Ledare: Det som sker i Gaza kan inte kallas fred

Efter vapenvilan: Inte fred men ett nytt status quo i Gaza

”Vi har fred i Mellanöstern nu, och ska se till att det fortsätter så”, deklarerade Donald Trump när han tog emot Benjamin Netanyahu i Mar-a-Lago förra veckan. Detta är dock en grov förenkling av den komplexa situationen i regionen.

Den amerikanska 20-punktsplanen som undertecknades av Israel och Hamas i oktober, med FN:s välsignelse i november, avslutade visserligen de aktiva striderna i Gaza. Planen möjliggjorde leveranser av nödhjälp, frigörande av gisslan och tillbakadragande av israelisk militär från vissa områden, inklusive Gaza stad. Dessa åtgärder, som utgjorde den första fasen i planen, var välkomna men representerade endast de enklare delarna av en komplicerad fredsprocess.

Situationen i Gaza är fortfarande kritisk. Hälften av Gaza står fortfarande under israelisk ockupation medan majoriteten av områdets två miljoner invånare trängs i den andra halvan, där de bor i tält eller utbombade byggnader. Vinterväder har förvärrat situationen avsevärt – decembers stormar har drabbat minst 55 000 familjer och FN rapporterar att minst 14 personer har dött till följd av översvämningar och kyla.

Trots vapenvilan kommer otillräckliga mängder nödhjälp in i Gaza. Samtidigt har Hamas återetablerat sin kontroll över området. Kort efter vapenvilan trädde terrororganisationens medlemmar fram från sina underjordiska tunnlar och genomförde massavrättningar av dem som motsatte sig gruppens styre.

Vapenvilan har dessutom brutits vid flera tillfällen. Enligt Gazas Hamaskontrollerade hälsoministerium har minst 380 palestinier dödats i israeliska attacker sedan oktober, medan Israels militär rapporterar att tre av dess soldater har dödats under samma period.

Den andra fasen i Trumps plan, som han lovar ska inledas snart, innefattar avväpning av Hamas, ytterligare israeliskt tillbakadragande, och etablerandet av en internationell säkerhetsstyrka i Gaza. Dessutom ska palestinier tillsammans med en ny internationell enhet ta över det civila styret. Men dessa punkter är endast förhoppningar som möter betydande hinder.

Hamas har konsekvent vägrat gå med på avväpning, vilket ger den israeliska regeringen, som är ovillig att dra tillbaka sina trupper, en bekväm ursäkt för att förbli i området. Vad gäller den internationella styrkan har endast Turkiet konkret lovat bidrag, men Israel avvisar turkisk medverkan på grund av landets nära band till Hamas.

Det finns överhängande risk att den nuvarande situationen blir det nya normaltillståndet. Israel kan acceptera detta, liksom Hamas – som visar liten eller ingen omsorg för den palestinska befolkningens välbefinnande. Avsaknaden av öppen konflikt gör det dessutom möjligt för grannländernas auktoritära regimer, och även för demokratiska länder, att se bort från den pågående humanitära krisen.

För invånarna i Gaza är denna situation värre än tillståndet innan kriget som följde på terrorattacken den 7 oktober 2023. Den relativa frånvaron av aktivt krigförande har inte resulterat i fred eller trygghet för befolkningen.

Det är viktigt att omvärlden förstår att det rådande lugnet inte representerar en verklig fred. Det är snarare ett labilt tillstånd där grundläggande mänskliga behov inte tillgodoses och där den politiska situationen förblir olöst. För Gazas civila invånare innebär detta fortsatt lidande utan tydlig väg mot en hållbar lösning.

Ingen bör lura sig själv att den nuvarande situationen i Gaza kan betecknas som fred. Det är snarare ett nytt, dysfunktionellt status quo där de civila fortsätter att betala det högsta priset.