Isobel Hadley-Kamptz: Kriget går in på sitt femte år – Sverige måste fortsätta leverera

Omfattande svenskt stöd till Ukraina under kriget – från tvekan till engagemang

När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina för fyra år sedan var Sveriges inställning till militärt stöd inledningsvis tvekande. Dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) uttryckte att Sverige inte kunde bidra med radarsystem eftersom det skulle strida mot ”svensk praxis”. Veckan innan hade hon dessutom deklarerat att andra länder skulle behöva ta ansvar för de ukrainska flyktingar som förväntades.

Den försiktiga hållningen ändrades dock snabbt. Endast fyra dagar efter invasionens början fattades ett brett politiskt beslut om Sveriges första militära stödpaket till Ukraina. Samtidigt började Sverige, i enlighet med EU:s massflyktsdirektiv, ta emot ukrainska flyktingar som sökte skydd undan kriget.

Det initiala militära stödet var relativt begränsat och bestod främst av skyddsutrustning, mindre mängder pansarskott och artilleriammunition. Fram till november 2022 uppgick värdet av Sveriges militära stöd till cirka två miljarder kronor. Det var först i samband med den borgerliga regeringens tillträde som ambitionsnivån höjdes markant.

Under den nya regeringen har Sverige expanderat sitt stöd dramatiskt, både i fråga om typen av utrustning och ekonomiska resurser. Från att tidigare ha bidragit med basalt försvarsmaterial har Sverige levererat avancerad militär utrustning som pansarbandvagnar, stridsflyg, luftvärnskanoner och artillerisystem. Det totala värdet av detta stöd har ökat från de tidigare två miljarderna till imponerande 100 miljarder kronor.

Kontinuiteten i det svenska stödet är möjligen ännu viktigare än den rena mängden. Ukraina har kunnat förlita sig på att Sverige levererar det landet faktiskt behöver, oavsett om det handlar om ultramodernt luftvärn eller äldre materiel som Bofors kanon 40. Den sistnämnda, som ursprungligen utvecklades under andra världskriget, har visserligen uppgraderats med moderna sensorer men har fortfarande mycket låg kostnad per avfyrad projektil – en ovärderlig egenskap när man behöver försvara civilbefolkningen mot ryskt drönarhot.

Det bör framhållas att en enad riksdag har stått bakom Sveriges omfattande Ukrainastöd. Osäkerheten kring hur man skulle agera i konfliktens första dagar var inte heller unik för Sverige – många länder tvekade initialt.

Det personliga engagemanget från försvarsminister Pål Jonson (M) och statsminister Ulf Kristersson (M) har dock varit särskilt påtagligt. Deras tydliga ställningstagande för Ukrainas sak har resulterat i att Sverige nu är världens tredje största bidragsgivare i förhållande till BNP. Detta engagemang speglar också den svenska folkopinionen, där över 90 procent av befolkningen stödjer både humanitär och militär hjälp till Ukraina.

Denna breda folkliga och politiska uppslutning är avgörande eftersom kriget nu går in på sitt femte år. President Putin visar inga tecken på att överge sina ambitioner att utplåna Ukraina som självständig nation. I detta kritiska läge kommer Europas fortsatta stöd – där Sverige intar en framträdande roll – att vara avgörande för Ukrainas möjlighet att bevara sin frihet och suveränitet.

Medan andra politiska frågor ofta präglas av djupa motsättningar, utgör stödet till Ukraina ett område där Sverige uppvisar både enighet och handlingskraft. Det fortsatta engagemanget kommer att kräva betydande resurser, men betraktas av en bred majoritet som en nödvändig investering i Europas kollektiva säkerhet och för att upprätthålla principen om alla nationers rätt till självbestämmande.