starta om från början. ”Clay” och ”Minnie” framstår som särskilt lysande exempel på Waterbabys förmåga att skapa låtar som är både personliga och universella. Med ”Memory be a blade” har hon skapat ett debutalbum som står stadigt på egna ben – ett verk som känns som början på något betydligt större.