Ledare: Det här är vad regeringen menar med ”svenska intressen” i biståndspolitiken

Nedskärningar i biståndsbudgeten slår hårt mot demokratiinstitutet Idea

Det som en gång började som en vision från dåvarande folkpartisten Maria Leissner i början av 1990-talet står nu inför en osäker framtid. Internationella institutet för demokrati och fria val (Idea), som sedan 1995 haft sitt huvudkontor i Stockholm, drabbas nu hårt av regeringens omfattande förändringar i biståndspolitiken.

Sverige, som har varit Idéas främsta finansiär, har nyligen meddelat att Sidas bidrag till institutet halveras. Sedan 2022 har stödet minskat med totalt 75 procent, vilket väcker frågor om organisationens framtida existens.

Idea har under närmare tre decennier arbetat med att stärka demokratiska processer i utvecklingsländer. Organisationens arbete har bland annat innefattat valobservation och stöd till demokratiska institutioner i länder under utveckling eller i politisk transition.

Förändringarna utgör en del av den omfattande omläggning av Sveriges biståndspolitik som den nuvarande regeringen genomför. Det handlar inte bara om minskade ekonomiska ramar – enprocentsmålet för biståndet har övergivits – utan även om en fundamentalt ny inriktning.

Enligt regeringens direktiv, först framförda av tidigare biståndsministern Johan Forssell (M) och nu av hans efterträdare Benjamin Dousa, ska ”svenska intressen” stå i centrum för biståndspolitiken. Men vad detta konkret innebär har väckt debatt och kritiska frågor.

Ett belysande exempel på den nya inriktningen uppdagades i höstas när Ekot avslöjade att regeringen ingått ett hemligt avtal med Somalia. Avtalet innebär att 100 miljoner kronor har placerats så att personer kring landets premiärminister kan kontrollera hur medlen används. I utbyte har Somalia, som betraktas som en diktatur och ett av världens mest korruptionsdrabbade länder, gått med på att ta emot tvångsutvisade personer från Sverige.

Dagen Nyheter kunde senare rapportera att svenska biståndsmedel finansierat tre så kallade ”spöktjänster” inom det somaliska regeringskansliet – tjänster som existerar på pappret men inte i verkligheten.

Intressant nog representerar dagens kursändring en återgång till tidigare förhållningssätt. När Idea grundades på 1990-talet var det faktiskt del av en annan radikal omläggning av biståndspolitiken – men i motsatt riktning.

Dåtidens reform, som drevs fram av främst borgerliga politiker, särskilt från dåvarande Folkpartiet (nuvarande Liberalerna), syftade till att styra bort från direkt bistånd till korrupta regimer. I stället ville man rikta stödet direkt till civilsamhället för att bygga demokrati och rättsstat samt till satsningar på hälsa och utbildning.

Nu tycks pendeln svänga tillbaka. Trots att biståndsminister Benjamin Dousa använder positivt laddade begrepp som ”transparens” och ”demokrati” i sin retorik, framstår den nya politiken som en återgång till tidigare mönster – med en avgörande skillnad. I stället för att betala korrupta regimer i förhoppning om att de ska förbättra livsvillkoren för sina invånare, erbjuds nu ekonomiskt stöd i utbyte mot att dessa länder accepterar personer som Sverige vill utvisa.

Den nya inriktningen väcker frågor om vad Liberalernas representanter i regeringen – Simona Mohamsson, Romina Pourmokhtari, Johan Britz, Nina Larsson och Lotta Edholm – anser om denna policyförändring, med tanke på att deras parti en gång var drivande i motsatt riktning.

Nedskärningarna för Idea illustrerar tydligt det paradigmskifte som nu äger rum i svensk biståndspolitik, där demokratistöd och långsiktigt utvecklingsarbete får stå tillbaka för mer kortsiktiga svenska intressen, främst kopplade till migrations- och återvändandepolitiken.