Ledare: Det handlar inte om nötkött – utan om en hel världsordning

I juni 1999 tog en låt om ”moralen i den svenska jämmerdalen” Björn Afzelius till en förstaplats på svensktoppen, en Piggelin kostade 6 kronor och USA förde ett handelskrig mot Europeiska unionen med fokus på import av bananer. ”Det handlar om regler, inte bananer”, sammanfattade dåvarande amerikanska presidenten Bill Clinton konflikten. Parallellt inledde EU förhandlingar om ett frihandelsavtal med Mercosur-länderna Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay.

Mer än 25 år senare står vi nu inför ett historiskt ögonblick. Under lördagen planerar EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att underteckna avtalet i Paraguay. Efter detta återstår endast att EU-parlamentet godkänner överenskommelsen för att slutföra en process som pågått i över ett kvarts sekel.

Frihandelsavtalet har inte varit utan kontroverser. Under den gångna veckan har franska jordbrukare protesterat på Paris gator mot vad de ser som hotet från billigare importerat nötkött, socker och kyckling från Mercosur-regionen. Men trots dessa protester finns det starka ekonomiska skäl att välkomna avtalet.

När det träder i kraft kommer avtalet att skapa världens största frihandelsområde, som omfattar över 700 miljoner konsumenter. För EU innebär det förbättrad tillgång till viktiga mineraler och råvaror från Sydamerika, samtidigt som europeiska exportvaror som bilar och läkemedel får ökad tillgång till de sydamerikanska marknaderna.

Betydelsen av avtalet sträcker sig långt bortom de omedelbara ekonomiska fördelarna. I en tid då den globala säkerhetsordningen är i förändring, med en alltmer oförutsägbar relation till USA, blir nya handelspartnerskap av strategisk betydelse för Europa. Frihandel skapar inte bara ekonomisk tillväxt utan fungerar också som en försäkring i kristider.

Covid-19-pandemin visade tydligt värdet av diversifierade leveranskedjor. Det var inte genom protektionism utan genom globala handelsrelationer som Europa kunde hantera krisen relativt väl. De utmaningar vi står inför – klimatförändringar, potentiella nya pandemier, terrorhot och väpnade konflikter – kräver internationellt samarbete. Att reducera handelshinder är en central del i detta arbete.

Särskilt viktigt blir detta när USA, traditionellt en stark allierad till Europa, under senare år har visat tendenser till ökad protektionism och isolationism. Den ”igelkottstaktik” som blivit alltmer synlig i amerikansk handelspolitik gör det nödvändigt för EU att utvidga och fördjupa sina handelsrelationer med andra regioner.

Men arbetet med att främja frihandel bör inte stanna vid Mercosur-avtalet. De pågående förhandlingarna med Indien, Stillahavsländerna och Storbritannien måste också prioriteras. Dessutom finns det betydande utrymme för att förbättra den inre marknaden inom EU.

Enligt beräkningar från Internationella valutafonden (IMF) motsvarar handelshindren mellan EU-länderna tullar på hela 44 procent för varor och 110 procent för tjänster. Detta visar på en enorm potential för ökad handel och ekonomisk tillväxt även inom unionens gränser.

De senaste årens geopolitiska spänningar har satt press på det internationella handelssystemet. I detta läge är det avgörande att EU och Sverige inte förblir passiva åskådare utan aktivt driver arbetet för ökad frihandel framåt. Mercosur-avtalet representerar ett viktigt steg i rätt riktning, men det handlar om mycket mer än billigt nötkött – det handlar om att värna och vidareutveckla den regelbaserade världsordning som gynnat global utveckling under decennier.

För att möta framtidens utmaningar behöver Europa en offensiv handelsstrategi som bygger broar snarare än murar. Frihandelsavtalet med Mercosur-länderna kan bli startskottet för en sådan förnyad satsning på global ekonomisk integration.