Trumps fredsplan för Gaza: Ett genombrott eller tomma löften?

En av civilisationens största dagar – så beskrev Donald Trump sin fredsplan för Gaza under måndagens presskonferens med Benjamin Netanyahu i Vita huset. Presidenten, som sällan tonar ner sina uttalanden, framställde initiativet som en väg mot inte bara ett slut på kriget i Gaza, utan evig fred i hela Mellanöstern.

Till skillnad från hans tidigare löfte om fred i Ukraina ”inom 24 timmar” – ett påstående utan konkret handlingsplan – presenterade Trump nu en detaljerad strategi med 20 punkter för att avsluta konflikten i Gaza.

Planen innehåller flera konkreta steg. Hamas förväntas frige samtliga gisslan, avväpnas och få sina tunnelsystem förstörda. I gengäld ska Israel dra tillbaka sina styrkor från Gaza. Humanitär hjälp ska ges fritt tillträde och viktig infrastruktur som bagerier och sjukhus ska återuppbyggas.

Ett palestinskt teknokratiskt styre planeras ta över administrationen, med en internationell styrka för att upprätthålla säkerheten. Enligt planen ska ingen Gazabo tvingas lämna området, och de som redan flytt ska kunna återvända. Ekonomiska satsningar ska göras för att bygga upp den sönderbombade regionen.

Även om Trumps fredsplan inte uttryckligen lovar en palestinsk stat – något som många anser nödvändigt för varaktig fred – skulle en lyckad implementering kunna bana väg för detta i ett senare skede.

Det internationella mottagandet har varit övervägande positivt. Europeiska länder har välkomnat initiativet, men ännu viktigare är stödet från muslimska länder som Saudiarabien, Egypten och Jordanien – nationer som skulle behöva bidra med soldater till den internationella säkerhetsstyrkan. Även Turkiet har uttryckt sig positivt, och tillsammans med Qatar skulle landet kunna utöva betydande påtryckningar på Hamas.

Men här ligger också den största utmaningen: Hamas har ännu inte accepterat planen. Förslaget innebär i praktiken att organisationen måste avveckla sig själv som maktfaktor i Gaza, vilket naturligtvis är svårsmält. För att lyckas krävs att länder med inflytande över Hamas kan övertyga dess ledare om att alla andra vägar är utsiktslösa.

Parallellt behövs ett starkt tryck på Netanyahu. Israels premiärminister gav sitt ja till planen under presskonferensen, men hans högerextrema koalitionspartner är kritiska. Netanyahu var också tydlig med att om Hamas säger nej, avser han att ”avsluta jobbet” i Gaza – ett uttalande som Trump ställde sig bakom.

Enligt planen ska Hamas frige gisslan inom 72 timmar efter att Israel officiellt accepterat förslaget. Räknat från Netanyahus uttalande vid presskonferensen skulle detta innebära torsdag kväll – en tidsfrist som är praktiskt omöjlig att hålla. En fullständig implementering kommer under alla omständigheter ta tid, möta komplikationer och skapa möjligheter för båda parter att dra sig ur och skylla på motparten.

Det finns farhågor om att Netanyahus accepterande bara är en förevändning för att fortsätta kriget med amerikanskt stöd. Israeliska medier rapporterar att han inför den egna regeringen ska ha uttryckt förväntningar om att Hamas inte kommer att acceptera planen.

Den avgörande frågan är vad Trump egentligen vill uppnå. Strävar han genuint efter att få ett slut på det fruktansvärda lidandet i Gaza och skapa en varaktig fred som ger både palestinier och israeler säkerhet och frihet? Om så är fallet måste han hålla Netanyahu vid förhandlingsbordet även när Hamas förhalas processen.

Detta är vad som krävs för att fredsplanen ska vara trovärdig. Annars riskerar den att bli en täckmantel för fortsatt militär operation under parollen att ”avsluta jobbet” – med allt vad det innebär av fortsatt lidande för civilbefolkningen i Gaza.