Lars Calmfors: Europa sitter med dåliga kort i spelet mot Donald Trump

Trumps andra mandatperiod visar redan omvälvande utrikespolitiska förändringar som oroar Europa. Den amerikanska presidentens agerande, särskilt gällande Grönland och Venezuela, tyder på en radikalisering som sätter etablerade internationella normer ur spel.

Den nya amerikanska säkerhetsstrategin lämnar inget utrymme för en utrikespolitik som främjar demokrati och en regelbaserad världsordning. I stället prioriteras USA:s dominans över västra halvklotet, en återupprättad ”strategisk stabilitet” med Ryssland, samt en märklig ambition att ”hjälpa” Europa att frångå vad Trump-administrationen beskriver som undertryckande av demokratiska rättigheter.

Detta skifte från etablerade normer kommer i form av kraftiga nedskärningar i USA:s internationella bistånd, ett vacklande stöd för Ukraina, ett närmare förhållande till Putin, aggressiv tullpolitik, motstånd mot internationellt klimatarbete, folkrättsstridiga ingripanden i Venezuela och nu de oroväckande kraven gällande Grönland.

Trumps ”America first”-politik har visat sig kunna motivera såväl internationella maktanspråk som en isolationistisk hållning. Det är knappast överraskande att en president som agerar auktoritärt på hemmaplan nu kastar vedertagna normer för internationella relationer överbord.

Det som från början framstod som bisarra hugskott kring Grönland måste nu tas på största allvar. Ett möjligt scenario som diskuterats är ett avtal om fri associering till USA, liknande de arrangemang vissa Stillahavsöar har, där USA ansvarar för försvar och säkerhet, ger ekonomiskt stöd och tillåter visumfri immigration.

Förra veckans möte i Washington var ett försök av danska och grönländska ministrar att genom lågmäld diplomati skaffa sig andrum. Detta verkar inte ha fungerat.

En frivillig dansk försäljning av Grönland är utesluten, och det är osannolikt att grönlänningarna skulle lockas av ekonomiska förmåner tillräckliga för att skapa majoritet för anslutning till USA. Om USA tillgriper ekonomiska påtryckningar mot Danmark – exempelvis de aviserade strafftullarna – eller i värsta fall intervenerar militärt, ställs Europa inför ett svårt dilemma.

Europa har i princip två alternativ, båda problematiska. Det ena är att sätta hårt mot hårt, kanske genom ekonomiska motåtgärder, i förhoppning om att Trump backar. Men om detta misslyckas har USA närmast obegränsade påtryckningsmöjligheter – begränsningar av europeisk tillgång till amerikanska teknologiplattformar, uteblivna vapenleveranser eller ökad eftergift mot Ryssland i Ukraina-konflikten.

Det andra alternativet är att ge efter för att ”leva för att kämpa en annan dag”, en skademinimeringsstrategi som användes vid Trumps tidigare tullar. Detta riskerar dock att uppmuntra nya krav från Trump-administrationen samtidigt som det undergräver det politiska ledarskapets legitimitet i Europa.

Europas långsiktiga geopolitiska utmaning är att hävda sig mot ett aggressivt Ryssland, ett ekonomiskt expanderande Kina och ett allt mer oförutsägbart USA. Den logiska reaktionen borde vara att förstärka den europeiska politiska integrationen, kanske till och med i federal riktning mot ett ”Europas förenta stater”. Men få politiker vågar idag förespråka en sådan utveckling, trots att den geopolitiska situationen tydligt visar riskerna med europeisk splittring.

Ironiskt nog har den politiska utvecklingen i Europa istället karakteriserats av ökat stöd för nationalistiska, EU-kritiska partier. Men de tycks ha hamnat på fel sida av historien. De europeiska nationernas särart hotas inte av gemensamma EU-regler utan av att Europa inte med tillräcklig kraft kan försvara sina intressen mot globala stormakter.

Frågan är om världen ska bestå av tre stora maktsfärer – USA, Kina och Ryssland – eller om Europa också kan bli en stark kraft. En avgörande svaghet är bristen på karismatiska europeiska ledare med förmåga att formulera en samlande vision för fördjupad europeisk samverkan. Europa behöver idag politiska röster med samma övertygande kraft som Winston Churchill hade under andra världskriget.