Socialdemokraterna föreslår fotboja för yngre barn – backar efter kritikstorm

I helgen lade Socialdemokraterna fram ett förslag om en bred uppgörelse med Moderaterna för att bekämpa gängkriminaliteten. Bland förslagen fanns både traditionell socialdemokratisk politik, som fritidsaktiviteter för alla, och mer repressiva åtgärder som liknar de som Tidö-regeringen redan presenterat. Ett förslag väckte särskilt uppmärksamhet – idén om punktmarkering eller fotboja för barn mellan sex och tolv år som bedöms vara i riskzonen för kriminalitet.

Förslaget kom mitt i en pågående debatt om regeringens kontroversiella planer på att möjliggöra fängelsestraff för mellanstadiebarn. Socialdemokraterna valde att ta debatten ytterligare ett steg längre genom att föreslå övervakning av barn redan från förskoleåldern.

Den svenska förskolan, som för inte så länge sedan kallades ”dagis” och numera ofta benämns ”föris”, skulle enligt kritiker nu kunna få ett nytt smeknamn – ”fotis”. Förslaget möttes snabbt av starka reaktioner från många håll.

Efter ett dygn av intensiv kritik gick partiets kriminalpolitiska talesperson, Teresa Carvalho, ut på Facebook för att klargöra situationen. Hon hävdade att det handlade om ett missförstånd och att förslaget inte var riktat mot en specifik åldersgrupp. Hon tillade även att hon inte förväntar sig att socialtjänsten, som enligt förslaget skulle ansvara för åtgärden, skulle sätta fotboja på 6- till 12-åringar.

Vissa bedömare tolkar detta som en reträtt från Socialdemokraternas sida. Men faktum är att partiet redan förra året uttryckte att de, till skillnad från regeringen, inte vill ha någon undre åldersgräns för vilka barn som kan övervakas på detta sätt. Partiet har medvetet valt att hålla dörren öppen för fotboja, om inte för förskolebarn så åtminstone för barn i lågstadiet.

Medan Tidö-regeringens hårda kriminalpolitiska linje har kritiserats för att sakna vetenskapligt stöd, verkar det stora oppositionspartiet inte erbjuda ett mer evidensbaserat alternativ. Socialdemokraterna följer i många avseenden samma repressiva spår som regeringen.

Exempelvis stödjer Socialdemokraterna också idén om att sätta barn i fängelse, men från 14 års ålder istället för regeringens föreslagna 13 år. Teresa Carvalho har öppet medgett att det saknas evidens för att sådana åtgärder fungerar – något som samtliga remissinstanser har påpekat – men har ändå förklarat att denna brist på bevis inte får ”hålla oss tillbaka”.

På liknande sätt har partiet ställt sig bakom regeringens förslag om anonyma vittnen, trots att denna lagändring har ifrågasatts av tunga juridiska instanser som Lagrådet, Justitiekanslerämbetet, Advokatsamfundet och Sveriges domare.

Mot den bakgrunden kan förslaget om fotboja för småbarn ses som ett logiskt steg i en politik som allt mer handlar om att framstå som tuff mot brottslighet snarare än att hitta effektiva lösningar på gängvåldsproblematiken.

Debatten illustrerar en tydlig förskjutning i svensk kriminalpolitik, där både regering och opposition tävlar om att presentera allt hårdare åtgärder. Kritiker menar att evidensbaserade metoder får stå tillbaka för symbolpolitik som kan ge snabba opinionsvinster.

Den centrala frågan blir då vad som faktiskt kommer att minska gängkriminaliteten på lång sikt – hårda straff för allt yngre barn eller förebyggande insatser som ger barn och unga bättre möjligheter att välja en annan väg. I denna debatt verkar nu både regeringen och det största oppositionspartiet luta åt det förstnämnda alternativet, trots brist på vetenskapligt stöd.