Ledare: Är Japans Thatcher egentligen en Liz Truss?

Sanae Takaichi har tagit den politiska scenen i Japan med storm sedan hon tillträdde som premiärminister i somras. I ett läge där det liberaldemokratiska partiet (LDP) verkade stå på gränsen till kollaps har hon lyckats vända trenden och förväntas nu leda sitt parti till en betydande seger i söndagens val.

När Takaichi tog över premiärministerposten var det japanska folket missnöjt. Inflationen urholkade köpkraften och LDP, som med få avbrott styrt landet sedan andra världskriget, hade förlorat sin majoritet i parlamentets båda kammare. Partiet hade dessutom tvingats byta ledare flera gånger under kort tid.

Oppositionspartierna kunde emellertid inte dra nytta av situationen. Opinionsundersökningar visade att en tredjedel av väljarna uppgav att de inte visste vilket parti de skulle rösta på. Japan verkade stå inför ett politiskt vägskäl.

Men nu, bara några månader senare, spår bedömare en storseger för Takaichi och LDP. Premiärministern själv slår popularitetsrekord i mätningarna. Vad förklarar denna dramatiska vändning?

Takaichis framgång tillskrivs ofta hennes autenticitet och rättframma kommunikationsstil. Hon ”säger som det är”, menar anhängare. Dessutom är hon Japans första kvinnliga premiärminister – en historisk milstolpe som attraherar både unga väljare och kvinnor till valmöten i en omfattning som saknar motstycke i japansk politik.

Frågan som politiska analytiker ställer sig är hur länge denna popularitetsvåg kommer att hålla. Det handlar inte främst om att hennes popularitet skulle vara ytlig, utan snarare om innehållet i hennes politik.

Takaichi, som uttryckligen har Storbritanniens tidigare premiärminister Margaret Thatcher som förebild, tillhör LDP:s ultrakonservativa falang. Hon har regelbundet besökt Yasukuni-helgedomen, där krigsbrottslingar från andra världskriget hedras – ett kontroversiellt ställningstagande som dock delas av flera tidigare japanska ledare.

Hon har även positionerat sig som ”Kinahök” med tydligt stöd för Taiwan, trots ljummet gensvar från Japans allierade i Washington. Denna hållning har snarast stärkt hennes ställning på hemmaplan, där oro för Kinas ökande inflytande i regionen är utbredd.

De verkliga utmaningarna för Takaichi ligger i stället i den sakpolitiska linje hon förespråkar. Hon har exempelvis gjort utspel som tilltalar den växande invandringsfientliga opinionen i Japan. Detta trots att landet står inför en allvarlig demografisk kris med en åldrande och krympande befolkning. Japan har redan en av världens mest restriktiva invandringspolitiker och behöver, enligt demografiexperter, öka – inte minska – invandringen för att hantera sina demografiska utmaningar.

På det ekonomiska området har Takaichi förespråkat en mer expansiv finanspolitik, vilket väckt oro på finansmarknaderna. Japan är redan ett av världens mest skuldsatta länder, och premiärministerns tal om ökade offentliga utgifter har orsakat turbulens på både obligations- och valutamarknaderna.

Ekonomiska bedömare drar paralleller till den kortvariga brittiska premiärministern Liz Truss, som tvingades avgå efter endast några veckor vid makten när hennes ekonomiska program ledde till marknadskaos.

Margaret Thatcher myntade en gång det berömda uttrycket ”the lady is not for turning”, för att betona att hon inte skulle vika från sin utlovade politik. Paradoxalt nog kan Takaichi behöva göra precis motsatsen – att justera sin politik – om hon vill bli långvarig som Japans premiärminister.

Söndagens val blir ett första viktigt test för Takaichis popularitet och politiska program. Även med en väntad valseger kommer de verkliga utmaningarna att handla om hur hon kan balansera sin populära image med de ekonomiska realiteter och demografiska utmaningar som Japan står inför.