Två år sedan Hamas attack: Ett blodigt kapitel utan vinnare

Det började med rapporter om missiler. Hamas besköt Israel från Gaza. Uppgifter kom även om attacker mot israeliska arméposter. Det kunde framstå som en konventionell krigshandling med militära mål, men verkligheten var långt mer brutal.

Den 7 oktober för två år sedan genomförde Hamas ett av de blodigaste terrordåden i modern tid. Mer än 1 000 personer mördades hänsynslöst, majoriteten civila. De dödades på gatan medan de väntade på bussen, i sina hem där de lagade mat, eller dansande på en musikfestival.

Dådet utfördes med utstuderad grymhet. Hamas-medlemmar våldtog, torterade och plågade sina offer. Dessutom tog terrororganisationen 250 personer som gisslan – från nyfödda spädbarn till äldre – och förde dem ner i tunnlarna under Gaza.

Frågan som uppstod var vad en demokratisk stat som Israel skulle göra när den konfronteras med sådan terror. Det fanns ett tydligt behov att skydda medborgarna, få hem gisslan och förhindra att något liknande kunde ske igen. Israel hade både rätt och skyldighet att försvara sig, även med militära medel.

Men i alla krig, även rättfärdiga sådana som syftar till att bekämpa terrorism, drabbas oskyldiga. Det gäller särskilt i ett område som Gaza – tätbefolkat och med en terrororganisation som medvetet gömmer sig bland civila, i bostäder och under sjukhus.

Detta ställde särskilt höga krav på Israel att göra skillnad mellan Hamas och vanliga palestinier. Men den israeliska regeringen valde en annan strategi. Trots att varningar utfärdades före attacker var tidsfristerna korta. De så kallade ”säkra områdena” var både små och svårtillgängliga. Minimalt med nödhjälp tilläts komma in i området.

Resultatet har blivit katastrofalt. Efter två års konflikt är svälten i Gaza nu akut. Sjukhus ligger i ruiner. Antalet döda räknas i tiotusentals.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har under konfliktens gång kategoriskt avvisat en tvåstatslösning, vilket många bedömare ser som den enda vägen till varaktig fred. Samtidigt har israeliska bosättare på Västbanken fått utökat spelrum i skuggan av Gazakriget.

Israeliska regeringsföreträdare har vid flera tillfällen använt retorik som handlat om svält som vapen och till och med etnisk rensning. Trovärdiga anklagelser om krigsbrott har framförts sedan krigets början, och flera juridiska experter menar att situationen i Gaza kan klassas som folkmord – anklagelser som nu behöver prövas av internationella rättsorgan.

Ett helvete som började den 7 oktober i Israel har förvandlats till ett annat helvete i Gaza.

Det har ibland hävdats att Hamas skulle vara den stora vinnaren i denna konflikt. Terrororganisationen fick Israel att agera på ett sätt som isolerat landet internationellt. Men ur ett militärt perspektiv är Hamas nu i spillror. Organisationens ledare har eliminerats en efter en. Det är mycket osannolikt att Hamas kommer att återfå makten i Gaza. Det fredsförslag som för närvarande diskuteras skulle innebära att Hamas erkänner detta faktum och lägger ner sina vapen.

USA står fortfarande vid Israels sida, trots växande kritik mot Netanyahu-regeringens krigsföring. För Israels premiärminister själv ser framtiden osäker ut. Även om han lyckats behålla sin position under konflikten visar opinionsmätningar att han sannolikt kommer att förlora när israeliska väljare går till valurnorna. Korruptionsanklagelserna från tiden före kriget finns kvar, och hans eftermäle formas nu av de blodiga konsekvenserna av konflikten.

I januari i år skedde den senaste större frisläppningen av gisslan. Tre utmärglade män, knappt igenkännbara, visades upp av Hamas. En av dem, Eli Sharabi, möttes av beskedet att hans fru och två döttrar mördats den 7 oktober.

Dagligen kommer bilder på utmärglade, döende barn i Gaza. Även de som överlever kommer att bära på fysiska och psykiska ärr resten av livet.

I denna tragedi finns inga vinnare – bara förlorare på båda sidor i en konflikt som fortsätter att skörda oskyldiga liv.