Ledare: Moderaterna verkar tro att folk är trångbodda och fattiga med flit

Integrationsdebatten skärps inför kommande val

Migrationsfrågor fortsätter att vara en het politisk potatis i Sverige, med allt tydligare skiljelinjer mellan partierna. Migrationsminister Johan Forssell (M) har uttryckt förhoppningar om att integration ska bli en av de dominerande frågorna i nästa års riksdagsval. Denna ambition delas av Socialdemokraterna, som också lyfter fram integration som en central fråga. Samtidigt har Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson beskrivit detta som ”nästa stora strid”, där han tydligt markerar sitt motstånd mot hela konceptet integrationspolitik.

Trots att flera partier ser integration som en viktig valfråga råder det stora skillnader i synen på hur segregationsproblemen i Sverige bör hanteras. En tydlig konfliktlinje har uppstått där Liberalerna, Moderaterna och Sverigedemokraterna gemensamt framför en retorik som antyder att Socialdemokraterna vill ”tvångsblanda befolkningen” och flytta barnfamiljer mot deras vilja.

Denna beskrivning saknar dock grund i verkligheten. Socialdemokraterna har inte presenterat några förslag som handlar om tvångsförflyttningar. Deras faktiska politik handlar snarare om att skapa mer varierade bostadsområden genom att bygga radhus och bostadsrätter i områden som idag domineras av hyresrätter, och vice versa. Tanken är att göra bostadsbeståndet mer blandat utan att tvinga någon att flytta.

Moderaterna har nyligen presenterat sitt eget integrationspaket som ska utgöra ett alternativ till Socialdemokraternas politik. Moderaternas förslag innehåller två huvudsakliga delar: hårdare krav på invandrare och införande av särskild lagstiftning för utsatta områden. Den senare delen kan exempelvis handla om speciallösningar inom skolsystemet eller lägre skatt i vissa områden.

Enligt Johan Forssell är en av tankarna bakom förslagen att skapa incitament för människor som får jobb att stanna kvar i utsatta områden, vilket skulle kunna leda till en ”naturlig blandning”. Detta väcker dock frågan varför samma naturliga blandning inte skulle kunna ske i andra delar av samhället.

Det finns två huvudsakliga problem med Moderaternas inställning till integrationsfrågan. För det första skapar deras retorik en tydlig uppdelning mellan olika grupper i samhället. Svenskar som bor i villa framställs som individer som inte behöver ta något ansvar eller fungera som ”integrationsverktyg”. På andra sidan ställs invånare i hyresrättstäta områden som ska mötas av hårdare krav. Detta skapar en bild av att människor som lever i fattigdom och trångboddhet på något sätt har valt denna situation och därför ska bära ansvaret.

För det andra finns det praktiska problem med incitamentsstrukturen. Om någon i ett utsatt område lyckas starta ett företag, tjäna pengar och vill köpa en bostad, kommer denna person med stor sannolikhet behöva flytta till ett område där bostadsrätter eller villor faktiskt finns tillgängliga.

Det är viktigt att komma ihåg att den nuvarande bostadssegregationen inte uppstått av en slump, utan är resultatet av aktiva politiska beslut. Problemet förvärras av att moderatstyrda kommuner ofta väljer bort hyresrätter och försöker förflytta bidragstagare till andra områden. Utan en förändring i hur och var olika bostadstyper byggs kommer utanförskapet att bestå.

Moderaterna tycks projicera en bild där integrationen kan ske uteslutande på invandrares ansvar, utan att svenskfödda villaägare behöver påverkas. Samtidigt försöker partiet skrämma väljare genom att antyda att andra partiers integrationssträvanden – ambitioner som M tidigare delade med S – skulle tvinga människor att bo nära fattiga personer.

Debatten om integration kommer sannolikt att intensifieras ytterligare när valet närmar sig, och det blir allt tydligare att olika partier har fundamentalt olika visioner om hur ett integrerat Sverige bör se ut.