Ledare: Han har kallat judar för ”apornas och svinens avkomma” – kretsen kring honom bestämmer över svenskt bistånd

Under de senaste dagarna har en granskning av Sveriges biståndspolitik i Somalia skapat rubriker. DN:s avslöjanden visar hur Sverige använde biståndspengar för att få Somalia att ta emot utvisade somaliska medborgare, ett förfarande som väcker allvarliga frågor om både etik och laglighet i svensk utrikespolitik.

I centrum för denna kontroversiella överenskommelse står den tidigare Sida-tjänstemannen Anna Saleem Högberg, som arbetade som biståndschef i Somalia. Enligt DN:s granskning varnade hon för att de krav som ställdes i förhandlingarna med Somalia bröt mot svensk lag och möjligen även mot internationella biståndsregler.

Hennes invändningar hamnade i direkt konflikt med dåvarande ambassadören Joachim Waerns uppdrag. Waern hade fått i uppgift att få till ett avtal med Somalia, vilket han så småningom lyckades med. Avtalet innebar att Sverige skulle kanalisera biståndsmedel till en organisation med nära koppling till den somaliska premiärministerns kansli och bekosta tre tjänster i det somaliska regeringskansliet.

Det som gör avtalet särskilt problematiskt är att dessa löner senare betalades ut till premiärministerns närstående, som enligt uppgift inte behövde arbeta för pengarna. I utbyte skulle Somalia ta emot utvisade somaliska medborgare från Sverige – ett tydligt exempel på hur bistånd användes som påtryckningsmedel i migrationsfrågor.

Nya avslöjanden visar att Waern försökte pressa Saleem Högberg till att inte stå i vägen för planerna. I ett Whatsapp-meddelande antydde ambassadören att hans stöd för hennes karriär och lönesättning var villkorat: ”Jag behöver dock ompröva detta stöd om vi inte hittar lämpliga gemensamma vägar framåt.”

Situationen fick en dramatisk vändning när Somalia öppet klagade på biståndschefen till UD och slutligen förklarade henne persona non grata, vilket ledde till att hon utvisades från landet. Trots att den svenska regeringen vid tidigare tillfällen reagerat kraftfullt när svenskar förklarats persona non grata, valde man i detta fall att inte göra någon offentlig markering.

Nuvarande biståndsminister Benjamin Dousa (M) har undvikit att svara på frågan om Anna Saleem Högberg offrades för att säkra migrationsuppgörelsen med Somalia. Efter att avtalet till slut var klart rekommenderade ambassadör Waern att det skulle hemlighållas.

Det som gör situationen än mer anmärkningsvärd är att Sverige låtit Somalias premiärminister Hamza Abdi Barre diktera villkoren för biståndet. Detta står i stark kontrast till regeringens hållning i andra sammanhang, där Sida exempelvis förbjudits att ge pengar till antisemitiska organisationer. Somalia rankas som världens näst mest korrupta land, och premiärministern har gjort antisemitiska uttalanden och uttryckt stöd för Hamas.

Trots den omfattande kritiken betraktar biståndsminister Dousa avtalet som en framgång och har uttryckt vilja att förhandla fram liknande uppgörelser med andra länder. Detta ställer frågor om framtiden för svensk biståndspolitik och dess oberoende.

Kritiker menar att fallet illustrerar en problematisk utveckling där bistånd allt mer används som ett förhandlingsverktyg i migrationsfrågor, något som kan undergräva biståndsverksamhetens grundläggande principer. Det väcker också frågor om hur Sverige hanterar tjänstemän som uttrycker oro över beslut som kan strida mot svensk lag och internationella åtaganden.

Händelseutvecklingen i Somalia-fallet sätter strålkastarljuset på de etiska dilemman som uppstår när utrikespolitik, bistånd och migrationsfrågor vävs samman. För Sveriges del handlar det ytterst om hur landet vill uppfattas på den internationella arenan och vilka värderingar som ska styra både bistånds- och migrationspolitiken i framtiden.

Medan regeringen försvarar sin linje, växer oron bland andra biståndschefer på Sida om vad denna nya inriktning kan innebära för deras arbete och för Sveriges roll som biståndsgivare globalt.